Lite mer om Kalifatets återkomst

En liten uppföljning på detta.

 

Vad ska en egentligen tycka om Norells sista kapitel? Från sakligt redogörande gällande Mellanösterns konfliktlinjer hamnar vi plötsligt inom Norells egna debattsfär. Emotionernas vågor går plötsligt höga. Underliggande frustration tillåts pysa ut, mellan och ibland rakt igenom de befintliga raderna.

 

Norell driver rätt hårt tesen att politisk islam inte får sin släng av sleven i tillräcklig utsträckning, främst i svenska debatten. I vissa delar är det lätt att hålla med: Det ack så sinnessjuka i att folk faktiskt bemöter dödshot mot Vilks och mord på Charlie Hebdo-illustratörer med relativiserande utsagor i stil med att de ritar fult, eller Vilks känns ändå rätt rasistisk. Det djupt oproportionerliga i att mörda eller hota att mörda, jämfört med att rita skämt-teckningar, möjligen med avsikt att "kränka". Här sparkar Norell in dörrar som så vitt mig anbelangar stått öppna sedan huset uppfördes. Även om han också faktiskt leder i bevis att vissa debattörer har försökt stänga dem.

 

En annan del av Norells prakt-rant handlar om underkännandet av begreppet islamofobi, om Muslimska Brödraskapets infiltration av det svenska civilsamhället med mera. Här duggar referenserna täta till debattörer som Teodorescu, som väl i undantagsfall (rent hypotetiskt) kan ha rätt i sak men som absolut får varningsklockorna att ringa. (Dessutom: Vad med denna Norellska ovana att referera till ledartexter för att belägga faktautsagor? Inser han inte att han skjuter sig själv i foten här? Var har han fått sin forskarutbildning egentligen?)

 

Antropofagi kan inte avgöra exakt hur det ligger till med alla påstående som görs; vissa verkar sannolika, andra rent häpnadsväckande men ändå inte omöjliga. En mer insatt recensent skulle behövas för att göra en vettig kritisk läsning. Någon sådan står emellertid inte att finn, vilket kanske är nackdelen med att ge ut boken på eget bevåg.

 

(Många mentions av boken på Internetz kommer från suspekt riktning. Självaste Avpixlat skriver gillande om boken, och även de reagerar på slutorden:

 

"Kanske var det dessa sista brännheta sidor som ryker av ilska och belägg med fakta för varje kritisk synpunkt som fick över tio förlag att tacka nej till den internationellt erkände terrorforskaren och filosofie doktorns bok om IS och det nya kalifatet."

 

Narrativet att Norell sagt sanning och att etablissemanget mörkat är givetvis tacksamt för nätrasisttrollen. Därmed inte sagt att Norells rykte ska svärtas av detta.)

 

***

 

Där Antropofagi verkligen reagerar med misstro är när Norell drar in Red Line Records, Dani M och Nabila Abdul Fattah. Det känns heeeeelt jädra sinnessjukt att han out of the blue anklagar svenska rapp-gräddan för antisemitism.

 

Den rimligaste kopplingen i sammanhanget går till Dani M. Rapparen säger själv att han inte är antisemit, men då jag själv lägger ner en hel del tid på att argumentera för att vissa ska kallas rasister trots att de själva påstår motsatsen (dock...) kan jag väl inte gärna bara ta Dani på orden.

 

Hela situationen får mig att glatt tänka: Jag kan mer om dig om en sak här. Du som kan jävligt mycket om shiitiska miliser. Du kan ändå väldigt lite om svensk hiphop.

 

Det Norell inte vet, som varje rapp-konsument emellertid fått med sig från tusentals timmar lyssning på konspirationsteoretisk hard core-rapp, är att inget eggar en rappares skrivlusta som lite vag makt-kritik. Ordet "dom" behöver inte nödvändigtvis vara en synonym för JUDARNA. Att rappa om hemliga ordnar och poltikers rävspel, det ligger i hiphopens ryggmärg.

 

Och, att kritisera den internationella finansen är inte heller en förtäckt antisemitism. De flesta vänsterposörer skiter blankt i etniciteten på bankiren.

 

***

 

Men, jag måste vara ärlig. Hiphopens politiska ådra har även en stark ursprunglig samhörighet med den svarta frihetskamp som faktiskt också hade avarter. Ja, jag pratar givetvis om Nation of Islam och Louis Farrakhan.

 

Det är ingen hemlighet att Farrakhan anklagats för antisemitism. Ärligt talat är jag inte helt insatt i skuldfrågan. Däremot är det inte helt otänkbart att hiphopen på sin färd över Atlanten faktiskt burit med sig en del suspekta ideologiska element, som sedan muterat och försvenskats. Vi ska inte heller blunda för att slentrianvänstern kan vara antisemitisk, även om inte all Israel-kritik eller storbankskritik nödvändigvis är det. Vi kan tänka oss ett värsta-scenario där slentrianvänster-antisemitisk och svart muslim-antisemitism möts och korsas och blir ett idéburet hat-virus. Lite som när hiv uppstod i en apas mage.

 

Är Dani M en, kanske ovetande, latent bärare av detta virus?

 

***

 

Hur som helst känns det ruttet av Norell att hänga ut Redline m.fl. utan att öht. underbygga anklagelsen med annat än guilt by association i två led. (Redline är kompisar med Dani M. Som kanske är antisemit.)

 

Lärdomen för Antropofagis del är nog att sluta kleta rasistepitet på människor som inte verkligen gör skäl för namnet.