fredag 6 mars 2015

Mat och höjd

Krugman kommer med, som han själv säger, junk food for thought. Det visar sig att övervikt har ett positivt samband med hög andel republikaner. Högerpolitik och fetma samvarierar. Inte så konstigt kanske, när borgarna är kapitalets bästa vänner, och kapitalet är folkhälsans värsta fiender. (Varför det är så skriver jag om här.)

Krugman refererar till den här artikeln, som bl.a. innehåller bilden till vänster (klicka för större). Uppenbarligen tycker skräpmats-lobbyn att Republikanerna tillhandahåller mest optimal policy för att kränga flottig, rund macka med ursprung i Italien.

Tack vare gedigen lobbyism kan pizza som skolmat numera räknas som att man serverar grönsaker – tomatsås! Lobbyisterna gör också ett framgångsrikt jobb med att påverka lagstiftning för att mörka näringsinnehållet.

Kapitalism = ideologin som tycker att konsumenterna ska veta så lite som möjligt om vad de konsumerar, för att företagen ska kunna sälja skit dyrt. Men som samtidigt hycklar om att kapitalism är bäst, eftersom då får informerade konsumenters preferenser styra vad som produceras.

Kapitalist = person som inte öht. bryr sig om att hen orsakar ett massivt lidande för oräkneliga individer i alla åldrar, samt ofantliga kostnader för samhället och således massiv åverkan på den gemensamma kakan.

Krugman gör för övrigt även mycket annat gött – t.ex. aktualiserar han en gammal störig Ludacris-dänga – How negative can rates go?


She can go lower than I ever really thought she could, trodde Ludacris – men it seems to me that all such estimates that I’ve seen [inkl. Ludacris' får en anta] involve a misconception, skriver Krugman.

Krugman förklarar lite tydligare:

"In normal times, we invoke the convenience of money — its extra liquidity — to explain why people hold money at zero or at any rate low interest rates when there are other safe assets offering higher yields.

[...] 

Once interest rates on safe assets are zero or lower, however, liquidity has no opportunity cost; people will saturate themselves with it. That’s why we call it a liquidity trap! 

[...] 

This in turn should mean that the usefulness of deposits is irrelevant in trying to find the true lower bound. The marginal holder is simply looking for a store of value, and the only question should therefore be storage costs."

Det är alltså inte efterfrågan på likviditet som bestämmer hur low räntan can go, eftersom en minusräntesituation gör att en kan låna kostnadsfritt för att skaffa likviditet.

Frågan nu är huruvida Luda kommer att släppa en remix där han förklarar allt det här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar