De gömda konnotationerna

(Frivillig bakgrundsläsning från Antropofagi: Missbruk är en sjukdom; blekhet, skygghet, afmagring, hysteri och fånighet; MindreFel om "rasism"; tillämpad vetenskapsfilosofi; mer vetenskapsfilosofi; vetenskapsteoretiskt manifest; lajvet fortsätter; gränserna för postmodernismen. Frivillig bakgrundsläsning från andra källor, företrädelsevis LessWrong: Dissolving questions about disease; A Human's Guide to Words; Wikipedia om "vetenskap"; Reductionism 101.)

***

"Vetenskap är produktionen av ny kunskap med systematiska metoder. Vetenskapliga metoder innefattar empiri (experiment, observation, mätning och datainsamling i syfte att pröva hypoteser, teorier, modeller och lagar) och deduktion (formulering av nya hypoteser och prediktioner genom logisk slutledning, matematisk härledning av samband och teoretiskt modellbygge)." (Wikipedia.)

***

Begreppet vetenskap brukade användas för de "hårda" vetenskaperna, dvs. naturvetenskaperna. Tillämpningen av begreppet har dock vidgats. Vid vissa högskolor läser man fortfarande statskunskap, men Antropofagi läste banne mig statsvetenskap i Lund. Science var tidigare en samlande term för naturvetenskap, men idag har även samhällsvetenskapen norpat begreppet - political science (statsvetenskap) är ett exempel. I Sverige läser vi genusvetenskap, men i USA är det gender studies som gäller. (Social science är samhällsvetenskap.)

Vad är vetenskap? Vi vet att alla kategorier är godtyckliga avgränsningar i ting-rymden. Ett begrepps innehåll formas organiskt av dess tillämpning. Kategorierna är inte heller vattentäta - vi har alltid marginalfenomen, dvs. fenomen som uppfyller vissa kriterier för att vara "ett fall av....", men inte alla. Mången debatt står kring huruvida marginalfenomenen ska förstås som en delmängd av en viss kategori, eller ej.

Men, ett begrepp är inte bara en fråga om definition. Våra associationer styr också vilka andra begrepp som aktiveras i våra hjärnor när vi hör ordet. De gömda konnotationerna är viktiga. Det är just därför mången debatt rör dessa frågor. Det är viktigt för SD att slippa benämnas rasistiskt parti. Det är viktigt för SD:s motståndare att benämna SD ett rasistiskt parti. Även om det enda man är oense om är definitionen av rasistiskt.

***

Antropofagis efterforskningar gör gällande att det finns tre konkurrerande förståelser av begreppet vetenskap:

1. Traditionell vetenskapssyn. Jag citerar en deltagare V i min filosoficirkel:

"Vetenskap är ett begrepp som innebär organiserad, verifierbar kunskap. Den bygger på ett system att skaffa kunskap som kännetecknas av empiri, observationer, tester och experiment som ska kunna återupprepas."

2. Popperiansk vetenskapssyn. Här handlar det snarare om att inte falsifiera än om att verifiera - om att upprätta konsensus/paradigm, snarare än att bevisa. Jag citerar en annan deltagare (M) i min filosofincirkel:

"Vad som är vetenskapligt sant är inget annat än den för tillfället bästa teorin, oavsett vetenskap. Även vetenskaper som studerar de allra mest trögförändrade fenomenen i universum revideras ständigt. De flesta vetenskaper/kunskaper/studies bygger modeller som man hoppas ska vara bra på att förutsäga verkligheten och passa ihop med andra modeller som visar sig vara bra."

3. Postmodern/socialkonstruktivistisk vetenskapssyn. Vetenskap är ett maktmedel. För att tala med Haraway, angående strävan efter objektiv kunskap:

"Vision in this technological feast becomes unregulated gluttony; all seems not just mythically about the god trick of seeing everything from nowhere, but to have put the myth into ordinary practice. And like the god trick, this eye fucks the world to make techno-monsters. Zoe Sofoulis calls this the cannibal eye of masculinist extraterrestrial projects for excremental second birthing."

(Klassifikationerna är Antropofagis, och är säkerligen lika leaky som något såll.)

Deutsch tycker att postmodernismen är en bad philosophy; men, även att empirismen är det. Däremot kan vi konstatera, vilket även Deutsch gör, att empirismen är en bra metod som lett till stora framsteg. Även om teorioberoende observation är omöjligt, är den experimentella metoden en synnerligen godartad praktik. Nummer 1 ovan, den traditionella vetenskapssynen, är ungefär empirism. Fokus är experiment, och replikerbara sådana. Nummer 2, den popperska synen, fördjupar emellertid detta; vi bör inse att knowledge is fallable but correctable, för att tala med Brante och den kausala realismen.

Empirismen och postmodernismen är dock bad philosophies på fler sätt än att den ena är produktiv och den andra inte är det. Empirismen är ett sätt att förhålla sig till verkligheten; dess badness ligger om något snarast i att den överdriver med vilken enkelhet vi kan få "ren" kunskap om verkligheten. Den popperianska synen är en vidareutveckling av detta, utifrån att vi inser att det är svårt med teorioberoende observation. Postmodernismen är en annan utveckling, som istället överdriver empirismens negation och hävdar att det är omöjligt att få objektiv kunskap, alternativt att objektiv kunskap inte överhuvudtaget kan existera ens i princip.

Så, empirismen är kanske snarare att betrakta som en konstruktiv och produktiv men outvecklad vetenskapsfilosofi; popperianismen som en mer korrekt vidareutveckling av empirismen; och postmodernismen som en felaktiv vantolkning av världen.

Vi kan då notera att uppdelningen i "hårda" vetenskaper/naturvetenskaper å ena sidan, och å andra sidan "mjuka" vetenskaper eller samhällsvetenskaper, har uppenabra brister. Ty, den vetenskapliga metoden kan förmodligen tillämpas på vilket som helst studieobjekt. En kvark, en molekyl, en individ, en stat, en kultur, ett fiskbestånd, ett flytande plastkontinent i Stillahavsvirveln, en art vandrande pinnar. Etcetera. Det är metoden (empirismen), och den underliggande filosofin (popperianismen), som är det centrala.

***

Men, distinktionen mellan naturvetenskap om samhällsvetenskap är ändå väldigt rimlig. Antropofagis preliminära synsätt är härvidlag ett reduktionistiskt sådant. Verkligen är stratifierad vår modell av verkligheten är stratifierad. Freud såg psykoanalysen som ett nödvändigt ont; en klumpig approximation av våra sinnestillstånd, i väntan på vetenskapliga framsteg med avseende på signalsubstanser och neuroner. Psykiatri och psykologi studerar samma sak, men inom lite olika stratum av (vår modell av) verkligheten. Sociologen också. Fysikern och statsvetaren är intresserade av samma verklighet, på olika nivåer (av modellen).

Så, samhälsvetenskap är förmodligen lite svårare, eftersom vi helt enkelt hanterar fler kvarkar och molekyler än vad your avarage fysiker eller kemist gör. Samt, eftersom samhällsvetenskaperna i högre utsträckning interagerar med samhället. Dvs., påverkar och påverkas av mänskliga intressen.

Fortsatt filosoficirkelciterande inträffar nu:

V:

"Vetenskap ar alltså främst ett tillvägagångsätt. Jag anser dock att det finns två huvudkategorier av vetenskap och att de har olika tyngd. Testa detta tanke-experiment: Imorgon vaknar vi alla upp utan minne, städer, civilisation och uppfinningar. Vi tvingas således börja om från noll. Efter ett tag kommer exakt samma resultat presenteras inom vissa ämnen (matematik, fysik, astronomi, naturvetenskap, läkarvetenskap osv). Inom ekonomi, samhälls-ämnen, psykologi osv kommer vi komma fram till helt andra resultat. De förstnämnda ämnena kan vi kalla 'sann vetenskap' (SV) och de sistnämnda 'politisk vetenskap' (PV). 

Jag ser ett problem i att många har svårt att se skillnaden på SV och PV och därmed likställer de två kategorierna. Många resultat inom SV håller över tid medan PV ständigt måste utvärderas och omprövas.  Då många har svårt att se skillnaden på dessa kategorier snålåker PV på trovärdigheten SV skapat. Detta leder till att vi dagligen hör folk använda ord som 'forskning' och 'vetenskap' för att styrka deras argument och göra dem 'sanna'. Men även om erfarenheten säger oss att en stor del av den PV som presenteras inte stämmer tror jag att den över tid leder till en förbättring av samhället.

Om vetenskap vore fornnordiska gudar anser jag alltså SV vara Asar (helgudar) och PV vara Vaner (halvgudar).

Gällande gränsdragningsproblematik så bör den nog sättas från fall till fall. Jag har svårt att se hur man kan hitta en generell gränsdragning. Det finns dock några ämnen som har haft en problematisk historia och som enligt mig politiserats eller korrumperats. Jag är alltid lite extra skeptisk när jag läser nya rön, rapporter och resultat inom psykologi (korumperat och politiserat), genusvetenskap (politiserat), barnuppfostran (politiserat), integration (politiserat), ekonomi (politiserat), beteendeforskning (politiserat) osv. Detta ska ju inte tolkas som att jag anser att allt är bluff."

M:

"Jag tycker inte riktigt att den här uppdelningen av vetenskap stämmer. Jag håller såklart med om att viss vetenskap är mer politiserad och korrumperad än annan, men just som [Antropofagi] säger, så borde man i princip kunna tillämpa de grundläggande vetenskapliga metoderna på vilket som helst studieobjekt.

Vad som är vetenskapligt sant är inget annat än den för tillfället bästa teorin, oavsett vetenskap. Även vetenskaper som studerar de allra mest trögförändrade fenomenen i universum revideras ständigt.

De flesta vetenskaper/kunskaper/studies bygger modeller som man hoppas ska vara bra på att förutsäga verkligheten och passa ihop med andra modeller som visar sig vara bra.

Man kan ev. skilja på vetenskaper som försöker verifiera 'hårda' värden och de som vill verifiera 'mjuka' värden. T.ex. vill fysikern förklara varför tiden har en riktning medan psykologen vill förklara vad som får en människa att känna mening i tillvaron. Men även här finns massiva gråzoner. Medicin vs. psykologi. Psykiatri vs, KBT.

Medicinaren ser att ett visst ämne skapar en process som leder till minskad upptagning av något signalämne som är kopplat till negativa upplevelser. KBT-forskaren ser att en viss beteendemässig rutin tendererar att leda till ungefär samma sak. Att exakt härleda processen från ämne/rutin till minskad ångest skulle i princip kunna vara lika vetenskapligt och möjligt inom båda disciplinerna, även om det skulle ske på olika abstraktionsnivåer.

Man kan ev. skilja på teoretisk och experimentell vetenskap, men nästan all vetenskap kräver båda. T.ex. teoretisk fysik bygger på resultat av tidigare experiment och låter dessa vägleda i skapandet av nya teorier. Matematik däremot är väl den renaste formen av teoretisk vetenskap, och bör vara lika sann som sina axiom."

 V:

"Jag håller delvis med dig [M] och kanske skrev jag lite klumpigt. Min poäng är att vissa forskningsämnen oftare än andra måste revideras och att de är mer lättpåverkade av rådande samhällsklimat.

Om en disciplin ständigt måste göra avbön från tidigare forskning och över tid ofta inte klarar av att bygga vidare på tidigare forskningsresultat bör den kanske inte värderas särskilt högt även om de till synes använder sig av vetenskapliga metoder.

Jag kan uppleva att Sverige är otroligt snabbt på att implementera ny forskning från dessa problematiska discipliner trots att historien är full av hick-ups. Det saknas i många fall enkel verklighetsförankring och sund skepsis när nya rön presenteras. Vi litar blint på det som publiceras eftersom vi är ett 'klokt folk' som tror på 'forskning' och 'sanningar'. Vare sig det handlar om medicinering för bokstavskombinationer eller om könsidentitet tar det inte lång tid innan dessa presenteras som sanningar i Sverige - och därmed görs oantastliga. 10 år senare får vi ofta reda på om detta var klokt eller inte. 

Man ska dock inte glömma att Sverige varit världsledande inom flera discipliner som idag avskrivits som galenskap och vi har en tradition av flockbeteende i detta avseende. Vår rädsla att diskrimera forskningsdiscipliner gör att allt blir lika sant. Jag tror att dessa ämnen på sikt kommer att förbättra samhället men vill det ska gå lite trögare."

M:

"Det låter rimligt. Att varje fenomen skulle kunna studeras på ett vetenskapligt sätt är ju inte samma sak som att alla studier som kallas vetenskapliga är det."

***

Så, vad detta egentligen handlar om. Antropofagis korrespondens med Jalmert har varit fruktlös. Det verkar finnas ett ointresse av att besvara frågan om vad det är som genusvetare och kritiker av genusvetenskap inte är ense om när de tvistar om huruvida genusvetenskap egentligen är en vetenskap.

Utifrån det ovan resonerade kan konstateras att det finns en rad marginalfenomen. Genusvetenskap är kanske ett sådant? Det debatteras huruvida det är en "vetenskap", och debattörerna verkar inte vara intresserade av att sätta sig ner och titta på vilka kriterier och definitioner man använder sig av.

Antropofagi skrev till Jalmert:

"[Angående d]iskussionen kring huruvida genusvetenskap är anti[vetenskapligt] eller ej. Du skriver: 

'[...] hennes inskränkta syn på att det endast är naturvetenskaper som är vetenskaper kan man i sin tur avfärda med att det är människor som ger mening åt naturen och det är forskarkollektivet som definierar vad som är vetenskap. Det är människor som konstruerar och definierar vetenskap. Det finns ingen vetenskap som är bestämd av naturen, ingen naturlig vetenskap.'

Jag håller så klart med om att själva begreppet 'vetenskap' kräver en definition, liksom alla begrepp - men det är sällan meningsfullt att diskutera 'by definition'. Det intressanta är - i min mening - när vi kan komma överens om en definition, och diskutera utifrån den. Exempel: Det spelar inte så stor roll om vi kallar Pluto för planet eller ej, om vi är överens om alla väsentliga egenskaper. Så även med 'vetenskap'. 

Frågan är väl då, förmodar jag, vilka väsentliga egenskaper som vi tycker att någonting ska ha för att få lov att ingå i kategorin 'vetenskap'. Jag antar att diskussionen rör just detta. En vetenskap ska, enligt vad jag ser som konsensussynen, generera falsifierbara prediktioner. [I efterhand noterar Antropofagi att det här är rätt konstigt och slarvigt formulerat, men att den välvillige läsaren ändå bör förstå andemeningen utan någon större svårighet.] Denna popperska definition har sina fördelar - en teori kan sägas bli meningsfull genom att den säger oss vilka observationer som vi bör förvänta oss. Teorin robusthet testas utifrån huruvida dessa förväntningar realiseras. Men, för att säga något om verkligheten måste teorin rent teoretiskt kunna ha fel - dvs. den ska inte likvärdigt väl förklara alla tänkbara utfall eller observationer. Detta är väl i princip vad falsifierbarhetskriteriet handlar om. 

Jag har ingen aning om vem Tanja Bergqvist är, men jag noterar att din text inte dröjer vid vilka kvaliteter som en vetenskap bör ha för att meningsfullt kunna kallas vetenskap, och inte heller dröjer sig texten vid huruvida genusvetenskapen de facto har dessa kvaliteter. Istället är min bild att du lutar dig mot en förment majoritetsuppfattning, en slags epistemisk-demokratisk tanke, där förekomsten av genusvetenskapliga institutioner och tidsskrifter tas som intäkt för att genusvetenskapen är en vetenskap. Jag håller med om att det är en viss osannolikhet förknippat med att väldigt många människor som faktiskt tänkt efter skulle kalla någonting en vetenskap om det inte också hade relevanta kvaliteter. Däremot är det inte oerhört osannolikt - exempelvis är merparten av världens innevånare religiösa, en stor del av väljarna i Sverige röstar på SD, och en stor del av all världens teoretiska fysiker tror på strängteorin. Ditt philosophical majoritarianism-argument är således att betrakta som ett ganska lättviktigt bevis. [I efterhand noterar Antropofagi att en väldigt liten andel av Sveriges befolkning röstar på Fi, och att Jalmert sannolikt inte håller med om att detta är en indikation på att Fi har fel i sin analys.] 

Intressantare för mig är: Vad är din definition av vetenskap? Varför är just dessa kriterier viktiga? Är det öht. viktigt att kalla något en 'vetenskap', om vi rent hypotetiskt antar att vi inte bryr oss om de vetenskapliga kriterierna? Lever genusvetenskapen upp till relevanta kriterier? Vilka kriterier är det kritikerna tycker att genusvetenskapen inte lever upp till, och varför - alternativt, vilka kriterier är det som du och kritikerna är oense om bör ingå i definitionen av 'vetenskap?"

Enligt Antropofagis tre konkurrerande förståelser av "vetenskap", är det lätt att se att genusvetenskapen hamnar i kategori tre; vad Wikipedia-artikeln refererar till som de "tolkande" samhällsvetenskaperna:

"Inom bland annat naturvetenskap betonas att vetenskap måste vara objektiv och ickepolitisk samt ge generaliserbara predikteringar och kartlägga strukturer, och större tilltro sätts till empiriska data än mänsklig tolkning. Däremot anser många inom tolkande samhällsvetenskap att sådan kunskap inte är uppnåelig och eftersträvansvärd, utan anammar istället vetenskapsfilosofier som konstruktivism och poststrukturalism. Kritisk realism försöker förena de två synsätten, och föreskriver försiktigare slutsatser vid studiet av samhällen än vid studiet av naturen."

När utvidgningen av tillämpningen av begreppet vetenskap skett, har alltså discipliner inkluderats som varken skriver under på Antropofagis kategori 1 eller 2; varken kan ses som empirism eller popperianism. Och, som vi noterat, är "de tolkande samhällsvetenskaperna"/postmodernismen ju tvärt om en reaktion på empirismen, som gått en annan väg än den popperianska utvecklingen.

Så; genusvetenskapen förhåller sig alltså inte till naturvetenskapen så som t.ex. psykologin (i godartad form) förhåller sig till psykiatrin (förshåller sig till kemin, förhåller sig till fysiken - den stratifierade modellen av verkligheten kan ha många trappsteg). Genusvetenskapen är inte en annan vetenskap som studerar ett annat stratum av (vår modell av) verkligheten. Genusvetenskapen (som ett fall av postmodernismen eller av de "tolkande samhällsvetenskaperna") är någonting annat - de har en helt annan vetenskapsfilosofi, som inte passar in i den reduktionistiska helhetsbilden.

Så; statsvetenskap kan vara vetenskap - den är det inte alltid. Men genusvetenskap är inte vetenskap - den skulle dock kunna vara.

***

Men, om genusvetenskapen nu inte vill skriva under på de epistemologiska och ontologiska postulat som är all vetenskaps grundbult; dvs. inte erkänner att det finns en objektiv verklighet och att vi kan få kunskap om den (som kan vara fel men som kan rättas); dvs. inte erkänner att det finns en terräng, och att vårt mål är att skapa en så bra karta som möjligt, eftersom kartan är smidigare att ha med sig än vad terrängen är...

...varför vill genusvetenskapen då kalla sig för vetenskap?

Alltså, jag upprepar: Jag argumenterar för att genusvetenskap inte ens är ett marginalfenomen i kategorin vetenskap, eftersom de mest centrala komponenterna inte finns på plats. Däremot kan vi ändra definitionen av vetenskap lite, för att kunna skohorna in genusvetenskapen. Men, om genusvetenskapen nu snarare kritiserar kunskapsanspråken - dvs. vänder sig mot att vi kan få en bättre karta över den objektivt verkliga terrängen - varför vill man då, som Jalmert, försvara rätten att kalla sig "vetenskap"?

Jo, pga. de gömda konnotationerna. Och pga. dubbel bokföring.

Antropofagi har tidigare varit inne på (att SCC har varit inne på) postmodernismens motte and bailey-doktrin. (Se även det här inlägget, som beskriver samma doktrin från ett rasist-perspektiv.)

De gömda konnotationerna av "vetenskap" är givna - trovärdighet och sanningsanspråk. En vetenskap som säger något, säger något om världen. En politiker som säger något, säger något om ett intresse.

Ironiskt nog får postmodernisterna och Haraway här rätt i sin vetenskapskritik. Att komma dragande med "vetenskap" kan vara ett sätt att klä sina intressen i en falsk skrud av objektivitet.

Men problemet är att postmodernisterna samtidigt vill säga att det inte går att ha mer eller mindre korrekt kunskap om en objektiv verklighet, samtidigt som de vill utverka göttman av att kunna säga att man har en mer korrekt kunskap om en objektiv verklighet. Detta är om inte clean motte and Bailey-doktrin så i alla fall en analog situation, där man ena dagen säger att postmodernism (t.ex. genusvetenskap) är en vetenskap så god som alla andra eftersom det ändå inte finns "karta och terräng". Andra dagen drar man dock nytta av de gömda konnotationerna av vetenskap, som bygger på att det finns "karta och terräng"!

***

Själva ordet "vetenskap" andas antaganden om att det finns en objektiv verklighet, och att vi kan få en större kunskap om den. Wiki igen, om etymologin:

"Ordet vetenskap stammar från lågtyskans wetenskap, som initialt betydde kännedom, kunskap, men på 1700-talet fick sin moderna betydelse. Det engelska ordet science, samt många andra språks ord för 'vetenskap', kommer från latinets scientia, ett substantiv format ur verbet scire, 'att veta'. Ordet science började under 1700-talet att motsvara dagens naturvetenskap, men under 1900-talet vidgades begreppet och nya discipliner såsom samhällsvetenskap växte fram som också tillämpar den vetenskapliga metoden. Därmed har skillnaden mellan det engelska ordet science och svenskans vetenskap alltmer kommit att suddas ut. Humaniora ingår i det svenska ordet 'vetenskap', i det tyska 'wissenschaft' och i det franska 'science', men inte i det engelska 'science'. Den del av vetenskap som vi på svenska kallar humaniora brukar på engelska hamna under begreppet 'arts'. Numera använder man på engelska begreppet natural science då man vill markera att man menar just naturvetenskap till skillnad från till exempel samhällsvetenskap om det inte framgår av sammanhanget."

För, återigen, vad är att veta? Jo, naturligtvis att ha en karta som överensstämmer med terrängen. "Vetande" är en överensstämmelse mellan hur du tror att världen är, och hur världen är.

Postmodernismen förnekar att världen är. Och när de inte sträcker sig till sådana extremer, förnekar postmodernismen i alla fall att det överhuvudtaget kan finnas en överensstämmelse mellan hur vi tror att världen är, och hur världen är. Faktiskt tycker inte postmodernismen att detta är intressant.

Hur kan genusvetenskapen, som ett fall av postmodernism, då någonsin veta något?

Jalmert:

"Antifeministerna hävdar att genusvetenskap inte är vetenskap. Och det gör de utifrån sin egen uppfattning om vad som är vetenskap. Men hur ser det ut i dag i den vetenskapliga världen? Jo, runtom i världen är det faktiskt så att genusvetenskapen som disciplin finns på ett mycket, mycket stort antal universitet. Genusvetenskapen är etablerad runtom i världen - definitivt inte enbart i Sverige. Antalet internationella vetenskapliga tidskrifter som handlar om feminism, jämställdhet, maskuliniteter och genusfrågor överstiger 160 stycken. Ett tecken så gott som något på att genusfrågor är etablerad vetenskap i forskarvärlden.

I Sverige hänvisar antifeministerna i sin kritik av genusvetenskap till en enda forskare, nämligen filosofie doktorn i matematik, Tanja Bergqvist, som driver en egen blogg där hon tror att hon företräder vetenskapssamhället. Men, hennes inskränkta syn på att det endast är naturvetenskaper som är vetenskaper kan man i sin tur avfärda med att det är människor som ger mening åt naturen och det är forskarkollektivet som definierar vad som är vetenskap. Det är människor som konstruerar och definierar vetenskap. Det finns ingen vetenskap som är bestämd av naturen, ingen naturlig vetenskap. Så säger bland andra Michael Flood som har den största sajten med maskulinitetsforskning. Så antifeministerna får helt enkelt finna sig i att genusvetenskapen är ordentligt etablerad och här för att stanna."

Jalmerts argument handlar om att det verkar som att akademien i allmänhet inkluderar genusvetenskapen i kategorin vetenskap! Vilket är ett philosophical majoritarianism-argument av den svagare sorten, eftersom det bedrivs en himla massa humaniora på universiteten världen över, och eftersom genusvetenskap inte ens heter science på engelska.

Kul kuriosa från Wikipedia-artikeln om "humaniora" hittar vi fö. i form av ett rätt lakoniskt konstaterande under rubriken "Humaniora i världen":

"I Japan beslutade regeringen att universitet skulle sluta undervisa i bland annat humaniora och istället tillhandahålla kurser av praktiskt värde för samhället."

***

Sammanfattning:

En skulle kunna tro att diskussionen handlar om huruvida marginalfenomenet genusvetenskap ska kvala in i kategorin vetenskap. Den bittra sanningen är att genusvetenskap alls icke kvalar in, och att man vill kalla sig vetenskap för att skörda de frukter som växer på den vetenskapsfilosofi som man dock frenetiskt bekämpar och förnekar.

Jag vill brasklappa här att det förmodligen kan finnas genusvetenskap med god vetenskapsfilosofi, och att jag, pga. okänd urvalsmekanism, ensidigt exponerats för postmodern genusvetenskap. Men; absence of evidence is (weak) evidence of absence...

Här bör tilläggas att Antropofagi läst så inihelvete med genusvetenskap, på universitetet och på fritiden, och således rimligen borde ha en helt okej god bild över vad som vetenskapas därute i stugorna.

Stuga.