Iom. Digerdödens härjningar (ca 1350) minskade befolkningstätheten drastiskt. Plötsligt fanns sig adeln fejsa en situation där arbetskraft var scarce, och marknadens logik således drev upp priset på arbete. Precis så som land/labor ratio-teorin föreskriver. Mer labor än land ger högt pris på arbete, vilket eliterna ofta löser genom att införa livegenskap (se Ryssland eller Amerikanska Södern).
Anomalin givet teorin är just Västeuropa post Digerdöden – varför återinfördes inte livegenskap när ration mellan land och arbetskraft plötsligt förändrades? Det brittiska exemplet ger oss en pointer.
Fan heller, tänkte tänkte adelspersonerna, ty detta med höjd kostnad för arbetskraft accepterade de icke. Istället infördes ett lönetak, dvs. en maximum-lön.
Vad-i-helvete, tänkte arbetarna. Vi gör genast uppror. Nejmenvafanihelvetesjävlaskit, menade adeln. Detta slår vi ner med sedvanlig brutalitet.
Så slutade hela kalaset med ett nedslaget uppror och ett maxtak på lön för arbete. Härmed intervenerade eliterna i marknadens strävan efter ökande löner.
The end
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar