Performativt perspektiv på tid

*** Mega-spoiler alert för de som inte läst Ted Chiangs Story of your Life! Läs den först. ***

 

Ovan nämnda Sci-Fi-novell handlar om utomjordningar som upplever tid ickelinjärt, vad man skulle kunna kalla holistiskt. Som kommentar på den eviga agent/struktur- eller determinist-debatten finner novellen icke sitt motstycke.

 

Chiangs utomjordningar upplever ingen fri vilja, eftersom de vet vad som ska hända härnäst. Att de vet detta förtar emellertid inte livslusten; de finner tillfredsställelse i att agera ut det förutbestämda.

 

De har, kort sagt, ett performativt perspektiv på tid. Istället för ett linjärt, eller kausalt, perspektiv.

 

Va? Vad som mer har ett performativt perspektiv på tid?

 

Ja just det, ja. Arbetslivet. För en white collar kontors-arbetare.

 

Vi vet vad som ska hända i nästa stund. Vi vet hur mötet kommer förlöpa. Vi vet vad vi ska skriva i nästa rapport, och hur genomförandet av nästa uppgift kommer att se ut. Vi vet allt detta. Ändå utför vi, ibland med glädje och ibland med sorg, dessa ritualer.

 

Tvångsmässigt spelar vi upp det manus som vi redan kan innan och utan.