Motherfucker!

SSC konceptualiserar free speech som en commons, dvs. allmänning eller gemensam resurs. För första gången får Antropofagi ett verktyg för att lite, lite, lite förstå PK-Vilks-konsensus.

 

Jag har tidigare skrivit om fallet Vilks:

 

"Jag tycker att man alltför ofta hör ramsor i stil med att 'visst är det fel att mordhota Vilks och spränga hans lilla stuga, men han är islamofob och kränker i onödan och bidrar till den kommande förintelsen av Europas arabiska diaspora-population.'"

 

Jag får alltså ändock större förståelse för de som stör sig på Vilks, när jag nu inmundigar SSC:s perspektiv på yttrandefriheten. SSC ser denna frihet som en gemensam resurs som förbrukas när den missbrukas. Allmänheten blir mindre positivt inställd till yttrandefrihet, när yttrandefrihet används som sköld för att få uttrycka argument och frågor som allmänheten ogillar. Givetvis är det just då som yttrandefriheten också gör mest nytta - men en måste förstå att en inte kan testa allmänhetens tålamod in absurdum. Vid någon punkt kommer allmänheten tröttna och bara stänga ner skiten. Nu är vi trötta på yttrandefrihet, liksom, eftersom alla yttrar så dumma grejer.

 

SSC:

 

"The nightmare scenario is that 'free speech' goes the way of 'family values' – a seemingly uncontroversial concept gets so tarnished by its association with unpopular/conservative ideas that it becomes impossible to mention or invoke in polite company without outing yourself as some kind of far-right weirdo. Right now I think we’re on that path."

 

Redan idag kan killkomiker/Houellebecq-fans/Hanif Bali-liberaler lite slarvigt gå under etiketten "yttrandefrihetsmissbrukare". Ja, det verkar vara ett ord. Eller i alla fall ett par stycken ord, som ibland förekommer i grupp.

 

***

 

Missbruk av yttrandefriheten, tycker en insändare, att hålla på med konst och/eller satir:

 

"Nu omhuldar man yttrandefriheten så till den milda grad att det börjar bli rent patetiskt. Men att den, allt oftare, missbrukas är det ingen som säger något om. Både Lars Vilks och serietecknarna i Charlie Hebdo har grovt missbrukat yttrandefriheten och därmed åstadkommit död och förvirring bland oskyldiga människor, alltmedan Lars Vilks själv säger sig vara 'väl omhändertagen'."

 

DN citerar en som forskar om politisk komedi:

 

"Enligt Joanna Doona tenderar samhället att underskatta komplexiteten i diskussionen kring satir. Själv reagerade hon när hon noterade den stora spridningen av hashtaggen ”Je suis Charlie” i sociala medier, där människor uttryckte sitt stöd för Charlie Hebdo.

 

'Frågan är vad det ställningstagandet egentligen betyder. Ställer man sig bakom yttrandefrihet eller handlar det om rätten att få skämta med islam? Det är svårt att problematisera den här frågan när folk har dödats. Men om du hela tiden missbrukar yttrandefriheten för att understryka dess existensberättigande så visar du ju aldrig vad den är bra för.'"

 

I Expressen:

"Det som den förra DN-journalisten Barbro Jöberger ägnar sig åt, beskrivet i frilansskribenten Annika Hamruds artikel här intill, är inget annat än ett slags missbruk av yttrandefriheten.

År ut och år in gödslar hon den högerpopulistiska, rasistiska myllan med sina krönikor om invandringen, där folk med låg IQ påstås komma i syfte för att hämta våra bidrag och islamisera Sverige. Detta i en tid när vi varje dag kan se bilder på desperata människor som flyr Syriens helvete."

 

I Aftonbladet tycker någon att just Vilks missbrukar yttrandefriheten:

 

"Men måste yttrandefriheten verkligen skyddas till varje pris? Nej. Det visar inte minst den senaste tidens debatt om näthat. Det är i dag få som försvarar dem som anser sig ha rätt att hata och förolämpa människor i skrift med hänvisning till yttrandefriheten. Lars Vilks försvarar sitt Muhammed-hat med att det är konst och att konsten alltid ska omfattas av yttrandefrihet. Vad han i stället gör är att missbruka yttrandefriheten genom att använda den som ett alibi för att kunna fortsätta med sina provokationer.

Att göra löjeväckande bilder av profeten Muhammed är inte konst, bara politisk provokation. I Lars Vilks fall handlar hans 'konst' om religionshat, om en osläcklig törst efter uppmärksamhet och om ett behov att tänja gränserna till det yttersta. Vill Vilks kritisera islam så är det väl inte i första hand profeten Muhammed han ska ge sig på. I stället borde han granska ­islam utifrån det sätt på vilket denna religion utövas i dag. Men det är väl inte lika adrenalinframkallande."

 

En insändare i Dalademokraten verkar tycka att det fria i yttrandefriheten ska mejslas ut ännu lite tydligare än i dagsläget, och då gärna omkring religion och religiositet:

 

"Jag är däremot inte för att som den mediokra konstnären Lars Vilks, som missbrukar yttrandefriheten genom att med grova, kränkande och förolämpande karikatyr samt videoinstallation angriper muslimernas profet Muhammed. Det är inte vad yttrandefrihet för mig ska handla om.

Liksom kristendomens överhuvud Påven, så håller jag med om att religioner inte ska kränkas. Jag tycker det är dags för oss i den fria världen att börja diskutera vad vi anser att yttrandefriheten ska handla om och vad den inte ska handla om."

 

***

 

Sammanfattning: Det finns en massa tyckare, med eller utan fast anställning, som tycker att missbruk av yttrandefriheten är en grej. Detta bevisar, enligt Antropofagi, att missbruk av yttrandefriheten är en grej. Dvs. att folk stör sig på att folk säger misshagliga ting i skydd av yttrandefriheten, betyder att någon eller några har exploaterat allmänningen "yttrandefrihet" lite väl mycket.

 

Lite av ett cirkelresonemang, bör erkännas. Eller i alla fall en på tok för relativistisk världsåskådning för att kännas riktigt bekväm.

 

Dock; om yttrandefrihetens legitimitet de facto urholkas (vilket jag inte påstår att jag på något sätt belägger), kan en ju bara beklaga.

 

***

 

Freedom of speech, motherfucker!