Haider & Harris

På tal om Sam Harris, hala backar, och islamofobi. I det här avsnittet av The Waking Up Podcast snackar Harris med Sarah Haider som företräder en organisation av ex-muslimska ateister. I vilken utsträckning Harris är eller inte är islamofob tycker jag belyses väl i denna diskussion. Sammanfattningsvis kommer Haider fram som den mer nyanserade, smarta och vettiga av de tvenne. Detta utan att någon värre meningsskiljaktighet egentligen utspelar sig.
 

Så vad är då grejen? Jo. Harris syn på att niqab bör förbjudas är ett intressant trendbrott mot hans förment libertarianska modell. Att han plötsligt argumenterar sig fram till förbud för vissa kläder blottar en uppenbar inkonsekvens i hans världsbild. Plötsligt viker hans ideal undan, och en underliggande intolerans mot islam tycks ge sig till känna. Om några skulle vilja förbjuda slöja så är det väl sekulära socialister, inte superliberala frihetsknarkare. Här betonar också Haider att de skiljer sig åt i det att hon vill slå vakt om civic liberties.

Haiders argument är flera:

A) Vissa slöjbeklädda hade sannolikt begränsats mer om de inte fick gå ut i slöja - kanske hade de då inte fått gå ut alls, fick eventuella förtryckande patriarker bestämma. Tydligast gör Haider denna poäng angående burkinin: Många kvinnor kanske inte hade kunnat vistas på stranden om inte detta plagg fanns att tillgå. (Ett motargument här är ju att ett liberalt förhållningssätt i någon mening enejblar förtryckande patriarkala strukturer. Haider argumenterar hur som helst utifrån den förtrycktes perspektiv, vilket inte Harris tycks göra i det här fallet.)

B) Att inskränka civic liberties ger islamisterna ett bättre case: "Titta, väst förtrycker oss muslimer! Snea ur nu allihop! De är inte bättre än IS!"

C) Att ex-muslimer ofta tvingas förhålla sig till lokalsamhällets eller gruppens regler, och islamisternas pennalism. Således kan ett förbud riskera att drabba även icke-muslimer, som av sociokulturella anledningar uppbär slöjan.

Vidare är det intressant hur Haider i podden lyckas framstå som den där idealbilden av en anti-muslimsk ateist, som de flesta vettiga religionskritiker drömmer om. Hon beklagar sig över att högern inte alls håller med henne på rätt grunder. T.ex. kanske högern håller med om att det är fel när muslimska män förtrycker sina kvinnor, men bara på grund av att de är muslimer, inte på grund av att det är något i sig fel med att förtrycka kvinnor. Här slänger Haider särskilt slev mot den kristna högern: De är ofta anti islam, medan hon är anti religiöst förtryck.

I denna argumentation visar Haider indirekt på en skillnad mellan sin syn och Harris'. Harris tycks, likt svenske wannabeen Aron Flam (nämner det här), peka ut islam som unikt dåligt. Haider blundar inte för vissa intressanta skillnader mellan de abrahamitiska religionerna: Koranen är guds ord, medan Bibeln snarare är att jämställa med Haditherna, och således är det svårare att "snacka sig ur" Koranens påbud. Haider pekar även på att judendom och kristendom utvecklades parallellt med modernitet och vetenskap, medan islam idag clashar mer plötsligt. Däremot så blundar inte Haider (likt Bards kritik av Flam) för att det har dödats och betetts under många andra idéer, system och förevändningar.

Det Harris försöker göra är nog i någon mening islamofobt, eller på islamofobihalhetsbacken. Han vill inskränka vissa rättigheter specifikt för muslimer, och han vill utpeka islam som unikt uselt på lite väl lösa boliner. Haider är mer korrekt och rättvis, men också därför mer pricksäker och förödande, i sin kritik av islam av idag.

(Relaterat om islamofobi: MAB-slöjargumentation; Lars Vilks; Lars Vilks igen; ärlighet; rasistendomen; Kalifatets återkomst; omprövelse; ompröva omprövelse; en och annan referens; ideologi/religion; sapiens-parentes; islamism skadar barnen; pedofili som diskrimineringsgrund; allt; intersubjektiva fenomen.)