Makt är aldrig rätt, rrr

För ca ett år sedan blossade en sk. debatt om sk. vänstervåld. Antropofagi har naturligtvis dragit mer än ett strå till den väldiga stacken. När Roland Paulsen (tidigare featured bl.a. här och här) skriver det här (om det här/det här) kommer Antropofagi åter osökt att tänka på den sk. vänstervåldsdebatten. Detta pga. av intressant distinktion som Paulsen gör. Låtom mig renodla'n:

Högerns goda våld: Våld som utövas av den mäktige. Kan kallas för 1) makt-är-rätt-våld – bygger på cirkelresonemanget (det finns fler, mind you) att den som ges rätt att göra något också gör detta något rätt, eftersom den har givits rätt att göra det; eller 2) deontologiskt våld – den mäktige postulerar att den mäktige har rätt att utöva våld.

Vänsterns goda våld: Våld som utövas av den maklöse. Kan kallas för 2) underkuvelse-ger-rätt-våld (alt. makt-är-fel-våld) – bygger på resonemanget att den som förtrycks har rätt att försvara sig, och att förtryckaren är legitim att angripa; eller 2) utilitaristiskt våld – behovens kontrast mot fördelningen dikterar våldsutövningen.

(Ang. deontologiskt vs utilitaristiskt våld kan en jämförelse göras med detta och detta.)

Det är alltså så att högern tycker att den mäktige har rätt, medan vänstern tycker att den mäktige har fel. Distinktionen sammanfattar väldigt väl den huvudsakliga vattendelaren i våra kontemporära ideologier. Vi ser genast att uppdelningen blottlägger högerns släktskap med fascismen, den mest extrema högerideologin som följaktligen också har ett fetischistiskt förhållningssätt till maktbegreppet och maktutövningen. På andra sidan har vi en antiauktoritär, anarkistisk extremvänster som inte ens ser parlamentarisk demokrati som "sann" demokrati – endast det direktdemokratiska är bra nog, då allt för mycket går förlorat i representationsprocessen. Makt är ej ens rätt å någon annans vägnar.

Distinktionen visar också på hur komplext det politiska landskapet är, och hur ideologier blandas. Extremvänstern kan ha militaristiska inslag (som Antropofagi berört här – skäms dock lite för att by association smutskasta den fantastiske Sankara). Konservatismen kan vara social- eller liberalkonservativ, dvs. dra åt vänster eller höger (läs mer om det här). Kommunistiska regimer har agerat maktfullkomliga mass-bödlar världen över, i direkt motsats – givetvis – till all sorts utilitarism och maktfördelningstanke. Givetvis rör sig aktörer också på skalan, eller skalorna (se t.ex. här).

Hur som helst. I en svensk kontext är den centrala lärdomen att ingen sida har, eller kan ha, nolltolerans mot våld. Att höger-demagoger som Kjöller skriker skriver sig hesa så fort en svartklädd demonstrant väljer att inte backa för en polisiär kavallerichock, är enbart hyckleri. Ett år senare försvarar nämligen samma personer att en 90-kilos-vakt dunkar en nioårig pojkes huvud i marken på Malmö C. Nolltolerans schmolltolerans, för att använda sig av en populär jiddischk schm-reduplikation.

Varför är detta då viktigt att ha med sig? Jo, ty det är högern som förlorar på (vänstern som vinner på) att vi avtäcker hyckleriet. När tendensen visar sig, att borgarna endast skriker bannor då våldet riktas mot förtryckaren – då falla allmänhetens dom förhoppningsvis oblitt.