Borgarnas higgspartikel

Borgarna älskar som bekant "konsumentmakt". Tanken är att konsumenterna ska göra informerade val, och därigenom påverka. Miljöproblem ska lösas genom att vi alla köper rätt mat. Samma sak med ohälsa. Det är alltid den individuella konsumentens fel om ekosystemet kollapsar och fetma-epidemin exploderar. Politikerna står där bredvid och rycker på axlarna: "Det var konsumenternas ansvar!"

Samtidigt vet vi att borgarnas favorit-incitament är knapphetens piska. Genom att arbetslösa är fattiga ska arbete skapas. Genom att fattigdom existerar ska alla bli strävsamma. Varför detta är oförenligt med ett jämlikt samhälle har diskuterats ofta förut, även givet en hög social rörlighet. Det som Antropofagi stör sig på den här gånger är däremot det motsägelsefulla i att

å ena sidan vilja att konsumenter ska köpa den lite dyrare ekologiska tomaten

och

å andra sidan vilja att ett segment av samhället ska leva i knapphet.

Det hela speglar naturligtvis borgarnas självvalda segregation. Eftersom de inte förstår vad en tomat kostar (det vet på sin höjd deras housekeeper) så förstår de inte hella paradoxen. Eftersom knapphet bara är ett hypotetiskt tillstånd för borgarna, som de egentligen aldrig har sett i verkligheten, så förstår de inte de val en måste fatta i knapphet, och hur pressad denna val-situation kan vara. Att några spänn på någon vara kan spela roll.

Samma ovilja att förstå hittar vi i uttalanden som centerns "det är väl bara att köpa lite färre luncher ute", avseende att arbetslösa har det knapert. Eller, i perverterad form, i KDs hets mot gratis frukt i skolan pga. hotar valfriheten.

Kanske betyder ordet "valfrihet", som vi andra så gärna skojar om, något helt annat för en borgare. Kanske har de det så jävla gött att de faktiskt kan prioritera allt, precis som i lökiga hemma-reportage med grevinnor. "Jag prioriterar att resa, heminredning, att vara ledig, att ha fina kläder, att bo i en borg, att åka charter till rymden, och att mina barn ska få äta andra barns bräserade hjärtan."

Utifrån det (visserligen begränsade) perspektivet blir det faktiskt oändligt mystiskt hur gemene man gång på gång kan misslyckas att köpa ekologiska tomater. Med en borgares portmonnä är alla val likvärdiga, sett till kostnad. Distinktionen mellan 59 kronor (billigt fejkbubbel) och 19 000 kronor (trampat av oskulder i månsken och kolsyresatt av havslevande bakterier från Marianergraven) är utanför deras kognitiva förmåga. För dem låter frågeställningen som 'äckligt' eller 'gott'? Klart en väljer "gott"!

Knappheten som hypotetiskt fenomen som kan driva ett visst beteende, det är något som elfenbenstornsborgarna har hittat på. Ingen har någonsin kommit på att koppla knappheten, detta akademiska begrepp, till verkliga livet. Knapphet är lite som higgspartikeln. Den måste, på ett teoretiskt plan, finnas för att universum ska kunna existera – men inte någonstans i det vetenskapliga samfundet har någon lyckats se själva partikeln.