Angående mitt föregående inlägg var det kul att läsa den här intervjun. Kvinnan är ett geni. Men no need to tell, det räknas ut med röven. Som sagt. DN:s vinkel kanske för övrigt är en direkt hämnd på att Wolodarski nämndes i Rummet-intervjun? Man skriver:
"Hon talade om rasism, klassfrågor och politiskt våld ur ett tydligt vänsterperspektiv. Bland annat försvarade hon de vänsteraktivister som var i slagsmål med nynazister i Kärrtorp och Malmö."
Var i slagsmål. Heh.
När en ändå håller på och sprall-bloggar kan jag tipsa läsaren om den här festliga historien. Intervjun på slutet är rolig! Hagberg har sett lite för mycket på teve, om man ska tro intervjun där hon hänvisar till detta medium som sin främsta källa. (Här kan ni lyssna på intervjun med Hagberg på Arbetarbladets hemsida.)
Folkbildning vs. teve har jag förresten skrivit om förut. Och Hagbergs utsaga kan väl sägas belägga denna min tes. I övrigt tycks Hagberg ha missförstått historien om Rushdies Satansverserna en smula. Om man tycker det är otäckt att skratta åt den minst sagt förvirrade Hagberg kan man ju istället skratta åt SD som satt henne på sin lista.
På tal om alla dessa invandrare som Hagberg hyser så många väldigt väl underbyggda (obs, ironi) åsikter om, så ser jag Vilhelm Mobergs utvandrar-epos (som f.ö. spelade i en sinnesjukt tråkig och löjlig version på Dramaten nyligen) leva vidare i nutida svensk rapp. Migrant-myten är mäktig och har en tydligt positiv potential.
Tunga låtar, inte minst Parhams som får till den där episka känslan som är så fet i musik och så tråkig i film.
Det bloggas just nu, pga. semester, på en annan människas dator - en människa som tydligen inte haft vett att installera AddBlock. Att plötsligt få sinnessjukt mycket reklam uppkörd i ansiktet känns väldigt ovant. En vänjer sig väl vid att ca 75 procent av skärmen berättar för en att en har för utdaterad inredning, för lejma semestermål och för fula barn. När en inte är helt van, jag då blir en närmast chockerad över fräckheten. Samma sak, för mig som inte har teve (there I said it), är det att gå på bio eller se på reklamteve hemma hos någon bekant. Mängden reklam, och den samlade dumheten och vidrigheten i varje enskilt reklam-segment, är obegriplig för en otränad hjärna.
Det offentliga rummet är svårare att reklam-sanera än t.ex. dn.se eller vad du stoppar i ögonen under mysiga hemmakvällar. Om jag hade lyckats leva reklamfritt i staden ett par veckor, hur hade jag då reagerat på den mängd sexistiska (och numera också rasistiska), korkade, fula och onödiga reklam som varje dag fläckar min utsikt? Troligen hade jag blett sne, för att tala ren skånska. Poängen är alltså att vi accepterar en hel del oacceptabla saker, enbart därför att vi vant oss vid dem.
Sen var det en annan grej som nån sa. (I det följande kommer jag lite provocerande använda "vi" och "vår" helt oproblematiserat, även fast många inte har råd att låna till bostad.) Vi lägger skitmycket pengar på bostäder. Det råder stor bostadsbrist, och vi måste alla trängas i städerna för att kunna få jobb. Alla hyresrätter ombildas till bostadsrätter, vilket gör hyresmarknaden obefintlig. Priserna på bostadsrätter drivs upp, men för den som vill ha någonstans att bo i närheten av ett jobb finns det inget alternativ. Så lånar vi hiskeliga summor som vi sen ska betala ränta på. Mer och mer av vår disponibla inkomst går till bostaden, dvs. till bankerna som vi har lånat pengar av - bankerna som äger våra bostäder och liv tills vi betalat igen lånen. Dvs. hela livet.
Samtidigt köper vi billigare och billigare mat, pga. okunskap + girighet + kapitalismens logik. Salmonellasmittat kött från Danmark, torterad biff, miljögiftsgarnerad surströmming, nedbajsad spansk sallad, med mera i våra munnar. Vi lägger en mindre del av vår disponibla inkomst på mat än vad vi någonsin har gjort förut. Vår snålhet gällande mat leder till mer miljöförstöring, mindre kul för djuren, fattigare käk i allmänhet. Fattigare käk leder i sin tur till sämre kämparglöd vilket i förlängningen hämmar revolutionen.
Slutsats - vi är slavar som tjänar bankerna, och vi matas bara lagom för att orka slava.
Ett land i vilket medborgarna lägger ännu mindre andel av den disponibla inkomsten på mat är Norge - detta trots att en vanlig jävla tjockbottnad pizza kostar ca 600 fjäll-dollars. Norge är bättre än Sverige på mycket annat också, t.ex. att vara rasister utan att riktigt tyck att man är rasister. Den som bott i Norge ett tag, arbetat och konsumerat lite media, den vet exakt vad jag snackar om. Norge är typ SD:s våta dröm. Man får vara helt och fullkomligt rasistisk ända ut i fingertopparna, och ändå inte överhuvudtaget kallas ens främlingsfientlig! Drömmen, SD, drömmen.
Lite speciellt är det att Breivik, en av många rasister i Norge, under rasistisk flagg kunde döda jättemånga människor på en liten ö, utan att detta på något sätt kopplades till rasistiska tendenser i samhället. Breivik hade liksom skrivit ett helt manifest om att han var rasist, och dödade alla dessa människor pga. sin stora och djupa rasism. Men nej, det som kopplar Breiviks dåd till t.ex. hans medlemskap i Frp, eller till den djupt rasistiska offentliga debatten i Norge, den är själv banne mig dum. Ali Esbati, som överlevde Breiviks dåd på Utöya, har skrivit lite om detta.
Norge vs. Sverige är ju klassiskt. En liten landskamp har även utspelat sig om just rasismen. Först skrev Arnstad det här. Fascist-forskaren tycker det är tråkigt att Frp hamnat i regeringsställning. Norge försöker sig på en kontring. Arnstad svarar, pulveriserar allt motstånd. Tyskland-Brasilien liksom. Ack, vad som än sägs kan ett parti som vill tvångsdeportera romer inte kallas annat än djupt rasistiskt. (Oj, där var visst Frp i gott sällskap med många svenska moderater. Och nu snackar jag inte om valstugeskandalen.)
Det var det om det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar