Missbruk är en sjukdom

Antropofagi har tidigare bloggat om "sexmissbruk", i ett försök att korsbefrukta Februaripoddens idéhistoriska vinkel med tankar kring huruvida marginalfenomen bör betraktas som sjukdomar eller ej. Eftersom Antropofagi också ofta intresserat sig för harm reduction-frågor och (miss/risk)bruk (t.ex. här och här), är Radiolab-episoden The Fix ytterst intressant:



Avsnittet beskriver hur beroende, t.ex. alkoholism, tycks kunna botas med vanliga muskelavslappnande läkemedel, t.ex. Naproxen (som en kan få utskrivet för exempelvis nackspärr). Avsnittet diskuterar också huruvida tillgänglig medicin inte är känd och inte skrivs ut (kontexten är USA), och landar i debatten om marginalfenomenets vara eller inte vara som sjukdom.

En jämförelse som görs är "the Prozac moment" – när depression plötsligt kunde botas med piller började stigmat sakteligen försvinna, och depression gick från att vara en "ta sig i kragen"-diagnos till att betraktas som en (psykiatrisk) sjukdom. Kan beroendevården gå samma väg?

LessWrong-posten som länkas ovan (här är den igen) landar i att en bör bedöma huruvida ett marginalfenomen ska betraktas som en sjukdom utifrån en konsekventialistisk syn. Ger moraliserande det bästa utfallet, då är det moraliserande en ska ha. Ger däremot t.ex. medkänsla och medicin det bästa utfallet, då är det detta som bör gälla. Sjukdomsbegreppets "hidden inference" handlar just om huruvida en bör skämmas eller ses som ett offer. Cancerpatienten tycker vi synd om – kanske lite mindre synd om den som rökt sig till lungcancer – men minst synd tycker vi om fettot som kränger muffins och åker permobil till WallMart för att köpa ... mer muffins! Skulle fetma betraktas som sjukdom, skulle stigmat sannolikt försvinna.

(Parentes – hiv-stigmat är starkt, även om hivinfektionen väl kan sägas allmänt betraktas som en sjukdom. Är det kanske möjligt att modifiera LessWrongs analys en smula? Hänger the hidden inference snarare ihop med fördomar kring hur tillståndet uppstår? Analsex, muffinskrängande, röka under köksfläkten är tre icke hedervärda smittovägar i den trångsyntes medvetande, gissar Antropofagi. Medan random cellmutation eller utsatthet för blyfärg i miljonprogrammet nog även den trångsynte ser på med förlåtande blick.)

Vad är då boven i dramat avseende missbruk? Radiolab nämner att sex utav tolv steg i AA:s tolvstegsprogram nämner Gud. Antropofagi har tidigare varit inne på att kristen värdegrund är suboptimal grogrund för rationellt tänkande i harm reduction-frågor. (Här skrev jag om den här debattartikeln.) Februaripodden pratar angående "sexmissbruk" om Your Brain on Porn-rörelsen, som ska ha band till kristna konservativa rörelser. (Obs, lyckas inte verifiera detta vid snabb vänsterhandsgoogling.)

Avseende "sexmissbruk" diskuterade Antropofagi om inte "den tredje vägen/systerns uppfattning" kan vara rimligast, nämligen att det påstådda missbruket enkom är substanslös moralism. (Härom tycks de lärde tvista – mer om det en annan gång.) När vi pratar om substance abuse är det emellertid enkelt att se hur hjärnans belöningssystem kapas av drogen ifråga. Kan beroendet stängas av med ett piller, borde det vara enkel matematik. Kristen värdegrund säger oss emellertid att

a) fippla/joxa med naturen är alltid fel,

b) en måste lida för att frälsas, samt

c) det kristna näringslivet, saluförare av moralism, måste få behålla sina kassakossor såsom AA.

Tyvärr landar Radiolab-episoden i någon slags mellanposition där de inte fullt ut vågar ta ställning för rationalismen, mot religiositeten och konservatismen. Lite sådär "men öh det finns ett tomrum inom oss yadayada"-snack. Hur som helst, mer Naproxen åt knarkarna!

(Relaterat: Antropofagi har tidigare skrivit om en som vågar kritisera religion; om konservatismens tre hörn; om liberal- kontra socialkonservatism; om goda konservativa; om MP-konservativa Lindström; om konservativ kultursyn; om konservativ vetenskapsteori; och om Conservapedia)