Sapiens-frågor, del 4 - Vilken -pi?

Efter att ha läst Sapiens (nämnt här) undrar Antropofagi följande:

• Är det rimligt att jämställa ideologi och religion?
• Bör vi sträva mot det globala imperiet?
• Hur mycket av Hararis bild är relativism, och hur mycket relativism är rimligt?
• Är sapiens ("vi") påväg mot utopi eller dystopi, eller mot något annat?
• Vad kan förklara männens genomgående överordning genom historien?

Varje frågeställning förlänas ett eget inlägg. (Ibland dyker det också upp en parentes eller två.) Idag är det dags att fråga: Uto- eller dysto-?

***

Sapiens kan sägas vara en version av Deutschs The Beginning of Infinity, men minus optimismen. Deutsch ser en mänsklighet som kastar av sig sina ok och begränsningar, medan Harari ser slutet på mänskligheten.

Slutet på mänskligheten, dock, på samma sätt som Michel Houellebecq eller Margaret Atwood (Oryx & Crake, Year of the Flood) ser det. Den skabrösa fransmannens Atomised är en homage till mänskligheten, skriven ur Atwoods crakerianers perspektiv. Här lägger sig mänskligheten ner och dör en stilla och fredlig död. Atwoods mer antropocentriska skildring inbegriper desto mer våld och umbäranden, men ungefär samma slutsats: Människan är själv skaparen till sin efterföljare, en mer perfekt och mindre plågad humanoid art.

David Deutsch menar att människans mind redan är en infinite multiplier, och att vi således redan är slutsteget. Visserligen kommer vi förbättras, och medelst ökad automatisering, evigt liv och uppladdningsbara medvetanden kommer vi bli oändligt mycket bättre versioner av oss själva, men dock inte kvalitativt något annat. Atwood och Houellebecq ser istället vår mer eller mindre våldsamma utplåning, och skapandet av en ny art.

Harari ser istället hur vi förändras så mycket att vi försvinner, när en ny nivå av medvetande – som vi idag inte ens kan föreställa oss – uppkommer. Han ser också, till skillnad från Deutsch, det eviga livet som en förbannelse; ack ångesten över att förolyckas när livet potentiellt är evigt. Harari är inte pessimist, men han ser inte att människan kommer att fortsätta existera i sin nuvarande form. Vi kommer att evolvera, av egen kraft, till ett nytt stadie.

Frågan faller således samman i den fråga alla som någonsin läst Brave New World ofelbart ställer sig: Vad är det för fel med det här samhället, då? Utilitarismen dragen till sin logiska slutsats. Den maximerade lyckan. Motsvarande fråga ställd av Atwood eller Houellebecq, eller Harari: Vad är det för fel med människans undergång, då?

Kanske sapiens är påväg mot en dystopi, eller snarare en undergång, men någonting annat är påväg mot ett utopiskt tillstånd. Härom tycks Harari, Atwood och Houellebecq eniga. Deutsch hejar fortfarande på människo-laget.

***

...men egentligen är vi ju påväg mot konsultlimbo och All Menings Död.

(Relaterat: Min utopi; silverskeds-aset; en framtid nära dig; GBI; evinnerlig utveckling.)