Klargörande om riktning

Jag har börjat misstänka att allt hackande på vänsteraktivister beror på ett ack så onödigt missförstånd. Den här idioten unge herren t.ex., är inte vad jag skulle kalla en vänsteraktivist. Han verkar bara vara en korkad jävel förvirrad själ som borde lära sig att tänka innan han slår sönder en barnteater.

Jag har tidigare nämnt ett liknande missförstånd här. Kravalleriet bestod under Rosengårdskravallerna 2008 inte av lokala ungdomar, utan om tillresta Vällinge-bor som tröttnat på villatristessen och i brist på fotbollsvåld valde att tillämpa sina huligankunskaper i Malmö. Personen som intervjuas i den P3-dokumentär jag skriver om säger att folk ofta misstar honom för en AFA-medlem, men att han är politiskt ointresserad och bara gillar att slåss och förstöra.

Vad som bokförs som vänsterextrema dåd är alltså egentligen något annat – förvirring och på sin höjd kosmetisk ideologi. Dock är det, hur generöst man än väljer att definiera extremvänstern, de högerextrema som står för det politiska våldet i Sverige. (Jag har förklarat den saken väldigt utförligt här.) I Uppdrag Granskning nyligen ljögs det om att 95 procent av det politiskt motiverade våldet utförs av vänsterextremister. Om man försöker förstå den siffran genom att se på den faktiska statistiken (se från sidan 191 och framåt) ser man genast att lögnen bygger på att brott mot liv och hälsa har sammanblandats med skadegörelsebrott. Det är alltså inte så att skadegörelsebrott alls ingår i samma kategori som brott mot liv och hälsa, där högern dominerar. Även egenmäktigt förfarande är ett brott där den autonoma miljön vinner över vitmakt-miljön, med 54 – 4.  Läs den förbannade rapporten.

Den autonoma miljön. Brott mot liv och hälsa, 162 fall. 152 av dessa fall av misshandel. Offer för dessa brott är främst meningsmotståndare (96 st) och okända (29 st). Utöver dessa utsätts polis (12 st), partiföreträdare (12 st), och övriga (3 st).

Vit-makt-miljön. Brott mot liv och hälsa, 227 fall. Av dessa 14 st fall av mord och dråp. Här är offren övriga (8st), meningsmotståndare (4 st), samt okända (2 st). 211 fall av misshandel – meningsmotståndare (93 st), utländsk härkomst (65 st), HBT-person (31 st), okänd (14 st) och övriga (8 st).

Som tabellerna från rapporten Våldsam politisk extremism (Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet, 2009:15) visar finns det även en viss skillnad i vem som utsätts för brotten. Detta är högst relevant – vem utsätts, och varför.

Hur som helst, att slå sönder en barnteater kan knappast anses vara ett vänster-politiskt motiverat brott, hur det än bokförs av Säpo. Det finns nämligen ingen som helst ideologiskt stöd för aktionen ifråga. Att de skyldiga är ointresserade av att grunda sina idéer i någon läsning eller något tankearbete framgår ju också tydligt av Sydsvenskans artikel.

Kan det vara så att de här förvirrade våldsverkarna aldrig har lärt sig att skilja på höger och vänster?