fredag 13 oktober 2017

Krisa uppfattningar på marginalen, del 2

Det handlar om att krisa min uppfattning om svensk narkotikapolitik. Krisa på marginalen del 1, samt uppföljning, är ena sida. Kanske är inte förbudstidsargumentet ensamt förklarande för ökande antal skjutningar - kanske är legalisering inget alexanderhugg mot gatu- och gängvåldet.
 
Jag har även tidigare krisat lite angående det vettiga i att legalisera allting som folk ändå kommer att konsumera även när det är olagligt. Se Tänka lite konsekvent och Rökmaskiner. Ska vi förbjuda tobak, men inte heroin? Varför?
 
Nu kommer vi till tredje delen av detta marginella krisande: Folkhälsan. Har berört evidens mot harmreduction-argumentet förr (ang. sprutbyte och heptatit C-prevalens), men nu har det tillkommit underlag som verkar viktigt i sammanhanget.
 
Det verkar som att det är en jävla epidemi av opioidmissbruk i USA. Vanligaste dödsorsaken för vit arbetarklass är opioidöverdos. Pillbillies är en grej. Har inte läst den här boken, men det verkar handla ganska mycket om OxyContin. DN skriver om det, för den som slingrar sig förbi betalväggar.
 
Så: Till stor del verkar en explosiv opioidmissbruksepedemi i USA handla om receptbelagda, således lagliga, mediciner. Även hostmedicin, som dödade Pimp C och gissningsvis några andra, har länge varit en apoteksprodukt med stort genomslag.
 
Att tillhandahålla lagliga opioider kanske inte är så smart. Det kanske leder till ökat missbruk och massvis med överdoser.
 
Vi har konstaterat att Sverige är näst sämst i Europa, trots restriktiv politik. Förbud är således inte heller en vattentät strategi. Däremot känns det inte som att lagliga alternativ per automatik löser problemet med narkotikadöd, sett till exemplet USA.
 
Nuvarande hypotes: Folk kommer knarka så länge de mår dåligt. I USA har ojämlikhet och ekonomisk tillbakagång i vissa befolkningsskikt gjort att många mår dåligt, och således vill knarka. Lagligt eller olagligt är detta ganska farligt, när det handlar om opioider. Som ju dödar vid överdosering i och med att andningsreflexen upphör.
 
 
Så, givet fattigdom och ojämlikhet kommer vi inte någon vart med legalisering. Då knarkar folk ihjäl sig ändå.
 
Samtidigt, det kan ju fan inte skada att ändå tillämpa evidensbaserade skadereducerande insatser som sprutbyte, sprutrum, etcetera, för att iaf. hindra hiv-spridning, och kanske se till att det blir några överdoser färre. Naloxon åt folket.
 
Men receptbelagda piller poppar man väl hemma i husvagnen, liksom. Där finns ingen sjuksköterska som passar på en.
 
Konlusion: Svår fråga! Harm reduction ett gott, men kanske mer marginellt gott än jag hade hoppats/trott. Friare tillgång på knark inte en patentlösning för folkhälsan - har folk anledning att knarka kommer de att knarka, och är knarket lättillgängligt kommer möjligen fler att knarka lite mer.
 
Vi kan ju dock konstatera att t.ex. Ryssland, som för en extremt repressiv narkotikapolitk, har sett en massiv sprutmissbruksepedemi, och med avsaknad av harm reduction-strategier också en massiv hivepedemi bland injektionsbrukarna. Hiv-epedemien har också spillt över i andra grupper. Så repression + missär ger också (förmodligen mer) narkotikadöd och narkotikarelaterad död.
 
Återkomma till detta kommer att bli intressant, i januari 2018. Åh som jag längtar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar