Domen över Domen

Idag ska Antropofagi våga sig på en kort recension av en alldeles extraordinärt usel teveserie, men också ta läsaren med på en resa till Dalarna. Låt oss börja med teven.

Mängden logiska luckor i The Dome är så många att invånarna i Chester's Mill borde ha kunnat ta sig ut för länge sedan. Teveserien exemplifierar Spielbergs sämsta (och enda?) sida, samt – som det verkar – Kings envisa tendens att låta någon slags utomjordisk something-something förklara allt det konstiga på slutet. Ska vi så undersöka det underliggande budskapet serverar Stefan och Stefan en moralkaka kladdigare än förmodade föregångaren Bio-Dome från 1996. Se inte den heller. Här snackar vi ett miljöbudskap vagare än Moderaternas.

Gick ironiskt nog ej på bio.

Under the Dome erbjuder dock en sak – den perfekta allegorin för staden Borlänge. Borlänge, där folk inte bor länge, fick se sin stadskärna sönderslagen av just en enorm dome – i folkmun Kupolen. Det enorma mammatiska köpcentret – med, sägs det, 85 butiker – blev snabbt övermäktigt för centrum-handeln i dalarnas fulaste stad. Inom kort fanns bara Kupolen. Inte minsta godis-kiosk överlevde etableringens ekonomiska efterdyningar.

Som Mechagodzillas bröst.

Kupolen smälldes upp 1990. Kring millenieskiftet stod Borlänge för nära hälften av Dalarnas totala kriminalitet. Borlänge var under en period Sveriges mest kriminella stad. När Borlänge 2013 hamnade under riksgenomsnittet för brottslighet, blev detta en högljutt ut-tutad nyhet i bland annat Dalademokraten.

I den här artikeln i Dagens ETC säger forskaren i platsutveckling Ola Thufvesson följande:

"Det finns inte någon insikt kring vad de här köpcentren gör med våra städer. Politikerna låter marknaden sköta det här själva, medan köpcentren dränerar både stadskärnor och mindre orter och motarbetar idéer om närservice och integration."

Varje dag växer antalet köpcenter i Sverige. Kronan på växtvärket är Borlänges big boob of boredom, där undertecknad en gång tvingades införskaffa en bilradio till sin rostiga SAAB 9000, och på köpet höll på att gå under av tristess. Kupolen söndrade och härsknade, blev en bröstcancertumör som konsumerade lokalsamhällets sociala vävnad. Kriminalitet och missär blev resultatet.

I vanlig ordning leder den ohämmade kapitalismen till abnorma och oönskade bieffekter. Överetablering av meningslös konsumistisk tempel-yta hämmar civilsamhälle, lokala verksamheter, trevnad och demokrati. Ett offentligt rum som privatiseras är en stöld från samhället, och en inskränkning av yttrandefrihetens rumsliga arena.

I en nyliberal utopi finns inga medborgare, det finns bara konsumenter – inga medmänniskor, bara konkurrenter. Alla är vi fångade under the Dome, inne under Kupolen. Vi kan inte ta oss ut, men märkligt nog fortgår våra liv och vårt småaktiga konspirerande som om ingenting hade hänt.