Som sagt så är det viktigt att kunna säga dinner time. Så nu säger jag dinner time.
"ska hinder för en grupps deltagande vara i fokus, dvs. t.ex. utrikesfödda kvinnors språkkunskap? Eller är det kanske viktigare att belysa omedvetna stereotypa antaganden om hur vissa grupper 'är'?"
Obs, ledande fråga. Obs, icke fingerat exempel. Obs, att sätta "är" inom citationstecken (och inte för att diskutera själva verbet "vara" i presensform) tyder på en ganska relativistisk ontologi, vilket jag motsätter mig. Obs, det omedvetna överskattas inte sällan.
Denna typ av uttalande är ett fall av att inte kunna säga dinner time.
Vi vet, så väl man nu vet något, att språkkunskap är ett hinder för utrikesfödda kvinnors deltagande i arbetskraften. Detta är ett faktum på aggregerad nivå.
På individnivå kan det givetvis vara felaktigt. Jag har till exempel intervjuat en uppsjö tolkar, varav flera var jävla språkgenier som kunde 14 språk och som var lingvistikprofessorer i sina respektive fd. hemländer, men nu fick ta påhugg som tolk i nya hemlandet Sverige.
Dessa individer hade inga problem med språkkunskapen.
Dessa individer gör dock inte själva påståendet om gruppen "utrikesfödda kvinnor" felaktigt.
Visst, vi skulle kunna avgränsa snyggare. Säga att "för utrikesfödda kvinnor som inte kan svenska är språkkunskap ett hinder på arbetsmarknaden". Detta hade emellertid varit nära tautologiskt, samt givit oss mycket mindre information om vilka insatser som är önskvärda för att hjälpa gruppen utrikesfödda kvinnor in på arbetsmarknaden. Eftersom det inte säger något om hur vanligt det är att inte kunna svenska i den större gruppen - bara att de i gruppen som inte kan svenska, inte kan svenska.
Så, jag drar en modig slutsats: Många intersektionalitetsexperter har en svag intuitiv förståelse för statistik och sannolikhet. (Det har jag förmodligen själv också, men jag försöker i alla fall.) Därför tolkar de ett korrekt faktapåstående om en grupp, som en fördom om de individer som påståendet inte stämmer för.
Lyssna: Jag säger inte att alla utrikesfödda kvinnor har problem med språket. Det finns grupper-inom-gruppen-skillnader som är relevanta, t.ex. utbildningsbakgrund, samt individuella skillnader som har att göra med motivation eller språklig intelligens. (Kan så klart också grupperas.)
Jag säger bara att utrikesfödda kvinnor oftare än andra misslyckas på arbetsmarknaden, för att de oftare än andra inte lär sig språket. T.ex. beror detta på högt uttag av föräldraledighet, vilket ett delbetänkande i AKKA-utredningen fokuserade på, och vilket har lett till en skärpning av reglerna.
"Omedvetna stereotypa antaganden" är a) inte omedvetna, b) inte stereotypa, och c) inte antaganden. Eller lite mer nyanserat: a) Vi vet vad vi pratar om - det handlar inte om freudianska undermedvetandeströmningar; b) vi vet att skilja på grupp- respektive individnivå; och c) vi har väldigt starka evidens för att antagandena ifråga stämmer med verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar