Intervjun berör främst LSD och forskning kring möjligheterna att behandla depression med psykedeliska preparat. Flam och Nutt berör även den skandal som också kort behandlas i nämnda Chasing the Scream, när Nutt blir uppsagd efter att ha påtalat att hästsport ger mer hjärnskador än ecstacy. Att beskriva alkohol som farligare än t.ex. LSD var inte heller poppis i det brittiska politiska klimatet. Inte heller att nedgradera cannabis på farlighets-skalan.
Att legalisera de mest "ofarliga" drogerna är, anser Antropofagi, ett feltänk. Jaja, cannabis och LSD är inte så farligt. Men de stora folkhälsovinsterna finns nog att hämta avseende just opioider. Det är inte cannabis som dödar människor, det är heroin, och särskilt då i länder med repressiv politik. Det är också droger som injiceras som kopplar till överföring av blodsmittor som hiv och hepatit C. Och det är de verkligt beroendeframkallande preparaten, som heroin, som gör att folk tvingas begå brott för att finansiera sitt missbruk. Slutligen är det också de verkligt hårda straffsatserna, dvs. kopplat till de tyngre drogerna, som riskerar att slå individers liv i bitar och belasta rättssystemet med orimliga kostnader. Vinsterna för att legalisera eller avkriminalisera heroin skulle ur dessa avseenden vara oändligt mycket större än att legalisera cannabis eller LSD.
***
Flam har även kommit till tals med Magnus Linton, författaren till fantastiska svenska narkopolitiska idéhistoriken Knark (2015), som Antropofagi nämnt förut:
Flam och Linton knyter, liksom boken, den svenska narkotikapolitiken till en rasistisk-nationalistisk diskurs som tidvis varit förhärskande i Sverige. Steriliseringar, skallsamlande och narkotikadöd i en fin treenighet.
Jag har tidigare uppmanat Dogge att tänka på vidriga medicinska experiment på personer med mental funktionsnedsättning; fjäskande för Hitler; rasbiologiska institutet; svenska företag som sprutat agent orange på kanadensiska indianer; samt tvångssteriliserad romer. Allt i det Sverige där homosexualitet klassades som en sjukdom, där kvinnor var hemmafruar, där politiker och polischefer köpte sex av minderåriga. Ett tillägg är att man mot bättre vetande låtit opioidmissbrukare dö i tusental.
Flam och Linton ramlar också in på diskussionen kring vartåt debatten lutar i dagsläget. En viss optimism anas, inte minst kopplat till Portugal, Uruguay och flera delstater i USA som avkriminaliserat weed.
Men, hörni. Vet ni vem som är bästis med Duterte, han som avrättar metamfetaminbrukare och säljare i Filippinerna? Trump så klar! CNN: "President-elect Donald Trump told Philippines President Rodrigo Duterte that he is going about his controversial fight against drugs 'the right way', Duterte said." The Guardian rapporterar om samma story. Och NY Times. Och Trump har bjudit in Duterte på kafferep. (Mer utförligt om Dutertes drug war här. Ca 6 000 personer har mördats i "kriget".)
Vet ni vem som är bästis med Putin, i vars Ryssland injektionsbruk av heroin samt blodsmittor ökar lavinartat? Trump så klart! (Duterte och Putin är så klart också kompisar.) (Om Rysslands drug war och policies samt om blodsmittor här, här, här, här, här och här. Enligt SVT Nyheter har Ryssland världens högsta andel injektionsmissbrukare, varav 90 procent lider av hepatit C, och årligen dör ca 90 000 människor i åldern 15-34 i överdoser.)
I dessa dagar när GAL-TAN-skalan blivit så populär, är det lätt att se en samvariation mellan repressiv och inhuman narkotikapolitik, och rasism/populism/auktoritarianism. Trump reppar rätt hårt härvidlag. (Oavsett vad SSC tycker om rasism-biten.)
Dagens SD är helt klart ett höger-konservativt parti. Likheten med folkhemmets sossar är således inte den ekonomiska politiken, utan den konservativa delen. (s) as of 1945 var inbäddade i tidsanda, medan SD bär exakt samma fana 2016. Glatt hade man steriliserat romer, fjäskat för Hitler, etcetera folkhems-paradgrenar. Här har socialdemokraterna trots allt glidit lite på skalan över tid.
Min poäng är att framgångar för högerpopulistiska krafter, såsom Duterte, Trump, Putin och SD, bådar illa för det behövliga paradigmskifte som är å färde avseende narkotikapolitik, globalt samt nationellt i Sverige. Linton och Flam kanske ska lugna ner sin optimism något.
Dessvärre tycks det också som att högerpopulisternas framgångar korrelerar med variabler som driver fram ökad narkotikaanvändning, dvs. nedmonterat socialförsäkringssystem, arbetslöshet och ojämlikhet. Således kommer högerpopulisterna lyckas bättre parallellt med att narkotikamissbruk ökar.
Det jag menar: Peniafobi och annan missär kommer att ge ökat stöd för t.ex. SD, samtidigt som det skapar en grogrund för ökat missbruk. (Linton är inne på att ungdomsarbetslöshet och liknande, dvs. sociala och socioekonomiska faktorer, bäst förklarar missbrukets utbredning. Chasing the scream är inne på att narkotikabruk inte, jag parafraserar, beror på dig utan buren du bor i.) Det kommer således förmodligen bli en narkopolitisk backlash samtidigt som antalet missbrukare ökar, vilket kommer leda till oändligt missär, superhög narkotikadödlighet, exploderande hiv- och hvc-epedemier. Ryssland är givetvis föregångslandeb härvidlag.
Ack nyliberalismens spinn-off-effekter. Så vidriga de äro.
***
En ytterligare follow up på det narkopolitiska spåret. Jag har ju frågar mig hur det har gått i Uruguay (här och här), och här har OmVärlden gjort en liten uppföljning på just det.
Legaliseringen genomfördes med följande tre argument:
- "Mänskliga rättigheter skulle stärkas,
- hälsosituationen förbättras
- och marijuana skulle skiljas från de tyngre drogerna så att drogkartellerna berövades en stor del av sina inkomster"
Enligt artikeln har brottsligheten inte gått ner, och cannabisbruket ser ut att öka bland unga (med viss undanträngningseffekt avseende tobaksbruk). Antropofagi bedömer inte att uppföljningen är särskilt fullödig, utan inväntar vidare fakta i målet. Stämmer informationen är det emellertid ett bakslag för legaliseringsförespråkarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar