Antropofagi har harvat en del om att "the more you know the more you know you don't know"; att all kunskap är felbar men rättbar; och att upplysningsidealets försteg är benägenheten att erkänna att man inte vet.
Dessvärre leder detta till föreställningen att allt är relativt, och att det som inte är logiskt bevisat inte heller behöver accepteras även om allt pekar tydligt i en viss riktning.
(Ca 98 inlägg om detta hittar en här, men kanske mest sammanfattat här.)
Så, om den som vill iaktta en sund vetenskapsfilosofi måste tillämpa Ödmjukhet, så öppnar detta för Dårarna att tycka och tro vad helst som faller dem in. Detta är ett dilemma. Som inte bara aktualiseras av Trump, Putin och Åkesson, utan av allsköns dogmatiker på alla politiska kanter. Och för den delen av klimatdebattörer och religiösa personer i alla tider.
Så hur ska en förhålla sig? Kanske, som en senare post indikerar (och som jag har schnick-schnackat om här), att sträva efter att skaffa "insights into the laws of thought as seen by the unenlightened ones."
***
"Beware when you find yourself arguing that a policy is defensible rather than optimal; or that it has some benefit compared to the null action, rather than the best benefit of any action."
Förutom att förklara allt Carl Bildt någonsin sagt (som är just att "det bästa är det godas fiende"), så stöter vi på lite patrull i detta argument.
Å ena sidan: Vurmaren tycker att man inte får sträva efter optimering. Vilket är störigt. Vi vill kunna prata om Det tredje alternativet, men borgarna vill något annat. Dvs.: Borgarna hatar visioner och utopier, eftersom de vill låsa oss vid det befintliga, faktiska, rådande.
Å andra sidan: Samtidigt är det skitstörigt när någon gör något gott och får kritik från samma borgare, som nu plötsligt menar att man slösar sina resurser på fel prioriteringar, att man borde söka det tredje alternativet. Enligt argumentationen "du borde inte hjälpa tiggande romer eftersom det dör folk i Syrien". Men, kanske har borgarna rätt här? Såsom Rosling kanske hade rätt i att kostnaden för flyktingmottagandet hade gjort större nytta enligt SD-devisen "hjälp på plats".
Emellertid, som LessWrong-posten nämner, måste vi ha ett stopp-kriterium för att sluta söka efter Det tredje alternativet. Och ibland måste vi nog helt enkelt säga att "stop! Vi hellre renoverar en lekplats i Kärrtorp än skickar 218 750 stycken malaria-myggnät till Burma!"
Fast fan, det känns ju absolut inte rätt...
*trumvirvel*
...men vänta nu! Nu jämför jag ju två alternativ igen. Ett falskt dilemma. Det tredje alternativet, borgarjävel, är ju i sammanhanget att både bygga lekplats och skicka näten. Och betala skiten genom att införa arvsskatt, fastighetsskatt, och avskaffa ROT. Biatch!
***
Gråhetsmisstaget är att säga att allt inte är svart eller vitt, och att allt därmed är grått. Att ersätta binär syn med en total enkelspårighet. Analogt är inte heller allt som är osäkert exakt lika osäkert:
"'The Moon is made of green cheese' and 'the Sun is made of mostly hydrogen and helium' are both uncertainties, but they are not the same uncertainty."
I Ödmjukhetsdebatten (se ovan) är det givet att utsagor kan vara mer eller mindre sanna, och att huruvida en utsaga är sann kan/bör bedömas som mer eller mindre sannolikt.
Den andra goda poängen, angående detta oh detta, är:
"Many bloggers have said of Overcoming Bias: 'It is impossible, no one can completely eliminate bias. I don't care if the one is a professional economist, it is clear that they have not yet grokked the Quantitative Way as it applies to everyday life and matters like personal self-improvement. That which I cannot eliminate may be well worth reducing."
Det finns en alltför vanlig tendens att hävda att vi inget kan veta, bara för att några nationalekonomiska eller psykologiska studier inte låter sig replikeras. Det är verkligen att måla allt i hela världen i färgen grå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar