Antropofagi har tidigare tjötat om standpoint theory, dvs. att somliga individer har unika erfarenheter och därmed närmare till "sanningen" i vissa frågor.
Egentligen finns det väl något helt banalt och närmast tautologiskt i denna ansats. Självklart är det bara JAG som vet hur JAG har det, inifrån, även om jag kan dra slutsatser av andras beteenden, reaktioner och redogörelser. Men även evolutionsteorin är tautologisk. Många feta insikter är helt självklarta i retrospekt.
Under den pågående ShäsLong-läsningen (som delvis har kommenterats live) har Antropofagi stött på följande:
 |
"If you make something private, that shields it from criticism."
|
Det är lätt att hålla med. Det ligger något inneboende relativistiskt i standpoint theory. (Vilket feminismerna själva diskuterat under stundtals animerade former.) Och relativism vill vi ju undvika, eller hur? (Retorisk fråga. Svar: Ja. Vi vill. Undvika. Detta.)
***
Så om standpoint theory leder till relativism, men samtidigt är tautologiskt självklar, så kan vi ana att det finns såväl vettiga som ovettiga komponenter i denna vetenskapsteori. Låt mig exemplifiera vad jag tror är en fett negativ aspekt:
Antaganden om att andra människor inte öht. kan förstå varandra. Givetvis är vi fast i våra egna hjärnor, men det är väldigt osannolikt att just din hjärna skulle vara så jävla annorlunda än någon annans. Sannolikt befinner vi oss inom samma spektrum av upplevelser och känslor.
Även om vi rent logiskt kan ha exakt samma dito, kan vi ha kvalitativt identiska känslor och upplevelser. Och de flesta av oss har dessutom en förmåga att extrapolera den egna upplevelsen till att gälla andra. Att inte ha det är typ definitionen för en eller annan psykiatrisk diagnos/kognitiv funktionsnedsättning.
Spegelneuronerna i hjärnan "avger nervimpulser både när individen utför en viss handling, och även när individen ser samma handling utföras av en annan individ." Peter Gärdenfors skriver om att "du" utvecklas simulant med, eller kanske tidigare än, "jag". Och våra livsvillkor som människor är i väldigt stor utsträckning identiska: Vi har kroppar av kött, vi har sjukdomar och infektioner, vi utsätts i någon utsträckning för väder och vind, vi fruktar döden. Vi utsätts under livet dessutom för social interaktion med andra människor.
Antagandet om att vi inte kan förstå varandra är således med all sannolikhet helt enkelt fel. Och det kan leda till skitdåliga implikationer som att vi slutar försöka förstå varandra. Ja, du hörde mig. Förståelsen kan givetvis variera. Medvetna ansträngningar, samt exponering för andras mer eller mindre unika upplevelser, kan öka förståelsen. Vilket förmodligen korresponderar till våran circle of concern, och kanske därmed leder till att plus-summespelandet växer på bekostnad av noll- eller minus-summespelandet.
Låt mig nu istället exemplifiera vad jag tror kan vara en fett positiv aspekt:
Antagandet om att vi bör försöka lära oss av människor som har unika upplevelser.
Med "unika" menar jag här rätt ounika, som t.ex. "har utsatts för rasism", "har skjutit heroin", "har livnärt sig genom att driva ett mindre jordbruk i ett utvecklingsland", etcetera.
Med "bör försöka lära oss" menar jag att vi bör faktorera in dessa männsikors upplevelser i vårt beslutsunderlag. Det är orimligt att utforma ett strukturomvandlingsprogram för jordbruket i Zimbabwe utan att i någon som helst utsträckning ha pratat med bönderna. Det är orimligt att utforma substitutionsbehandlingar för opioidmissbruk utan att öht. ha pratat med opioidbrukarna. Det är orimligt att avfärda rasismen i vårt samhälle utan att ha stämt av med personer vars hud har en melanin-nivå som kan antas göra dem till mer utsatta för just rasism än vad vi själva (givet låg melaninhalt) kan antas vara. (Bra lång mening! Klapp på axeln!)
Jag menar inte att vi ska sätta en pundare [uppdatering: jag menar givetvis jonkare] att bestämma över LARO och fritt få förfoga över allt Sveriges subutex. Jag menar inte att vi ska göra Judith Kiros till talesperson för alla med afrikanskt ursprung. Jag menar inte att vi ska by default förmoda att en agronomutbildning är mindre värd än synpunkter från en analfabet som odlat sin egen sötpotatis.
***
Sammanfattning. Det är bisarrt att helt förkasta standpoint theory. Det är även dumt, och destruktivt, att tro att ingen någonsin kan förstå någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar