Efter att ha plöjt Amir Sariaslans unga blogg, och DK-intervjun med densamme, tar jag med mig begreppet evokativ genmiljöinteraktion. Kombinera det med the halo effect och du har den mest marginaliserade gruppen i världen i en liten låda.
Det rantas ju ibland om identitetspolitik. Kanske är det ilskan/missunnsamheten över att Jonas Hassen Khemiri är så snygg och framgångsrik. Självklart skulle Beatrice Ask byta skinn med Khemiri om hon fick möjlighet!
Kanske är det alla gånger en försökt tillgodogöra sig Falskhetens resonemang, och inte fått ihop det på slutet. Kanske är det alla snygga, smarta identitetspolitik-tjejer som en springer på, som har något vagt latinamerikanskt ursprung (men förmodligen spanskt - de är inte korta, Coca-tuggande bolivianska indiankvinnor i hatt liksom), och som använder identitetspolitiska retoriska grepp i sakdiskussioner. O himmel över all förtvivlan, att höra snygga, rika, coola, välutbildade människor prata om förtryck!
Vi vet ju alla, även om ingen vågar prata om det...
("Nu kommer han säga att klass är den enda godtagbara diskrimineringsgrunden. Åh vilket tjat! Tjat. Tjat. Tjat.")
...att fulheten är det enda sanna förtrycket!
("Ok nänä det va en annan grej denna gång men ändå tjötigt.")
Ja, jag sa det. Fula människor. De får faaan ingenting tillbaka för sin fulhet heller. De kan inte starta Twitterkonton om hur dåligt de bemöts. De kan inte klaga på diskriminering på arbetsmarknaden.
Alla hatar fula!
Till och med de som tycker synd om fula, hatar fula. Fula fyller en med obehag. De är oaptitliga! Och, man mår dåligt över skuldkänslorna, och projicerar dem på de fula själva.
Fula får inte jobb. De uppfattas som mer lata, korkade och störiga. Nämnda halo effect säger oss en del om detta. Attraktivitetsstereotyp är ett annat ord för fenomenet, väl beforskat vid Lunds Universitet och allt:
"Att vackra människor behandlas bättre, såväl i arbetsliv som i privatliv, är inget nytt. Till och med människor som känner oss behandlar oss bättre om vi är attraktiva, enligt Jean-Christophe Rohner, forskare i psykologi och universitetslektor vid Lunds Universitet."
(Och DN, för den som tar sig förbi betalväggar.)
(Och ingen kan ge några råd heller, verkar det som. Citat från terapisnacks-tråd: "Ja människor har sagt att jag är ful. Nu i vuxen ålder håller jag mig dock mest undan ifrån människor så ingen får någon möjlighet att säga något /.../" )
Men evokativ genmiljöinteraktion kanske också säger en del.
Evokativ genmiljöinteraktion innebär att en individs specifika miljöfaktorer påverkas av deras genetiskt ärvda egenskaper.
I fallet fulhet: Fulhet är en ärftlig egenskap, i de flesta fall. (Undantag: Brännskador, syra i ansiktet, etcetera.) En ful människa bemöts mycket, mycket sämre än andra. Den möts av misstänksamma blickar, ansikten förvridna i avsmak, otrevligt och nonchalant beteende. Den får icke gehör för sina idéer, och dess argument avfärdas utan hänsyn till deras sakliga meriter.
Hur kan detta inte påverka en människas känslomässiga utveckling?
En grej med nämnde Sariaslans forskning är att den avfärdar delade miljöfaktorer ganska mycket, men tillmäter desto större betydelse till unika miljöfaktorer (se t.ex. figur 1 i detta inlägg) Äsch jag lägger in bilden bara:
De unika miljöfaktorerna tolkar som bland annat det bemötande som fula individer upplever. Det verkar som att det är betydligt mer avgörande än t.ex. uppväxtområde eller socioekonomisk status!
Damn, dude. Fula har det verkligen inte lätt. Dessutom: Hur fan ska de kunna organisera sig? Även fula umgås väl ogärna med fula. Även fula hatar väl andra fula, och - som terapisnackstråden länkad ovan indikerar - sig själva. Det snackas om internaliserad rasism. Betänk då fulas självhat.
Ack ni fula. Det värsta är att jag faktiskt skiter i er. Bara ni håller er undan så jag slipper se er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar