Viljestyrka™

Han kallades Enok en halv men var nog närmare två. Det var heller inte bara maten - eller, för att vara ärlig, snasket - som fjättrade honom; han kunde inte gå långt utan att låta Tiktok-algoritmen genomströmma själen via de allt torrare och blodsprängda ögonen. "HOW TO SURVIVE IN WAR!" Ett tips, tjockis: Spring en halvmeter nån gång.

Allt ändrades när han började med semaglutid. Plötsligt var det möjligt att säga nej till glassen, även när den redan stod i frysen hemma. Det var lätt att lägga undan telefonen och att faktiskt ta en promenad-utan-skärm. (Redan promenad smått häpnadsväckande, men utan skärm!? Allah vare nådig.)

En(ok)-komma-nollnollnollnoll gick på gymmet; klädde sig rimligt; träffade kvinnor; mådde bra; och levde livet (bara minus själlös hedonism). De impulsstyrda vanefrosserierna av socker och massförströelse var ett minne blott. Enok-komma-noll kunde exekvera sina målsättningar och motstå distraktioner. Han kunde säga A, och detta A åtföljdes tillförlitligt av ett motsvarande A i handling.

Enok var dock inte ensam. Överallt omkring honom la människor ned sina massförströelsevapen och sina glassar; diktaturerna ner sina trollfabriker (ty algoritmerna bet inte längre); och sockergrossisterna ner sina köplador. Läskreklamen ståtade nu stumt och meningslöst från reklamytornas maktlösa sändare. Tobak? Alkohol? En sparsamt konsumerad kuriositet för finsmakare.

Poeten talade ju:

Det förflutna är slut, kolla kolla

Framtiden är i din hand, scrolla scrolla

Fan om det sägs att man kan hålla bollar

i luften förnuft är en bluff, trolla trolla

Tomma kalorier kallar på mig, tomma löften

tunna lusten plundrar stunden, tumma skärmen, tomma luften

Välbehaget uppstår när vi söker, icke finner

när vi hinner fram till nästa krök så möter mittenfingret

Men, lagom tills att vi byggt klart de AI-gudar som skulle hållit i våra sedan länge förankrade kättingar föll länkarna sönder i en livsbejakande aska ej olik ljuvlig äppelblom. Den mest abstrakta aptit kunde plötsligt tyglas på det mest konkreta sätt - och den mest konkreta blev förpassad till en evolutionär abstraktion. Den humanoida fisken-ur-vattnet hade plötsligt fyllt på sitt eget akvarium och slapp det modernitetens bulimiska sprattlande som sedan länge överlevt sig självt.

Semaglutid blev känt som "viljestyrka på tapp." Sedan i förrgår i en statligt sanktionerad dricksvattencistern nära dig.

***

Då levde de alltså lyckliga i alla sina dagar?

Viljestyrka is a bitch. Dess nytta måste nämligen utvärderas i enlighet med vad det är man vill.

Det första Enok noterade var att  överfallsvåldtäkter sköt i höjden.

I grund och botten vill vi alla knulla. Vissa av oss får det medan andra får vara utan. (Ojämlikheten uttrycker sig kanske aldrig så brutalt som när nån världsfrånvänd krypto-chad kan göra sin karriär på det minst sagt humble-braggiga narrativet Mitt År Som Guldmunk; som om 365 dagars celibat skulle vara något häpnadsväckande ovanligt. Incelrörelsen måste ha tagit sig kollektivt för pannan.) För de som verkligen vill, och verkligen inte jobbat på empatiknölen på ett tag, kan en droppe viljestyrka vara allt som behövs för att våga sig ut om natten i skidmask med buntband och silvertejp.

Det andra Enok noterade var att tillgreppsbrott, bedrägerier och prostitution sköt i höjden.

Konsumismen tillhandahåller målfunktioner till de unga: Bli rik och signalera din rikedom genom lyxkonsumtion! Vanligen tänkte större delen av de unga att "nej det orkar och/eller vågar jag faktiskt inte." Nu orkade och/eller vågade de dock. Viljestyrka på tapp.

Det tredje Enok noterade var att terrordåd blev allt vanligare.

Tror du på Allah? På Paradiset? På Martyrskap? Så, vad hindrar dig från att bylta på ett bra bombbälte och gå och lajva köttfärssås på en tättrafikerad gågata? Kanske är det bara oföretagsamhet, feghet eller ambivalens. Inget lite viljestyrka™ inte kan råda bot på!

***

Det visade sig snart att oföretagsamheten är människans bästa skydd mot parasitiska memes.

"Parasitiska memes?" frågar du, "vad är det för något?"

Jo men, Price-ekvationen beskriver...

[tre timmar senare]

...och alltså:

Vissa idéer överlever genom att gynna sina bärare, och är således symbiotiska. Andra missgynnar sina bärare men överlever genom att utnyttja deras mottaglighet. I begränsade, isolerade grupper tenderar symbiotiska memes att dominera, men när det är fritt spelrum att spridas genom en global population (som dessutom tenderar att få sitt kaloribehov tillgodosett oavsett sina trosföreställningar) dominerar parasitiska memes. Det må vara hänt att fler än önskat tror på Pizza gate-teorin, men så länge ingen faktiskt stormar restaurangen där den påstådda pedofil-sekten håller till så är väl allt fine and dandy. "Men," tänkte Enok, "Edgar Maddison Welch var tydligen bara före sin tid. Före sin semaglutid."

Andra idéer, som islam, kan beskrivas som funktionella memes som nånting-nånting enar klanerna under en lögn-som-förändrar-verkligheten. Vi kan spekulera i huruvida en tro som den muslimska måhända framlever sin existens i ett sprött jämviktsläge där efterlevnaden av faktiska dogmer inte får nå alltför hög frekvens. Hur många självmordsbombare tål islam? Antagligen bara exakt så många som det finns muslimer. Sen tar det liksom slut.

Så, en meme kan bli parasitisk, eller i alla fall ogynnsam, när graden av compliance ökar i en population. "Ni kan tänka er," suckade Enok, "vilket groteskt fyrverkeri det blev när semaglutiden slapp ur Danmark den där gången i nådens år." Med tanke på just Danmarks historik med avseende på Muhammed-karikatyrer etcetera blev det förstås inte någon särskilt angenäm upplevelse för de etniska danskarna heller.

Förvånansvärt nog var det faktiskt en riktigt dålig meme som klarade omställningen till hundraprocentig viljestyrka väl: Kommunismen! Kommunismen har alltid varit ett teoretiskt tilltalande system emedan det predikar fullständig rättvisa, en icke oangelägen sak för vår grupplevande art. Vanligen urartar kommunism emellertid i kleptokrati och massmord. Genom att proletariatets diktatorer dock fann viljestyrkan att oantasteligen exekvera sina principer, utan att stjäla eller rensa ut fiender (läs: judar), kunde kommunismens utlovade paradis faktiskt bli verkligt.

***

Enok stannade upp en stund och summerade de senaste årens omvälvande händelser. Fetma-epedemien hade helt krossats genom en generell ökad viljestyrka i hela befolkningen; endast ett fåtal ideologiskt marinerade kroppsaktivister fortsatte svulla, och det mer målinriktat än någonsin förr. (De flesta fatfluencers åt sig helt enkelt snabbt till döds på ett Se7en:esquet manér.) Strax därpå urartade den memetiska evolutionen helt, och det blev plötsligt helt avgörande vad människor faktiskt trodde på, eftersom alla hela tiden agerade i enlighet med sin övertygelse. Netto blev det tyvärr ett ganska dåligt och slafsigt utfall.

On the flip side visade det sig dock vilka meme-plex som faktiskt var objektivt bra, givet hundraprocentig implementationstrohet. De få överlevande samhällena blev fullfjädrade kommunistdiktaturer som genom samvetsgranna politruker och AI-genererade femårsplaner skapade blomstrande utopier.

...tänkte Enok medan han drack sin döda grannes dyra konjak ur en sejdel täljd av ett judiskt barnkranium.

...

Sju år tidigare.

Alver och kulturell evolution

När Gandalf, Aragorn, Gimli och Legolas anläder Edoras, rohirrims centralort, framkommer det att konungens mäktiga hall uppförts i historiens dimmor och att dagens människor knappt ens genom sagor minns denna händelse. Skogsalven Legolas kommenterar då att att löven blivit röda endast ca 500 gånger sedan denna händelse, och att detta för alver är en mycket kort tidsrymd.

Tolkien, som stridit i Första Världskrigets inferno av industriellt dödande, var så vitt jag uppfattar kritisk till modernitet och framåtanda. När hoberna i slutet av Ringarnas Herre väl återvänder till Fylke är gatorna uppgrävda och fabriksskorstenar kontaminerar det tidigare pastorala landskapet med smutsig industrirök.

Och ändå; Lothlóriens liksom Mörkvedens (fd. Mörkmårdens) alver bor i skogen, medan Gondors människor uppfört det mäktiga Minas Tirith. Dvärgarna är generellt sett de mer kompetenta ingenjörerna, även om det är alvsmeder som smitt maktens ringar bortsett från Den Enda. I appendix framkommer en del intressanta uppgifter om dvärgarnas leverne och samhällsskick - deras skeva könsbalans är synnerligen intressant och ber om en evolutionsbiologisk tolkning - men här räcker att konstatera att de, även om de fortplantar sig långsamt, lever avsevärt kortare liv på individnivå än vad alverna gör.

Om då alverna är så mäktiga och långlivade, varför är det människorna och dvärgarna som leder Midgårds inofficiella innovationsranking, och varför är det människorna som i slutänden driver på industrialiseringen av Fylke? Alverna får ganska bokstavligt talat pensionera sig när deras magiska ring-räkmacka väl härsknat.

Svaret ligger förmodligen i just deras långa levnader. Människors kulturella evolution drivs ofta av kohorteffekter, det vill säga att gamla generationer (och de idéer de krampaktigt håller fast vid) dör och lämnar plats för nytänkande. Nya tankar och anpassning kräver ofta att ättestupan först gör sitt. (Därför är också demografi en faktor med avseende på revolution - en ung befolkning, menar Samuel Huntington, kan delvis förklarar den islamistiska revolutionen och jihadismen i Mellanöstern. Unga är generellt sett mer rebelliska.)

Lek med tanken att fyrtiotalisterna aldrig skulle dö. Då skulle vi aldrig få ifrågasätta kulturmarxismens hegemoni; aldrig likställa islam med nazism; och aldrig få bygga kärnkraft som lösning på klimat- och energikriser.

Det som gör människan smartare än apan är inte skillnaden mellan den enskilda människans intelligens och den enskilda apans. Skillnaden ligger i att vi är ett substrat för den kulturella evolutionen och tillsammans som samhälle över tid kan ackumulera kulturella sedvänjor och teknologier som låter oss begå storverk. Varje gång samhället omstöper sig självt måste äldre tiders dogmer kastas ut, vilket innebär att maktbalansen mellan generationerna måste skifta. Mest drastiskt tar detta sig uttryck i vår dödlighet.

Ett mer konkret exempel kan vara på sin plats. Hur utvecklas språk? Läs en bok som börjar med följande dedikation:

"Min Moder! Månget har jag med från mitt modershem. Tillåt mig derföre att till dig, min mor, hembära denna hälsning."

Det kan absolut vara en bra bok, men det kommer ta några sidor att komma in i tugget. Detta beror givetvis på att språket förändras, och i denna förändringsresa är kohorteffekterna också märkbara. Jag själv skriver till exempel gärna "emellertid" och till yttermera visso "till yttermera visso," vilket jag emellertid då ofta hånas för av zoomers och andra ohängda ynglingar. På samma sätt blev den indoeuropeiska språkfamiljen Ett Träd Med Vida Grenar såsom germanska och latinska språk. Hur skulle en tretusen år gammal alvgubbe prata egentligen? Säkert rätt störigt. Och säkert hade kravet att anpassa sig efter alvgubben ifråga saktat ner språkets förändringstakt.

***

Vi har nu etablerat att alvernas långa livslängd hämmar den kulturella evolutionen i deras samhällen, och att de mer kortlivade människorna därför kommer att vinna på slutet genom att bygga svinfeta fabriker och så småningom atombomber och rymdraketer. Givet detta måste vi också fråga oss: Kommer den kulturella evolutionen speedas upp om vi istället tänker oss en mer kortlivad art?

Frågan kan delas upp i delar. Det finns kortlivade arter som också är höggradigt intelligenta: Bläckfiskar av olika slag. Famously dör dessa efter att de parat sig en enda gång. Bläckfiskar är svinsmarta men verkar sakna kulturellt traderad kunskap, säkert för att de har en totalt obefintlig föräldrainvestering och därför börjar sitt liv på noll och utan möjlighet att bli upplärda av äldre, visare fränder. Skulle vi Crispra in lite babian-gener i stillhavsbläckfiskar skulle vi kanske kunna tillskapa en social art av grupplevande blötdjur med enorm hjärnkapacitet (men obs, till stor del spridd i tentaklerna) och kulturellt traderad kunskap. Vi hade kunnat få extremt korta intervaller i den kulturella evolutionen eftersom ... Vänta nu. De hade ju inte dött lika snabbt, eftersom vi satte in mer babian i dem. Helvete. Det kanske inte hade funkat.

Frågans andra del är huruvida vi borde genetiskt modifiera människor för att bli mer kortlivade, för att få tillstånd en snabbare kulturell evolution. Svaret är förstås: Ja, men inte för mig personligen tack! Delfråga av den frågan är huruvida japanernas famously långa livslängd bidrar till att Japan är ett så konservativt samhället. Svaret är: Ingen aning men det är en ball teori.

Med dessa samtidsrelevanta spaningar avslutar jag så blogginlägget för att istället ägna mig åt sedvanligt IRL-leverna. Adjöss!