Beakta dassmasken latrina larva. Detta djur - enligt Sir Pheno Typical "den kvantigaste av alla Guds krälande varelser" - har en reproduktionscykel som våldför sig på själva rumtiden.
Masken parasiterar delar av sitt liv på homo sapiens tarmkanal. Där kläcks den och där parar den sig med sina syskon.
Som ägg är den lokaliserad till den toalettpappersrulle som vanligen pryder offentliga såväl som privata facilitetsanläggningar. När en bipedal, bajsande humanoid torkar sitt nytömda rektum med en bit toalettpapper överförs äggen till tarmen, där nästa generation maskar kläcks att bedriva sin incestuösa otukt.
Den stora gåtan för naturalisterna var länge - hur tar sig äggen från människoanus till papperet? Den enda kontakten sker ju efter att en given pappersmängd avlägsnats från sin rulle, och efter exponering för analkanalen slängs pappret vanligen oavkortat i själva vattenklosetten för att där nedspolas.
Nå. Det är nu det "kvantiga" händer. Eller vad vi nu ska kalla det.
Äggen som lagts av parasitmasken i sitt tarmluddiga hem, överförs till toalettpappret när detta anträder colon. Där skulle historien vanligen ta slut, men istället visar det sig att maskägget har förmågan att isolera sig i rumtiden och låta denna spelas baklänges, samtidigt som maskäggets eget förlopp sker i sedvanlig framåtpekande riktning. Pappret lämnar med andra ord den fekaliefrånsläppande stjärtstrukturen för att återvända till själva rullen! Där förenas den nu äggbemängda pappersbiten åter med rullen, varpå äggets kronologiska kramper upphör och tiden åter tillåts gå sin gilla gång. Pappret förs nu till anus, gör sin plikt, och nedspolas utan åthävor i avloppssystemet.
Kvar på toalettpappersrullen sitter maskens ägg. Redo att överföra sig till nästa primatgump som väljer - eller nödgas - att besöka den ifrågavarande bekvämlighetsinrättningen.
Ja se, evolutionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar