--> Position i syskonskaran! <--
Detta faktum är bevisat av kvällspress och poppsykologer sedan urminnes tider. Några random DN-rubriker: Äldst syskon pluggar mest; presidenter är oftast storasyskon En random boktitel: Äldst, yngst eller mittemellan: din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig. HD: Platsen i syskonskaran har stor betydelse. Till och med renomerade Mama.nu skriver att platsen i syskonskaran påverkar ens personlighet.
Storasyskon bli chefer. De blir bra på att bestämma. De lär sig "ta ansvar för"/bossa runt resten av syskonen. Sen sitter de där på någon VD-post och gör exakt samma sak i resten av livet.
Yngsta barnet, däremot, blir bohem och konstnär. Målar med hela kroppen och lever under en bro och/eller halmhatt. Men evigt lycklig, aldrig någon ångest. Lite skapandeångest kanske. Men aldrig minsta ansvarsimpuls.
Mellanbarnet är den riktiga stackaren. Bortglömd, marginaliserad och foglig. Den perfekta arbetaren. Lydig, obemärkt, grå och betydelselös. Den smyger omkring på kontoret och lyder storasyskon-VDs minsta vink.
***
En kan utifrån detta betänka det otroligt pragmatiska och rimliga i att äldsta syskonet ärvde gården förr i världen. I mellanmjölksversionen av Sparta är det storasyskonet som fostrats till stordåd. Till att hålla djur, hålla fru, och hålla dräng. Istället för att sättas ut i skogen med bara tänderna för att slåss mot vargar, sattes storasyskonet på piedestal i bondesamhället, boss över hönor och griseknoar likaväl som pigor och småglin.
Klart som faaan att Karl-Oskar, den-ansvarstagande-kompetente-duglige-initiativrike, skulle förvalta ägorna. Klart som fan att Robert, den lösdrivande drömmaren, skulle *spoiler alert* bli dräng, bli misshandlad, och bli ledd till sin död i öknen av först fantasier och sedan hallucinationer.
Jag skämtar alltså inte. Absolut inte. Det var väldigt, väldigt rimligt att storasyskonet fick ärva gården. De skorna fyller man inte om man inte fostras in i den sedan barnsben. Chef för hemmanet. Som legat i släkten sen pesten tog de gamla ägarna. Och dräng- och statarsystem var a) perfekt organisation för arbetsmyrorna i det arbetsintensiva förindustriella samhället, samt b) perfekt avyttringsyta för de många, många mellanbarnen som ändå inte gick att försörja.
***
Demografiska transitionsmodellen har jag säkert tjötat om förr, men den tål att repeteras. Ett exempel-(u-)land är Småland på 1600-talet: Hög fertilitet och hög mortalitet. En population i balans. Men bedrövlig balans, givetvis.
Exempellandet utvecklas. Då sjunker mortaliteten först, till följd av välstånd och teknologi, näring och medicin. Befolkningen ökar i ett övergångsskede, under transitionen mellan bedrövelse och välstånd. Sen sjunker även fertilitet, och befolkningen stabiliseras på en högre nivå.
(Den demografiska transitionsfällan är ett begrepp för när man tycker att mortaliteten sjunker pga. externa insatser som t.ex. bistånd, medan äkta ekonomisk-politisk utveckling uteblir varför fertiliteten inte sjunker. Då antas befolkningen öka okontrollerat. Rosling skulle väl ha hävdat, med fog, att detta är något av en Malthusiansk myt. De flesta befolkningar stabiliseras.)
***
Utbildning verkar vara en viktig komponent i minskad fertilitet. När kvinnor går i skolan och får tillgång till kunskap + preventivmedel, så tenderar barnaskarorna att bli mindre.
När en syskonskara är tolv till antalet, då finns där en VD, en bohem, samt tio fogliga arbetsmyror. När en syskonskara är tre till antalet, då är ration dramatiskt förändrad. Plötsligt har vi lika många chefer som bohemer respektive arbetsmyror.
När en syskonskara är... inga syskon. Ingen skara. Ett barn. Då har vi bara en liten chef utan anställda, och utan kulturarbetare.
***
En del i utvecklingen, alltså den utveckling som brukar leda till minskar mortalitet och minskad fertilitet, är en ökad automatisering. Dvs., mindre arbete behövs. Förts kom skottkärran. Sedan block och talja. Och såklart kärnreaktorn. Alla dessa teknologiska landvinningar minskar behovet av arbete. Dvs. ökar produktionskapaciteten i förhållande till antal mänskliga arbetstimmar.
Utbildningsnivån måste öka för att hantera automatisering och ökande teknologisk komplexitet. Ökad utbildningsnivå ger färre barn. Men, färre barn behövs!
Lyssna på vad jag säger:
--> Det behövs inte längre några arbetsmyror! <--
Det är bra att mellanbarnen dör ut. Vi behöver dem inte. Transhumanismen, mänsklighetens nästa utvecklingssteg, är storasyskonens och ensambarnens business. En och annan bohem-trubadur kan väl få leva, för att skriva sånger om det.
***
En kan häpna över hur ändamålsenlig den demografiska transitionsmodellen är. Att populationen är så bra på att stabilisera sig. Att reglera fertilitet efter mortalitet.
Häpna då ytterligare över att detta också är en självreglerande mekanism för att reglera mängden arbetskraft i relation till den teknologiska nivån!
Häpna.
Och häpna över Antropofagis överväldigande skarpsinnighet, när jag i realtid avtäcker sanningen inför era ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar