En kombination av läsning av Är svensken människa? och övervägande av andra än statliga lösningar på allmänningarnas dilemma leder mig till att ifrågasätta om "konservativism" verkligen är bärare av ancestral Environment-moral medan liberalism är bärare av samhällelig/"cooperation"/Vi vantrivs i kulturen-moral - allt i Kants stora osällskapliga sällskaplighet. Lägg på lite kontextrelativiserande antikulturrelativism och vi har dagens Antropofagi-inlägg.
Ja, kanske att konservativa tenderar att kalla saker "naturligt", som om det var en bra eller meningsfull grej. Men, konservativa är inte individualister - tvärt om vill de ju ha en enhet inom samhällskroppen! Det konservativa elementet inom socialdemokratin är samma samhällskroppstanke, dvs. samarbete, men kombinerat med en starkare jämlikhetstanke än vad traditionell konservatism rymmer. Konservatismen är anti-individualistisk, och rymmer en ansvarskänsla från överhet gentemot underställd - det som brukar kallas paternalism.
(Vi ser också en paradox i Keys och Strindbergs och Almquists respektive syn på äktenskapet, som Bergren & Trädgårdh diskuterar. Att befria kvinnan från äktenskapet är samtidigt att befria mannen från ansvar. Dvs., en konservative som vill rädda äktenskapet kan ha kvinnans bästa för ögonen, rent hypotetiskt. Och har det sannolikt i många fall, eftersom de flesta förmodligen rationaliserar sin argumentation utifrån en självupplevd godhet. Mer om det en annan dag, möjligen.)
***
Vi noterar att Sverige är bättre än Somalia, rent kvantitativt-utilitaristiskt. Samt, antikulturrelativistiskt, att svensk kultur är bättre än somalisk - i Sverige! Men, kanske, erkänner vi, är somalisk kultur bättre i... Somalia!
Okej, det här kanske låter som det har super-rasistiska eller på annat sätt trista tankefigurer i sitt kölvatten. Hur det än är med den saken är det inte poängen här. Poängen är att - och detta minns du nog från vartenda jäääävla seminarium på universitetet - context matters!
Svensk statsindividualism passar Sverige. Tysk bismarcksk konservativ välfärdsregim passar förmodligen Tyskland. Nordamerikansk familj-individualism passar USA.
Jag citerar mig själv från en nylig korrespondens:
"De konservativa är i regel rädda för Leviathan - dvs. för staten som lösning på allmänningens tragedi i det här fallet, men även som 'lösning på urtillståndet' i hobbsiansk bemärkelse. Visst, de vill inte att alla ska slå ihjäl varandra - men ger vi all makt till staten får vi envåldshärskare. I värsta fall som en statsindividualism som i Sverige. Även Tocqueville skrämdes av detta, då han såg att Frankrike inte hade tillräckligt rikt civilsamhälle för att kunna plocka bort maktdecentraliserande mellanskikt mellan staten och folket. Dvs., skulle mördandet av adelsmännen leda till diktatur? Svaret blev väl för övrigt också 'ja', ett tag. USA hade rikare civilsamhälle, noterade Tocqueville, vilket kanske var en förutsättning för att plocka bort gamla maktstrukturer utan att vakuumet innebar totalt cräp. Antar vi kan jämföra med Ryssland/Sovjet här - vad hände i och med ryska revolutionen? När tsaren togs bort fanns ingen maktbalans kvar, bara [fritt spelrum för] totalitär kommunism. Sen när sovjet föll blev det anarkokapitalism mer eller mindre, dvs. hobbsiansk så det förslog, tills det att en patriark klev fram och stärkte staten igen (Putin obviously). Så nä, ryssarna hade HELLER inte tillräckligt med civilsamhälle. Allt föreningsliv i Sovjet var givetvis inom partiets ramar och organiserat genom påbud dvs ingen frivillig organisering."
Det här hamnar kanske nära typ "afrikansk demokrati" eller vad olika diktaturer nu kan hitta på för att ursäkta sina regimer. Men, tittar vi på följderna av diverse interventioner, eller av den arabiska våren, är det uppenbart att man inte bara kan plocka bort Leviathan och förvänta sig något annat än hobbsianskt urtillstånd.
(Förresten, semitotal parentes - vilket kanske är grejen med en parentes, att det var något relaterat som inte exakt hörde hemma - annars total parentes - sa jag precis CD-skiva liksom - skitsamma - jo: Kan ryska könsrelationer gå under benämningen likhets-patriarkala? Jag tänker på att ryska kvinnor arbetar mycket, utan att vara särdeles jämställda. [Se även här; postsovjetiska länder verkar ha mindre könssegregerade arbetsmarknader, enligt Antropofagis ytterst inkompletta genomgång.] Då särarts-tanken inte är bäst för jämställdhet? Kanske de konservativa har rätt [se föregående parentes om äktenskapet]. När jag tänker på saken känns Ellen Keys feminism otroligt lik Solanas - en slags utopiskt matriarkat där kvinnan och barnen sköter sitt, och männen max bidrar med säd. [Hm, det här kanske är lika snöigt som särarts-rasism.])
***
Så vidare, mot Elinor Ostrom:
"Around the same time, but in another place in the world, in Törbel, Switzerland, there was a substantially different definition of the law on land. The management of land was not assigned to either a private or a government entity, but belonged to a community of people that used it. This particular instance of 'collective' institutions was stable and efficient for centuries in Törbel, showing that there may be a third way (and an efficient and effective one) that lies between the strictly state management of resources (like in England before the enclosures) and strictly private management (in England after the enclosures). This represents the greatest empirical and theoretical contribution of Elinor Ostrom.
[...]
The solution to the tragedy of the commons, before the contribution of Ostrom and her studies, was to privatize resources or, in a diametrically opposite view, to form a Leviathan state in order to manage them. Instead, Ostrom demonstrated that, within communities, rules and institutions of non-market and not resulting from public planning can emerge from the bottom up to ensure a sustainable, shared management of resources, as well as one that is efficient from an economical point of view. Besides the village of Törbel, Ostrom shows examples of common lands in the Japanese villages of Hirano and Nagaike, the huerta irrigation mechanism between Valencia, Murcia and Alicante in Spain, and the zanjera irrigation community in the Philippines. Also, the property in the form of “vicinale”, neighborhoods, typical of regions of Italy like Emilia, the Belluno and the Ticino, are also collective institutions, although not investigated by Ostrom. The argument then has a more modern example if one notices that even the 'Wikipedia community' is a form of successful collective institution of a communal resource (knowledge).
[...]
Ostrom isolates the main characteristics of local self-government. The first condition for the institutional basis of the success of these mechanisms is the clarity of the law (Who can do what? What can one not do? Who punishes whom? And how?). In addition to being clear, the rules must be shared by the community. This is why another essential element of self-government is the establishment of methods of collective and democratic decision-making, able to involve all users of the resource.
[...]
With this last condition, it is clear that the great dichotomy of state and market is partial and too narrow, and therefore destined to crumble in theory (Ostrom writes in her Governing the Commons). More correctly (as the title of the Ostrom’s Nobel Lecture 'Beyond Markets and States: Polycentric Governance of Complex Economic Systems' reminds us) one must take into account the fact that, in reality, multiple and complementary (and not strictly alternate) levels of 'governance' of the same resource emerge and can coexist. As Ostrom stated, the term polycentrism indicates a plurality of interdependent decision-making centers on the management of a resource. The next step in the research, inherited from Elinor Ostrom is that of determining under which conditions the various levels cooperate as a single system or conflict with one another, and we should remember that the Tocqueville-Acton Research Center dedicated its 2011 annal to 'Subsidiarity and Institutional Polyarchy'."
Ska vi tro denna sammanfattning av "nobelpristagaren" Olstroms forskning, så verkar det som att staten inte är bäst som "cooperate"-mekanism, dvs. allmänningarnas dilemma-läsning, dvs. Moloch-mord. I Sverige kanske (kanske, kanske, kanske, kanske). Men kanske inte annorstädes, kanske.
Empiriskt underlag saknas ej. Exempel: Ryssland, Nordkorea, Saudiarabien, andra skitstater.
***
Fuck the shit. Det verkar som att kulturrelativismen och således postmodernismen vann ändå. Preciiiis när jag också har fått korrigera upp min tro på situated knowledge från ett individperspektiv, så kommer också världens olika politiska kulturer och är helt olika varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar