Din käpp i ekorrhjulet - Undervattensgiraffer FTW, del 3
"Hej [Antroppofagi]!
Jag ber om ursäkt för sent svar [...]
Jag vet inte om jag håller med om att det finns få analoga strukturer. Du nämner själv flera exempel. Andra exempel på strukturer som har uppkommit flera gånger oberoende av varandra hos djur är segmenterad kropp, gångben, fenor och ögon. Det finns många fler exempel. Men du ställer en relevant fråga. Varför vissa byggnadsplaner och anatomiska strukturer, som är kända som fossil, inte återkommit? Man kan naturligtvis bara göra rimliga gissningar kring detta.
En viktig inledande synpunkt är att evolutionen inte leder till helt optimala djur. Den leder till djur som är så väl anpassade att de kan föröka sig tillräckligt bra för att överleva, men har vissa ofunktionella strukturer och funktioner. Detta är ett av många argument, som talar emot kreationism och intelligent design.
En andra viktig synpunkt är att slumpen spelar en stor roll. En art som råkar befinna sig i en viss miljö vid en viss lämplig tidpunkt kan ha haft möjligheten att utvecklas i en viss riktning. Men den möjligheten kanske aldrig återkommer för någon art. Detta är din hypotes nr 1.
En tredje viktig synpunkt är att embryonalutvecklingen inte kan förändras hur som helst. Den sätter gränser för vad som är möjligt. Här följer några exempel. Antalet fingrar och tår överstiger aldrig fem per hand eller fot hos fyrfota ryggradsdjur (med några tveksamma undantag). Leddjuren och de fyrfota ryggradsdjuren är båda indelade i segment. Leddjuren kan ha ett mycket varierande antal extremiteter. Fyrfotadjuren har alltid fyra. Detta svarar mor din hypotes nr 4.
Egenskaper som har negativa effekter först efter det att individen har fortplantat sig missgynnas inte av det naturliga urvalet. Detta är enligt en teori en viktig förklaring till att åldrande och död finns hos de flesta djur. Det är också din hypotes nr 3.
Så kallad sexuell selektion kan leda till ofunktionella artspecifika strukturer framför allt hos hanarna. En mängd sådana, ofta bjärt färgade, hittar man som bekant hos fåglar. Hjortsvinets övre betar kan vara ett exempel på detta. Det finns åtminstone en hjortsvinsskalle bevarad, i vilken den ena beten vuxit in i skallen. Men det är oklart om djuret dött av detta. Det är också oklart om det är en abnormitet eller något som ofta förkommer hos hjortsvin. Jag är en stor beundrare av Willy Kyrklund (”Jag söker den fråga på vilken människolivet är ett svar”), men han kan ha haft fel om hjortsvinet. Det är din hypotes nr 2.
Vi torde vara överens om att det inte finns några som helst bevis för gudomlig skapelse och förkastar således din hypotes nr 5.
Varför finns i dag inga så stora djur som de största dinosaurierna? En möjlig, men inte bevisad, förklaring är följande. De stora dinosaurierna dog ut vid meteoritnedslaget för cirka 70 miljoner år sedan. Därefter diversifierade däggdjuren och intog de nischer som jättedinosaurierna innehaft. Det fanns sedan inga möjligheter för reptiler att överta dessa nischer. Med mycket få undantag är däggdjur jämnvarma (”varmblodiga”) och håller en konstant kroppstemperatur. Den i dag helt dominerande däggdjursgruppen är, utom i Australien, moderkaksdäggdjuren (de äkta däggdjuren). De håller med mycket få undantag en kroppstemperatur på cirka 37-38 grader Celsius. Man har ingen bra förklaring till detta, men förmodligen finns det en evolutionär restriktion som försvårar eller omöjliggör en ändrad kroppstemperatur. Alternativt gynnas denna temperatur starkt av det naturliga urvalet. Den höga kroppstemperaturen sätter sannolikt en gräns för hur pass stora däggdjur kan bli på land, där luften isolerar och minskar värmeförlusterna. Alltför stora däggdjur skulle på grund av liten yta i förhållande till sin volym ha mycket svårt at göra sig av med överskottsvärme De måste då sänka energiomsättningen (metabolismen) så pass mycket att de skulle få mycket svårt att fungera. Det största kända landdäggdjuret är den utdöda noshörningen Indricotherium med en mankhöjd på cirka 5 m, inte så väldigt mycket större än en elefant.
Varför har mycket avancerad kognitiv förmåga uppkommit bara en gång på Jorden? En spekulation är att en sådan utveckling är rätt osannolik och kräver särskilt gynnsamma förhållanden. Slumpen kan också ha spelat en roll. Det har spekulerats att små dinosaurier var på väg att utveckla avancerad kognition, när de utplånades av meteoritnedslaget vid slutet av kritaperioden. Släktet Troodon nämns i detta sammanhang. Man måste också komma ihåg att de kognitiva skillnaderna mellan människan och vissa djur är betydligt mindre än man tidigare trodde. Exempel är människoapor, delfiner, kråkfåglar och papegojor.
Några länkar:
http://scienceblogs.com/tetrapodzoology/2010/03/08/babirusa-impales-own-head/
http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/fem_fingrar.html
http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/halskotor.html
http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/Insekt.html
http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/aldrande.html
http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/rudiment.html
http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/foster_evolution.html
http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/utdoda_jattedjur.html
Bästa hälsningar!
Anders
__________________________
Dr Anders Lundquist, ETP
Lund University
Department of Biology"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar