Vi som är trötta på att ständigt vara rädda

Nä, nu blir jag trött på det här.

 

Det händer ju HELA TIDEN. Igen och igen.

 

Ni vet vad jag pratar om. Det där som sprider skräck i vardagen, för miljontals människor världen över.

 

Det där som vi aldrig kan förutsäga, hur väl utbyggda system vi än har.

 

Det där som lamslår våra hjärterötter och som kyler blodet i vårt blodomlopp.

 

Skräckens källa. Insikten om att oförutsedd och plötslig död kan slå när helts vi anar eller icke anar.

 

Otryggheten i vardagen, i samhället, på gatorna och torgen.

 

Och, i krassa tal. Neutral, objektiv fakta. Så kostar det facking LIV.

 

263 döda. Bara under 2016.

 

Och det ökar. Tre fler dog under 2016 än året innan. Är inte det en trend?

 

Men Stalin sa det bäst; vi rörs inte av statistik. Det är de partikulära historierna som kan få oss att verkligen FÖRSTÅ. Det som skiljer Kunskap från Visdom. Det är det enskilda, gripande ödet.

 

Det enskilda är ju statistikens beståndsdelar. Således saknas inte gripande anekdotisk redogörelse. Jag ger er nedan exempel, som samtliga härrör från föreliggande dygn - som i skrivande stund inte passerat elva på förmiddagen.

 

Rattfylleri, Linköping.

 

Trafikolycka, Västervik.

 

Trafikolycka vilt, Kumla.

 

Trafikolycka singel, Trollhättan.

 

Rattfylleri, Falun.

 

Rattfylleri, Arvidsjaur.

 

Trafikolycka, Malmö.

 

Rattfylleri, Värnamo.

 

Trafikolycka, Svedala.

 

Rattfylleri, Oskarshamn.

 

Vi måste få stopp på det här. Nu. Civilisationens företrädare måste dra en gräns. En skarp och helig gräns i asfalten innan den stelnar.

 

(Så många dog i trafiken 2016. Bike vs. cars. Vägtrafikens miljöpåverkan.)