Affektiva dödsspiraler; fri sociologi anno 2018; och rasdysfori

Idag tar vi fram gott&blandat-påsen och slevar upp ett inlägg i tre delar om 1) affektiva dödsspiraler, 2) romantikens död och fetischismens segertåg, samt 3) köns- kontra rasdysfori. Smaklig måltid!

En liten varning är att det blir många mycket röriga resonemang av typen explorativa, och det på minerad mark dessutom. Smart!

***

Antropofagi har tidigare pratat om feminism som affective death spiral. Nu kommer banne mig ett case in point om jag någonsin såg ett:

The Guardian!

Själva intervjun som länkas är kanske världens bästa exempel på att inte kunna säga dinner time. (Vad i multivariat regressionsanalys är det som är svårt att förstå?)

Chanel 4 News-ankaret är passiv- och aktiv-aggressiv, lite korkad, och (som Petersson poängterar) "actually not listening". Och heeelt förgiftad av det strukturella felslutet. Titta/lyssna på hela intervjun, och försök att tycka att hon är vettig och intresserad av att veta mer om världen.

Men själva The Guardian-texten är också vansinnig! Ett enskilt nyhetsankare kan givetvis tappa det - men en stor, viktig, respekterad dagstidning med internationellt genomslag?

"Peterson is not just another troll, narcissist or blowhard whose arguments are fatally compromised by bad faith, petulance, intellectual laziness and blatant bigotry. It is harder to argue with someone who believes what he says and knows what he is talking about – or at least conveys that impression."

Betänk formuleringen "harder to argue with someone who believes what he says and knows what he is talking about". Det är nog dags att gå tillbaka till en av de ursprungliga rationalist-frågorna:

What do I believe, and why do I believe it?

Om någon både "vet vad de pratar om", och "tror på det de pratar om", så är det ju också någorlunda sannolikt att de har rätt!

Även om artikeln i några vaga och onekligen selektiva ordalag ändå nämner vilka (några av) sakfrågorna under fire är, så handlar beskrivningen främst om att Peterssons

"YouTube gospel resonates with young white men who feel alienated by the jargon of social-justice discourse and crave an empowering theory of the world in which they are not the designated oppressors."

Lika delar identitetstrams och ad hominem-argumentation. Genusreaktioner, helt enkelt!

Jag säger ingenting om Petersson, eftersom jag inte läst något av honom, och dessutom har hört honom köra fast i störiga relativist-resonemang i Sam Harris-intervjuer. Men, The Guardians agenda är uppenbar. (Jag har hittat en ödla!) Därför är det också tyvärr omöjligt att ta ställning till random-smutskastning som att han ska ha sagt sig inte kunna debattera med kvinnor pga. att man inte får slå dem, och liknande sjukheter som artikeln lyfter fram.

Snyggt att ni just slängde all trovärdighet någonsin överbord, The Guardian!

***

(Bakgrund: Fri sociologi anno 2017.)

...men vänta nu! Om vi håller på att slutgiltigt eliminera Romantik, och oåterkalleligen röra oss in i det rationella relationsmäklandets realm - då måste det väl vara dags att avstigmatisera all typer av fetischer?

SSC skrev en gång:

"Suppose Bob is a sadomasochistic amputee who has a fetish for fat transgender Asian women. And suppose he happens to live next to Alice, a fat transgender Asian woman who has a fetish for sadomasochistic amputees. They can either both sit alone in their rooms, feeling like approaching the other would be vaguely sinful for reasons they can’t exactly parse. Or they can, as the economists say, derive gains from trade. 

I don’t think Ozy objects to Bob and Alice starting a relationship. I just think they object to either of them ever asking the other whether they’d like to start a relationship. If the Relationship Fairy fell out of the sky and magically informed them that they were interested in each other, then it would be totally acceptable. But if one of them has to go and check, then that’s wrong, because it might make one of them feel 'objectified'. 

But if you lash out in anger any time someone investigates whether they can make a mutually beneficial deal with you, such that fear of this reaction prevents everyone all around the world from ever trying to make mutually beneficial deals with anyone else, then the problem is with you. 

I have not had much experience with psychiatry yet but one of the things I have learned is that human fetishes are one of the most powerful forces in the world. I met a man who had used up pretty much his entire life savings going to niche prostitutes who would satisfy his fetish; eventually it came out and led to a divorce. We asked him: did you ever ask your wife if she might be interested in doing this with you, so you didn’t have to cheat on her in the most expensive possible way? 'No, of course not, it would have been so embarrassing, imagine what she would have thought of me, I couldn’t degrade her like that.' 

I have just enough faith in the fundamental perversity of the Universe to consider it inevitable that his wife shared the same fetish and was probably going to expensive prostitutes of her own, like a disgusting x-rated version of Gift of the Magi. If they had just talked to each other they could have sorted out the whole debacle. But no, because of this concept of 'objectification' we can’t have nice things."

Om jag nu t.ex. vill ligga med kaukasiska män, så måste jag väl få vilja det? Och om vi ska vara totalt marknadsmässiga kring det här med knülla, så måste folk väl få checka t.ex. KÖNSPREFERENS eller RASPREFERENS på sin tråffa fölk ätt knülla-app? Eller fetma-preferens, eller slags sex-preferens, eller vadan det nu må gälla som en går igång på.

(Eftersom jag använder ordet "ras" vill jag hänvisa till några äldre inlägg: Anglocismer; ännu fler slutord; slutord; vad har det blett au maj; bevis på miljöpåverkan; Houellebecq om islamofobi; mäkta intressant om normer.)

Och vem man vill ligga med är väl i någon slags överförd bemärkelse samma sak som vilken porr man konsumerar, right? Således - det kan icke längre hävdas, som Erika Lust gör i DN, att:

"[...] de två 'värdepelare' som mainstreamporren vilar på är enligt Erika Lust sexism och rasism. Men, och här kommer hennes poäng, porr i sig är ingetdera. Den är vad dess skapare gör den till."

Eller, liksom: Detta kan väl inte vara ett problem? Om en persons snüsk-preferens är en viss melaninhalt i huden, eller hårfärg, eller mängd lemmar, eller divergerande könsuttryck, eller ... vad som helst!

Vi kan väl gissa att den superkapitalistiska porrbranschen försöker tillfredsställa efterfrågan. Och efterfrågan är idag inte blöta porrtidningar i skogsdungar där människor med normal-mycket kroppshår kissar varandra i munnen. Idag är efterfrågan exakt vad du eftersöker på Internetz.

Och således blir väl utbudet exakt vad konsumenterna eftersöker på Internetz, för dummare än så är väl inte kapitalismen, hoppas jag. Om det då är Bob eller Alice som toppar googlandet, må så vara.

Betänk det fiktiva exemplet där människan Bea vill ha ha kaukasiska män framför ögonen när hen bidrar till sin afmagring, hysteri och fånighet. Beas preferens kan med lite tur sammanfalla med människan (och tillika kaukasiska mannen) Trudves preferens att få vara framför människors ögon, när de gör just detta. Eller, i alla fall, människan och kaukas-mannen Drudves preferens att tjäna 100 kronor - vilket råkat sammanfalla med Beas betalningvilja! Eftersom Drudve varken tycker bu eller bä om att vara framför människors ögon när de pysslar med det där hemska, så är det total-nytta för alla inblandade. (Detta verkar hända i verkligheten, vilket är toppen.. Givet att alla inblandade har det bra - tur att vi har fri vilja! Mer relaterat; ännu mer.)

Det hela är givetvis en icke-fråge, från ett icke-moralistiskt perspektiv. Kapitalismen förser gladeligen sina undersåtar med exakt den porr de önskar. (Kul skönlitterär take på den saken, från självaste Khalifen.) Lyckligt slut på denna spaning, således! Tack, kapitalismen.

(Parentes: Eftersom vi ändå vill krångla till det kan vi noter att det finns "fetischer", som vi i regel klassificerar som patologiska pga. superproblematiska. Pedofili, ja, jag tittar på dig! [Har tidigare tramsargumenterat för IQ-gräns för porr, pga. att pedofiler har lägre IQ i genomsnitt.] Således rör det sig om en gränsdragningsproblematik - men det är bara exakt samma gränsdragningsproblematik som i alla fri-vilja-gärnsdragningsproblematicz. Dvs., vi har bestämt att barn inte får bestämma att de vill ligga med vuxna, och således kan inte samtyckessex som inkluderar barn existera. Porrfrågan är lite mer komplicerad - en kan tänka sig att animerad barnporr borde vara lagligt, om det leder till färre övergrepp, men olagligt om det leder till mer övergrepp - analogt med prostitution kontra trafficking, dvs. ren effektfråga. Det tycks givet att faktisk barnporr måste involvera barn i produktionen, och således måste den vara olaglig - vi vill inte skapa efterfrågaskrafter här. När vi uppfinner människolika robotar utan medvetande kanske vi kan börja snacka, även om det naturligtvis vänder sig i alla fyra magarna.

Eftersom barn-exemplet är exempel på icke-okej "fetisch" så inser vi att vi kan välja att avgränsa fetischer som vi tycker är icke-okej. Vi skulle således naturligtvis kunna förbjuda preferensen "transperson", eller "person med fysiska funktionsnedsättningar", etcetera. Att förbjuda preferenserna "kvinna" eller "man" verkar svårt - och det är väl möjligt att argumentera för att vissa fetischer är mer socialt konstruerade än andra. Att attraheras av ett visst kön tycks synnerligen hard wired, och vi har dessutom brett konsensus kring att vi inte ska kränka homosexuellas rättigheter genom att t.ex. döda eller försöka "bota" dem. [Samma bör gälla för heterosexuella, i konsekvensens, globala maxnyttans och mänsklig rättigheternas namn.]

Men: Pedofili verkar ju dock också kunna beskrivas som hard wired - faktiskt känns det orimligt att tänka sig en socialt konstruerad pedofili i västvärlden, då pedofili är vårt yttersta tabu. Det finns ingen positiv pedofilnorm av betydelse. I vissa samhällen, som de stammar på Borneo som vår käre vän "han som beforskade Creutzfeldts-Jacobs syndrom hos människor" besökte, verkar en socialt konstruerad pedofili ha varit fallet.

Vi ska förmodligen dock akta oss för att sammanblanda pedofili och variationer i normer för hur unga könsmogna personer det är okej att idka samkväm med. Antropofagis irakiska frisör berättade att hon gifte sig och fick barn vid 13 års ålder, vilket hon fö. inte ville rekommendera. Däremot kan kulturella variationer i giftasålder vara så stora att det verkar helt klart åt pedofil-hållet - UNICEF rapporterar att många flickor gifts bort före puberteten.

Det här sidospåret är nu så långt att jag inte överhuvudtaget kommer ihåg vad poängen var! Let's move on.)

(Relaterat: Porrkritiken; IQ-gräns för porr; porrtalverk; svarsmanna; ändra uppfattning; meningen med livet; Porrarp; det brinner i huvudet; det är fruktansvärt och jag ber alla om ursäkt; mer om porr; storasyster ser dig

***

(Bakgrund: CA; uppfriskande ilska; bättre rehabilitering; krisa uppfattning på marginalen; rehabiliteringen funkar inte; älskling, zombieproblemet åt upp min vetenskapsfilosofi; naturligt/ickenaturligt; krokodil; gränserna för postmodernismen.)

SSC noterar vidare att det ofta är sexpositiva, progressiva personer som motsätter sig fetischering av karaktäristika, vilket är märkligt. Detta för oss (tillbaka?) in på ämnet "random progressivt hyckleri i frågor som rör typ ras och/eller sexualitet". Ett eggande ämne, naturligtvis.

Den här artikeln handlar ungefär om hur skumt det är att progressiva är heeeelt okej med transgender, men heeeeelt o-okej med transrace. Dvs., en transperson steppar korrekt, medan en whigger inte gör det. (Det är en riktig filosofiartikel, så läs den gärna för lite mer utförligt tankestoff i frågan.)

Det verkar vara fritt fram att välja könsidentitet, men inte att välja ras-identitet. Detta enligt vad vi slarvigt kan kalla PK-paradigmet, eller varför inte det progressiva paradigmet. (Eller varför inte thrive-paradigmet!)

Antropofagi har tidigare, i filosoficirkelformatet, kastat in transgender vs. transrace-artikeln i mixen.

M:

"Nåväl... Det finns ju en viktig skillnad mellan kön och ras. Kanske inte viktig, men ändå. Könen finns överallt, men varje ras har sin historia. Som transgender-man har en antagligen fått en hyfsat bra bild av hur kvinnor diskrimineras, hur könen åtskiljs i samhället, kvinnors kamp genom historien, osv. Men om svenne banan plötsligt dyker upp i Australien som aborigin och hävdar rätt till deras historia så kan jag förstå att det sticker i ögonen.

Men det kanske bara är jag som är rasist. Som tvingar in kulturbegreppet i rasbegreppet. Men det kanske är just detta motståndarna till trans-race också gör?"

Antropofagi:

"Jag tycker du pekar på viktig skillnad mellan race och gender, dvs. historiken... Vilket också artikeln lyfter. Men följden blir schellingesque, i det att transrace är fel för att vi tillsammans konstruerar det som fel givet historiken; medan transgender idag är rätt. Så det vi måste trejda off här är att transgender är 'objektivt' okej. Det enda vi gör är således att erkänna (för att låna Friedmans resonemang kring just Schelling) att vi ex post rationaliserar:

'What ought to be, on the other hand, is, at least in this essay, simply a description of my moral intuitions. If I conclude that the rules that would be just are similar to both the rules that exist and the rules that would be efficient, that may simply be evidence that my moral judgments are ex post rationalizations of the world I live in or the conclusions of my economic analysis.'

Så; då var det RÄTT att transgender var FEL, innan det blev RÄTT att vara transgender. Då hamnar vi i en total kulturrelativism, eller kronism-relativism så att säga.... Där vi säger att Djingis khans massmord inte var fel, för det var rätt då.

Detta känns helt okej för mig, men - gissar jag - inte för folk som vill säga att transgenderism är moraliskt rätt i absolut bemärkelse.

Skillnaden på race och gender är också, om vi ska vara ärliga, att gender är mycket mer biologiskt determinerat - tjejhjärnor ger upphov till tjejidentitet. Finns såklart anomalier, men dessa är att betrakta som patologiska (könsdysfori).

Hela grejen med denna fråga tycker jag är att transgender är så otroligt PK-okej, så otroligt OBJEKTIVT GOTT enligt samtidens moraltrend, och att jämförelsen med transrace indikerar att det någonstans i PK-världsbilden finns ett felslut. Det kan vara själva inkonsekvensen, i att man skriker whigger/cultural appropriation samtidigt som man hyllar trans(gender)personers rättigheter. Om det inte är denna inkonsekvens som är fel, så är det skillnad på race och gender inom nature/nurture-antagandets domän. Antingen är race mer biologiskt än man vill erkänna; eller så är gender mer biologiskt än man vill erkänna; eller så är det fel att okeja transgender men inte transrace."

M:

"Jag håller helt med det sista stycket, men har ett litet tillägg.

Kan det vara så att könsdysfori helt enkelt är en mycket mer plausibel åkomma än rasdysfori?" 

För att göra vårt, eller iaf. Antropofagis huvudsakliga, argument lite mer sammanfattat:

Könsidentitet är biologiskt bestämt. Rasidentitet är historiskt och socialt bestämt. Vi förstår att "fel" könsidentitet är jobbigt, eftersom den mentala självbilden inte mappar på den faktiska kroppen (jämför fantomsmärtor). Att uppleva "rasdysfori", som M myntar ovan, känns orimligt - ett sådant gränsöverskridande handlar istället om att överträda någon slags kollektiv, historiskt framvärkt social konstruktion, nämligen "ras".

(Genetiska kluster finns naturligtvis inom människoarten, men Antropofagi vänder sig som bekant mot uppfattningen att genetiska kluster samvarierar väldigt starkt med våra sociala raskonstruktioner. Undantag kan finnas, som t.ex. gruppen judar, där etnicitet och genetik - kanske, vad vet jag - må vara tätare förknippade, förmodligen pga. av sedvänjor/memes som gynnar inomgruppslig fortplantning. För vidare diskussion på dessa ämnen, se etiketterna IQ och rasism-debatt. Hur som helst vill nog inte PK-paradigmet argumentera för att ras är biologiskt bestämt.)

Slutsatsen är att felslutet i den progressiva modellen i det här fallet är att könsidentitet skulle vara socialt konstruerat. Ska en hävda det, måste en antingen också:

A) Fördöma transpersoner, eller;

B) icke-fördöma kulturell appropriering, eller;

C) mena att "ras" är biologiskt snarare än socialt.

Jag tycker personligen inte att vi ska fördöma någon alls, och således röstar jag på B, "icke-fördöma kulturell appropriering". (Jag väljer medvetet bort ordvalet "hylla", eftersom jag ärligt talat magkänsle-tycker att vad vi i allmänhet menar med kulturell appropriering är väldigt töntigt. Men det är ju bara en kvasirasistisk moralism hos mig själv, och inget jag vill upphöja till allmän lag.)

***

För att inte snåla med göttman får sig läsaren härmed och avslutningsvis till lags ett litet sidospår i trans-X-debatten, från nämnda filosoficirkel:

Antropofagi:

"Om vi tänker oss detta med personer som identifierar sig som djur, eller för den delen saker, så tycker jag att vi är åter till thing-space-avgänsningsfrågan. Vilka multidimensionellt normalfördelade kluster i ting-rymden vill jag kunna besöka, eller vill jag förknippas med? Som [M] indikerar kan vi redan/ snart förändra oss till de flesta kön och raser, och kanske i viss mån även djur. Men det kommer ju vara jävligt svårt att förvandla sig till något som inte har tillräckligt mycket av egenskapen 'medvetenhet' eller 'jagupplevelse'. Hur ska man någonsin kunna känna sig som en mur eller bil? Eller ens ett mindre avancerat djur?"

M:

"'Hur ska man någonsin kunna känna sig som en mur eller bil?'

Lurig fråga det här. Det kan man såklart inte. De med så pass grava identitetsavvikelser måste antingen vilja dö (med en väldigt specifik önskan om hur kroppen ska dekomposteras) eller ha en fantasi om hur det känns att vara ett dött objekt. Dessa fantasier kommer kanske gå att tillfredsställa i nån mening."

M igen, lite senare:

"Vid närmare eftertanke är det ju väldigt stor skillnad på att vara en mur och att vara en bil. Det är faktiskt ganska lätt att föreställa sig att vara en bil. Typ Kit i Knight Rider. Ni vet, David Hasselhoffs våta dröm, teknofili-offret från 80-talet.

Anyways, det är väl i teorin bara att koppla upp hjärnan till en modern bil, hårdträna på att styra den med tankarna och successivt frånkoppla de klassiska sinnena och motoriken.

Man kanske kan föreställa sig en mur med enkla funktioner, öppna och stänga grindar, styra övervakningskameror, etc. Då blir muren mer tänkbar.

Varför är jag då så upptagen med att kunna styra saker? Kan inte ett system utan input/output producera medvetande? Kan man uppleva något efter att man blivit halshuggen? Antagligen. Men om inte den medvetna upplevelsen har någon direkt koppling till det man upplever att man är, vad är man då annat än en upplevelse?
Så 'att vara något' har kanske egentligen bara att göra med att ha en medveten upplevelse av att ha mer eller mindre total kontroll över detta något, och att kontrollerandet av 'någotet' utgör en tillräckligt betydelsefull del av livet för att vara identitetsskapande. 

En naturlig följdfråga: vad händer med medvetandet i övergången från en viss uppsättning inputs/outputs till en annan?"

***

Äh, vi klipper där va.

Trevlig helg, y'all!

[Uppdatering: Den här artikeln, "The Categories Were Made for Man to Make Predictions", är väldigt bra läsning för att fördjupa trancegender-aspekten av diskussionen.]