Laffer-kurvan, som diskuteras i senaste Pengar & Politik, är väl ett perfekt exempel på fake consequentialism, dvs. förväxling av terminala och instrumentella värden. Sandros snack om snömos-nationalekonomi, dvs. en verklighetsfrånvänd disciplin som kommer fram till vad som önskas genom att göra vilka som helst antaganden, är också lik Beinhockers beskrivning av Nationalekonomin i The Origin of Wealth (se här), eller för den delen Krugmans snack om Dark Age of Economics (se här). Bäst är så klart Kyrklund: "O Herre, Herre. Ingenting är mig mera motbjudande än att diskutera konklusioner ur falska propositioner."
Som jag är inne på i några av de senare inläggen: Det hade varit fett som fasen om alla blev ärliga med vilka som är deras terminala och vilka som är deras instrumentella värden, och slutade upp med fake consequentialism. Då skulle vi kunna uppnå en perfekt teknokratisk politisk värd, där alla var sakliga och vetenskapligt förankrade i alla sakfrågor, och hade extremt väldefinierade terminala värden kring vilka normativa debatter stod. Dessa värden hade för övrigt förmodligen överlappat en hel del, eftersom människor i allmänhet har relativt likartade moraliska grundsystem.
Söderholm går någon stan i det här tråkiga Lilla Drevet-avsnittet igenom att GAL inte förstår TAN, men att TAN förstår GAL (GAL-TAN). Alltså: Traditionella-Auktoritärra-Nationalistiska förstår samtliga fem moraliska värden, inklusive de av GAL högt hållna Rättvisa och Inte skada andra. Men Green-Alternative-Liberal förstår inte de två sista värdena: Ingroup loyalty och heliga värden (relaterat här och här). (Källa: minnet. Google that shit om du bryr dig.)
Eftersom nya tider och diskurser blottlägger att många GAL-are (GALler?) nog ändå lite skamset huserar värderingar som måste sägas angränsar till ingoup loyalty och heliga värden, så kanske en ärlig synkronisering av terminala värden faktiskt ändå inte hade varit så svårt ens mellan GAL och TAN.
Med detta menar jag att det är fler fall av gott-i-sig-självt som överlappar än vad vi kanske tror, vilket kan upptäckas vid en synkronisering. I övrigt innebär en synkronisering att man stämmer av vilka värden som är terminala respektive instrumentella, och jämför (i det här exemplet jämför mellan GALler och TANner).
***
Då Antropofagi lagt en del energi på att snacka om Sam Harris, hala diskursiva backar, samt Aron Flams eventuella islamofobi, kan det i sammanhanget vara värt att tipsa om senaste Dekonstruktiv Kritik. Harris gäst Haider var som bekant den skärptare av de två, eller i alla fall den rimligare i sakfrågan, i Harris' podd häromdagen. På samma sätt överglänser Flams gäst Mustafa Panshiri sin värd genom en kombination av ärlighet och saklighet.
For the record gillar Antropofagi både Flam och Harris. De är helt enkelt ganska intressanta, ganska smarta och ganska underhållande debattörer. Haider liksom Panshiri är emellertid inte effektsökande provokatörer (inget fel i det!), och förmodligen inte lika underhållande i längden - däremot mer faktiskt givande analytiker i de specifika frågorna kring islam/ism respektive nationell kultur.
Det som Antropifagi finner mest intressant med Panshiris diskussion är den kring afghanska ensamkommandes sexualkultur. Efter att själv ha jobbat med SRHR-frågor (frågor rörande Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter) under flera år, vill Antropofagi emellertid anmäla sitt bidrag till diskussionen. (Som så ofta förut.)
Panshiri är inne på att man blundat för de skillnader som finns mellan svensk sexualmoral och t.ex. (kanske framförallt) afghansk. Antropofagis bild är att landsting, kommuner och myndigheter i åratal (i alla fall så länge jag själv jobbat med dessa frågor, dvs. sedan ca 2011) har ansträngt sig för att hantera denna problematik. Säkert finns många blinda blundare i leden, men statsbidrag och andra medel har gått till inte minst ideella föreningar som arbetar med frågor såsom SRHR-information och -utbildning till ensamkommande och boendepersonal. Det finns även otaliga exempel på projekt, drivna av kommuner och landsting, som vänt sig till t.ex. HVB-boenden, SFI och Migrationsverkets informationstillfällen.
I SRHR-branschen har det aldrig varit någon hemlighet att det är en utmaning att integrera afghanska och andra ensamkommande ungdomar i Sverige, med avseende på sociala koder och kultur specifikt kopplat till umgänge, umgänge mellan könen, sex, samtycke, kontaktsökande, etcetera. När Köln-gate och motsvarigheten i Sverige (hette det We are Sthlm-gate?) hände, var det ingen överraskning för SRHR-folket. Tvärt om har SRHR-folket i åratal varnat för att exakt detta kommer att hända, om inte resurser läggs på att integrera de ensamkommande och ge de utförlig, saklig, återkommande och målgruppsanpassad sex-och-samlevnadsundervisning. SRHR-branschen har skrikit detta i minst sju år, och förmodligen längre. (Obs: Tar inte ställning till exakt vad som hände i t.ex. Köln, men problematiken i allmänhet är ett faktum.)
En afghansk liten kille som är ny i Sverige vet inte hur man flirtar, vad som är reko beteende, hur man pratar med tjejer eller hur man inleder ett förhållande med någon. Svenska skolans sex-och-samlevnadsinformation har enorma brister (även om den förmodligen är världsledande), och framförallt enorma brister i målgruppsanpassning visavi personer som inte pratar bra svenska och som inte är förankrade i svensk kultur och sociala koder. Framförallt är det inte alla ensamkommande som passerar igenom en vanlig grundskolegång, och gör de det så har de i allmänhet mycket annan ämneskunskap att ta igen.
Dessutom omgärdas just ensamkommande med en speciell problematik kopplad till sin utsatthet i och med migrationsprocessen. Risken för att ha sålt sex eller att ha utsatts för sexuella övergrepp är oerhört mycket större för ensamkommande flyktingbarn än för andra grupper av unga. Och konsensus i forskningen är att det finns en samvariation mellan att ha varit utsatt för övergrepp och att senare vara sexuellt risktagande, samt även med att själv begå övergrepp. Kulturell okunskap och ovana, sex- och samlevnads-sak-okunskap, samt migrationsproblematik och EKB-specifik utsatthet, addera till en ganska elakartad problematik. (Som - liksom så ofta annars - gör offer-förövare-distinktionen ganska svårtillämpad. Eller i alla fall måste en kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt och inte falla till föga för correspondence bias.)
Barnmorskor och SRHR-engagerade idella krafter har även pekat på de trauman som ensamkommande ofta bär på, som kan ha att göra såväl med flyktanledning, kulturella omställning, migrationsprocess, och mottagande i Sverige. Det har inte funnits någon beredskap för att hantera detta, och många har länge varnat sakligt och ärligt för de sannolika följderna av detta.
Panshiri har således förmodligen helt rätt med avseende på den större, allmänna debatten - här har det ljugits, blundats och relativiserats. Samtidigt förbiser han en hel sfär av professionella inom vården, engagerade krafter inom ideell sektor, och tjänstemän på kommun, landstings och myndighetsnivå, som i åratal har pratat om de här problemen. Öppet och ärligt. Varnat och bett om resurser. Jobbat mot HVB-boenden, mottagningsplattformar, förberedelseklasser, SFI och vanlig hederlig grund- och gymnasieskola.
Att konstatera att en ensamkommande afghan som utan vidare instruktioner släpps ner mitt i Sverige inte genast vet hur den ska bete sig, det borde varken vara kontroversiellt eller konstigt. Antropofagi var därför, liksom Panshiri, väldigt besviken över samtliga reaktioner vid Köln-gate. Identitetsvänstern blundade och relativiserade i stora delar, medan högern tog problemen som intäkt på att deras rasistiska profetior stämmer. (Obs, återigen: Inte så bra koll på vad som hände eller inte hände i Köln, men händelsen har definitivt fått stå som symbol för de allmänna problematiken - i Sverige inte minst materialiserad iom. den stora gruppen ensamkommande pojkar från underutvecklade länder såsom Afghanistan.)
Sanningen är inte alltid exakt den vi vill att den ska vara - många vet detta. Det finns fantastiskt många solidariska, altruistiska och engagerade människor i Sverige som inte blundar för problemen, och som istället arbetar enträget för att lösa och/eller hantera dem. Panshiri tycks vara en sådan person.
Att identitetsvänster och postmodernistiska relativist-svin försöker misstänkliggöra en sådan ansats är givetvis ytterst bedrövligt. Som Haider i Harris-podden emellertid poängterar så är det inte heller en bra strategi att bygga allianser med högergökar som i någon mening "håller med" på helt felaktiga och/eller normativt vidriga grunder.
***
Så vad hade denna rant att göra med GAL-TAN-synkronisering? Jo, det där med att GAL inte förstår alla fem moraliska principer, det gäller nog främst för identitetsvänster-posörer. Människor som inte bryr sig om hur de ses av töntar på sociala medier, utan som genuint solidariskt bryr sig om afghanska EKB:s och svenska ungdomar som kommer att interagera med dessa, kan mycket väl erkänna att det finns skillnad mellan svensk och afghansk kultur. Inte minst i sexualkultur. Och, att den svenska kulturen härvidlag är överlägsen. Ottar! RFSU! Information om preventivmedel! Fri abort! That shit går så långt tillbaka att Historiepodden poddat om det.
Vi mööördar de flesta andra länders sexualupplysning. Och det går utmärkt att erkänna detta, även för den som känner sig Grön, Alternativ och Liberal. Här borde GAL och TAN överlappa- förutsatt att vi inte pratar om den extremistiska moralist-TAN-grenen som överhuvudtaget motsätter sig sexualupplysning, sex- och samlevnadsundervisning med mera. Dessa individer får emellertid svårt att förklara medelst vi ska integrera ensamkommande afghanska pojkar i svensk sexualkultur.
***
Mängden luckor i ovanstående något förvirrade resonemang, är förmodligen oräkneliga. Den som irriteras av detta ombeds vänligen inkomma med synpunkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar