Slate Star Codex nämner nu Paul Grahams argumentations-pyramid:
Vi kan notera att Nietzsches signum, dvs. ad hominem-kritik, faktiskt slår kategorin "name-calling" på fingrarna!
SSC-Scotts egen modell av hur argumentationspyramiden egentligen ser ut är klart roligare - och klart verkligare!
Inte minst nämner Scott ad hominem-segmentet, och pekar på att social shaming förmodligen säger mer om vad folk som tillämpar ad hominem-tekniken försöker uppnå i offentlig debatt:
"Nobody expects this to convince anyone. That’s why I don’t like the term 'ad hominem', which implies that shamers are idiots who are too stupid to realize that calling someone names doesn’t refute their point. That’s not the problem. People who use this strategy know exactly what they’re doing and are often quite successful. The goal is not to convince their opponents, or even to hurt their opponent’s feelings, but to demonstrate social norms to bystanders. If you condescendingly advise people that ad hominem isn’t logically valid, you’re missing the point."
***
Antropofagi har genomfört ett 23andMe-DNA-test av typen ancestry, för att få lite koll på sitt genetiska ursprung. T.ex. kan jag konstatera att jag inte ärvt egenskapen "nysa efter man äter mörk choklad" från mina drygt 2 procent neandertalar-gener.
(Ärligt talat säger min forskning att just neandertalar-gen-mätningen är oprecis och dålig för den här typen av tester. Men kul! Vi gillar ju blandningshypotesen sedan tidigare.)
Bojs ger oss lite svar på tal på ancestral environment-modellen, och noterar att männsikor levt under väldigt skilda förhållande, i väldigt olika miljöer, under väldigt lång tid. "Stenålderskost" är, menar Bojs med viss rätt, en ganska korkad förenkling. Bojs talar även om hur stor del av kaloriintaget honung faktiskt varit i många olika jägar-samlar-kulturer. Inte minst berättar Bojs om det fetstora landområdet Doggerland, som sträckte sig mellan Storbrittanien och Skandinavien. Sjukt att man aldrig hört talas om den grejen!
En kul detalj som Bojs lyfter, angående hundens domesticering, är att tamhundar har samma roliga gen som människor med William-Beurens syndrom, som nämnde SSC-Scott nämnt och som föranlett lite upprättelse för postmodernismen. (Se även: Ge upp eller försöka; Vi möts vid vägskälet; Det blev visst postmodernism ändå; Gränserna för postmodernismen.)
 |
| Tamhundar har William-Beurens syndrom! |
Inte minst skildrar Bojs dock hur ett vetenskapligt paradigm utsätts för nya bevis.
I den där rationalistvärlden som Lesswrong-läsandet blivit min ingång till, talas det ständigt om Bayes teorem och om bayesiansk bevisuppdatering. Eller som Public Enemy tyvärr aldrig rappade: Bayes! How low can you go!
Bass! How low can you go?
Man ska uppdatera vad man tror, givet nya bevis.
Men, som SSC-Scott är inne på: Det är inte så ofta det är exakt det som debatt går ut på. Att introducera varandra för nya bevis.
Inom arkeologin har debatt förts om exempelvis Stäpphypotesen. Debatten har blomstrat, trots bevisstiltje. DNA-bevisen sveper så in som en flodvåg över disciplinen, och ställer skåpet tillrätta med en liten klädsam duns.
Jo fan. Det verkar som att europa formats av tre vågor av folkvandring. Först jettade sapiens från Afrika, via Mellanöstern (blander, blander, neander!) och in i Europa för att leva som jägar-samlare. Så för 8000 år sedan kom människor från typ Syrien, med jordbruket. Så för knappt 5000 år sedan kom stäppfolk från öster (Centralasien va?) med oxdrivna (dragna?) kärror, hästar och lite ny keramik. Och indoeuropeiska språk.
Vi ser hur nya bevis (ja faktiskt en ny kategori av bevis) plötsligt mördar debatten. Vissa uppdaterar, vissa icke. Vissa skriker "migrationister", vilket verkar vara ett sätt att förknippa Stäpphypotesen med nazism, och hävdar att DNA-analyser inte har någon roll inom arkeologin. Uppenbarligen dumt i huvudet!
Men, paradigmet skiftar, gissar vi, över till ett stabilt konsensus i den riktning bevisen pekat. Himla positiv bild för vetenskapen, överhuvudtaget. På det hela taget har Oreskes rätt.
Det intressanta är dock hur jävla länge debatten pågått utan tillförsel av nya bevis! Nu tar vedersakarna av Stäpphypotesen till det sista halmstrået, social shaming. Jag håller i detta nu på med metadebatt, antar jag. (Eller iaf. en "analys" på en metanivå av debatten.) Men även innan de nya DNA-bevisen trillade in, harvade debatten på inom de röda och blåa nivåerna av SSC-Scotts pyramid. Utan att egentligen komma någon vart överhuvudtaget - ty det var nya bevis som krävdes.
Vi kan se glatt på det hela, och anta att många frågetecken som vi bråkar över och brottas med, kommer att rätas ut när Nya Bevis Komma Dimpandes.
Vi kan se ledset på det hela, och anta att alla våra debatter över Tinger och Sakerna och deras Inbördes Förhållande, helt enkelt är meningslösa och dömda att leda Ingenstans.
Och, båda dessa slutsatser kan vara rätt samtidigt. På individnivå drar jag slutsatsen att våga säga att jag inte vet, och att våga ha icke tvärsäkra åsikter i väntan på Nya Bevis-Dimpning.
***
För att ändå lämna metanivån. Ska en tro Bojs-boken verkar det som att nya teknologier, såsom jordbruk, hästar och bronssmide, inte bara kryper in i form av memes eller kulturella traits. Istället verkar det som att det är nya människor, dvs. nya gener, som bär på ny teknologi och som ersätter de gamla människorna som inte bär på denna teknologi. Det är alltså inte så att befintliga européer nödvändigtvis tar till sig sedvänjan att bruka jorden. Istället kommer en folkvandring med människor som har getter, svin och utsäde i lasten, och som bara plötsligt - pga. överlägsenhet - dominerar territoriet.
Låtom mig avsluta med ett frågetecken:
Kan det vara så att memetisk evolution inte är så jädra substratoberoende ändå? Att Eurasiens östvästliga klimatszons-icke-överskridande usträckning (à la Jared Diamonds Vete, Vapen och Virus) inte egentligen möjliggör för idéer att färdas och stötas och blötas - utan för människor att åka hithert and dithert?
Är det så att människorna som kan bygga oxkärror bara dödar och ersätter människorna som inte kan det - snarare än att själva kunskapen överförs?
Säkert kommer denna fråga besvaras med ett litet mellanvägssvar, ty så falla alltid chippen så vitt jag erfar. Men, är det så att verkligheten lutar lite mer i den för mig oväntade riktningen trots allt? Lite mer folkmord, och lite mindre kulturellt utbyte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar