(Jag vet inte varför man vill säga Belarus i stället för Vitryssland, så jag använder inkonsekvent nog båda namnen i denna blogg-installation. För att trampa på så många tår som möjligt!)
***
Ryssland anföll Ukraina i gryningen den 24 februari. Dagen innan, då händelseutvecklingen redan stod relativt klar, skrev Antropofagi förhoppningsfullt om det som sedermera seglat upp som den så kallade palatskuppsteorin (se t.ex. DN 26/2-2022). Tyvärr verkar både Antropofagis och andra bedömares förhoppningar härvidlag komma på skam. Men det finns andra halmstrån att gripa i. Här är ett:
Protesterna i Belarus blossar upp igen, Lukasjenka avsätts, och Vitryssland går med i NATO!
Vitryssland/Belarus är ett väldigt dåligt land med väldigt bra innevånare. 2020-2021 förekom omfattande protester mot regimen, och många är de modiga vitryssar som fängslats och torterats av Lukasjenkas hejdukar. Precis som Putin har Lukasjenka effektivt använt repression för att kväsa det folkliga missnöjet
Det internationella samfundet har fördömt Lukasjenka och anklagat honom för valfusk. Det finns dock undantag: Exempelvis Cuba, Venezuela, Kina, Turkiet, Kazakstan och Ryssland gratulerade Lukasjenka till valvinsten 2020. Ett ganska talande urval.
Det vitryska folket vill ha frihet, precis som det ukrainska folket vill och ville. (Se för all del Winter on fire.) Lukasjenka är i vägen. Hans legitimitet är noll i hemlandet, men tack vare stöd från Ryssland har han klamrat sig fast. Lukasjenkas autonomi har härvid kraftigt undergrävts, då man man i utbyte tvingats underteckna avtal om ekonomisk integration med Ryssland, och då Vitryssland förlitar sig på lån från, och handel med, grannen i öst.
Lukasjenka är själv drabbad av sanktioner sedan 2020-valfusket och dess våldsamma efterdyningar, men nya sanktioner ha träffat regimen i och med att man gått Rysslands ärenden vid invasionen av Ukraina. Detta innebär såklart ekonomiska bekymmer för Vitryssland och politiska bekymmer för Lukasjenka. Han drabbas även indirekt av sanktionerna mot Ryssland, som nu inte har råd att låna pengar till vasallstaten, som därmed kanske inte har råd att betala räntan på sin statsskuld. Dessutom har Ukraina varit en av Vitrysslands största handelspartners, och vi kan väl tänka oss att den handeln nu ej blomstra mer.
Den vitryska opinionen är mot ett närmande till Ryssland. Lukasjenka kan mycket väl också vara mot det, eftersom han hotar sin egen och landets självständighet, men han har föga val om han vill hålla sig kvar på den tron som nu helt är i Putins händer. Rädslan för Ryssland borde rimligen öka i Vitryssland när man ser att rysk militär gör grus av rysktalande städer i Kievrikets vagga. Många enskilda vitryssar har även rest till Ukraina för att strida mot ryssarna, vilket hedrar dem. Lukasjenka har istället hotat med att ställa upp med trupp på Rysslands sida, vilket borde gå stick i stäv med vad den folkliga opinionen önskar se.
Låt oss fortsätta hoppas, och ställa följande ändå icke helt fakta-o-baserade analys: Lukasjenka är lite mellan en sten och ett hårt ställe. Han vill värna sin nationella autonomi mot Ryssland, och han vill troligen inte se en upprepning av den folkliga proteststorm som drabbade regimen 2020-2021. Samtidigt är han Putins bitch, och det går så dåligt för Putin att han nu kallar in syrier och andra för att slåss i ryssarnas ställe. Då kanske lite vitrysk trupp också hade smakat diktatorn bra.
Vad händer om Lukasjenka dras djupare in i konflikten i Ukraina? Om man fullt ut ansluter sig till det ryska anfallskriget?
Sanktioner mot Vitryssland kommer givetvis öka i antal och intensitet. Så också, får vi anta, det folkliga missnöjet - både med en förvärrad ekonomisk situation och en dåligt förankrad politisk inriktning.
Kan vi hoppas på förnyade protester i Belarus? Kan vi hoppas på att militär och polis ställer sig skeptiska till ett fullskaligt deltagande i Ukraina-kriget, och att den repressiva regim-apparaten således blir mindre effektiv? Att fler blir räddare för att helt absorberas av den ryska amöban, och att även tidigare Lukasjenka-lojala krafter vädrar kritik mot diktatorn? Kan vi hoppas att hotet om rysk inblandning känns mindre akut när ryssarna är upptagna i Ukraina, samtidigt som samma utveckling gör att det ryska hotet känns mer akut, helt oavsett hur många eftergifter man gör till horan Putin?
Kan vi hoppas på att Lukasjenka måste sjappa till Moskva? Och att Vitryssland går i en västlig och demokratisk riktning? Att man närmar sig NATO och EU och lämnar Ryssland ännu ensammare? Kan vi hoppas på att att Ryssland känner sig nödgade att släppa sin vasall i väst?
Eller, kan vi hoppas (?) på att Ryssland känner sig nödgade att intervenera i Vitryssland och att situationen eskalerar till en väpnad konflikt även där? Att det blir krig mellan ett demokratiskt Vitryssland och Ryssland, eller att det utvecklas mot ett belarusiskt inbördeskrig där en Putin-stödd Lukasjenka tar till vapenmakt mot en motiverad och utled befolkning? Att den ryska armén då måste blöda ännu mer; måste skicka in värnpliktiga gossar; måste förlora ännu fler dyra tanks och helikoptrar? Att ännu fler datapunkter anhopar sig för den ryska opinionen att ompröva sin kärlek till ledaren?
***
[Uppdatering: Antropofagis rysslandsexpert uppger att det är extremt osannolikt att det skulle ske en ny up-rising i Belarus. Detta pga. diabolisk repression.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar