Det tycks ha uppstått någon sorts schism bland Sveriges kristna. Här attackerar bloggen Hela Pingsten (frälsning, mirakler och aktivism) den samlade kristenhetens attityder i rasist-frågan. En rad pastorer radas upp, som samtliga uttrycker förståelse för SDs ståndpunkter och menar att Alliansen måste bjuda in rassarna till festen.
Givetvis är Sverige, som Hela Pingsten exemplifierar, proppat med snälla anti-rasist-kristna. Klockor har ringt mot SvP etcetera. Propps till dessa (klockringare, inte nazister)!
Den partipolitiska organiseringen har hur som helst osat katt nu ett tag – KD har ett och annat att förklara. Däremot är det inte bara kristdemokraterna som måste skämmas – hela högerskutan håller på att kantra åt extrem-hållet. Näringslivet is in it to win it, även om det kostar både planeten och medmänskligheten. Men det är ju känt sedan gammalt.
Sedan gammalt är också högerns kopplingar till svensk nazist-rörelse. Det är kanske inget Arpi och Helmersson nämner lika ofta som VPs gamla K, men det är dock ett faktum. Per Svensson skriver att
"De svenska nazistiska och pronazistiska grupperingarna gjorde sitt bästa val 1936 och samlade då drygt 50 000 röster, inte ens två procent av väljarkåren. Det inkluderade de drygt 30 000 röster som gick till det akademiskt präglade pronazistiska partiet Sveriges nationella förbund. SNF hade tidigare kallat sig Sveriges nationella ungdomsförbund och varit knutet till det svenska högerpartiet."
Högerpartiet heter idag (Nya) Moderaterna. Enligt word on the netz knoppade SNF av från Högerpartiet just pga. den spirande nazismen – kring denna rådde en konflikt inom högern. Moderpartiet sa stopp, och bildade istället fräscha Ungsvenskarna (dagens MUF).
Det riktiga skelettet hänger dock i Centerns garderob. Här skriver Peter Wolodarski (frågeställningen är "kan en liberal verkligen stödja centern?", och svaret [spoiler alert] blir ett rungande "nej") om Per Olof Sundman (en "brinnande nazist [som] sjöng tyska sånger med svenska SS-frivilliga i slutet av kriget, var kamratskapsledare i Nordisk ungdom, arresterades 1943 efter en polisrazzia mot en pronazistisk grupp") som var medlem i Bondeförbundet (dvs. dagens Centerpartiet) fram till 1957.
"Knappast en slump. I bondeförbundets partiprogram från 1933 fanns bland annat följande meningar: 'Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.'"
Vidare skriver Peter W.:
"Bondeförbundet var på 1930-talet det mest rasistiskt färgade partiet i riksdagen. Enligt idéhistorikern Henrik Bachner hade man en grundläggande misstro mot det moderna, en stark nationalism och en utbredd fientlighet mot det som uppfattades som främmande."
Problemet är att centern ännu i dag inte har gjort upp med sitt förflutna. Löftet om en vitbok var tomt; någon sådan existerar inte. Den skulle ha färdigställts till 90-årsjubileet 2000. Nu talar partisekreteraren Jöran Hägglund [släktskap till Göran Hägglund!? undrar Antropofagi] om 'ett bredare arbete' som ska vara klart till 100-årsjubileet 2010."
Någon vitbok blev det så vitt jag vet aldrig tal om, vilket den kospirationsteoretiskt lagde kan misstänka beror på att alltför äckliga gråsuggor visade sig när man började vänta på historiens stenar. Var Bondeförbundet (starkt i Skåne, mind you) möjligen med och staplade timmer inför koncentrationslägerbyggande i Sjöbo?
Eller vänta, var det det där Maud sa som fick gälla för vitbok? Att Hitler trots allt gjorde en del "tokigheter." Det är ju faktiskt ett ganska starkt avståndstagande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar