Uppföljning av prediktioner, del 3 eller 5: Svensk inrikespolitik

Uppföljning 1; uppföljning 2; denna uppföljnings prediktion.

 

Vi hoppar över prediktion 3 respektive 4 för tillfället, och går direkt på det mycket mer intressanta nr 5: Prediktion avseende svensk inrikespolitik! Egentligen borde jag vänta tills att januaris väljarbarometer är publicerad, men otåligheten är för stark, liksom den rätt välgrundade misstanken om att januari kommer erbjuda kanske ca noll sekunders disponibel bloggningstid.

 

Ingen egentlig teori eller hypotes i grunden här, på själva prediktionen vill säga, så vi får se denna uppföljning som en slags otillförlitligt mått på Antropofagis inrikespolitisk-parlamentariska intuition.

 

Så går vi då till senaste Väljarbarometern, november 2017. Jag sammanfattar:

 

Tabellen sammanfattar årliga barometrar, mina prediktioner, samt utfall och predikterade respektive faktiska skillnader.

 

Figuren sammanfattar min predikterade förändring, faktiskt förändring, samt skillnaden däremellan.

 

Slutligen har jag försökt skissera den faktiska jämfört med den kontrafaktiska utvecklingen. Det ska se ut som att kurvorna delar sig på slutet, dårå. Allt som det står (P) efter är Prediktion.

Eftersom jag låtsas ha rätt inom 0,5 procentenheters felmarginal, är det intressant att notera att bara gissningarna för C respektive L ligger därinom eller tangerar. Totalt sett hade jag drygt ett V plus ett Fi fel; 8,6 procentenheter off. I snitt nästan en hel procentenhet fel per parti. Whigga plz!

 

Slutsats: Att följa upp prediktionen redan i november var prematurt ... när jag bara skojar. Det här var helt enkelt dåliga uppskattningar, som visar att min intuition är usel i sammanhanget. Inte minst önsketänkandet kring Vänsterpartiet framstår i retrospekt som komiskt.

 

(Men, får väl kolla igen så småningom, när januaris siffror finns att tillgå. Liksom BRÅ:s statistik ska få säga sitt i den här uppföljningens uppföljning så småningom.)