Dumheterna fortsätter

Moderater är korkade. Ja, jag sa det. Ett hyfsat nytt exempel är Beatrice Asks utspel om marijuana. Här skriver Johanna Nylander om när Ask Facebookade att ”37 personer dött av marijuanaöverdoser under det första dygnet som drogen varit legal i delstaten Colorado.” Ask misstog en satirisk skämtnyhet för allvar.

Riktigt bra timing, för övrigt, eftersom den svenska narkotikapolitiken äntligen har börjat ifrågasättas. Här skriver Magnus Linton om den saken. Svensk moralism har kostat liv alldeles för länge, men det är först nu när den svenska hiphop-generationen blivit vuxna som tillräckligt många börjar ta evidensen på allvar.

Här är ett exempel på hur dumt i huvudet ett argument kan vara. KD-tjommarnas idé är att sprutbyte sanktionerar missbruk. Okej, så Harry och Kenta på jonkar-bänken tänker ”what would Hägglund do?” varje gång de skjuter heroin? Nä, så är det faktiskt inte.

I Sverige idag kan du nekas hepatit C-behandling för att du missbrukar. Du kan nekas hepatit C-behandling för att du själv har smugglat hem substitutions-preparat från Tyskland, i samband med att du försökt sluta men blivit förvägrad substitutionsbehandling hemma i Sverige. I vissa landsting kan du nekas hepatit C-behandling för att du bara varit ren i t.ex. 8 månader, istället för ett helt år. Det är ingen bra grej för en brukare som söker motivation till att sluta. Motivation hittar man nämligen i processen att ordna upp ett trassligt liv, få bostad om man saknar det, få substitutionsbehandling om det är möjligt, få vård. När det gäller hepatit C handlar det om liv och död.

I Sverige idag kan du dömas för narkotikabrott för att du beställer parafernalia. Du kan alltså dömas för att du hanterar rena kanyler, filter, pumpar och andra injektionsverktyg. Bra policy mot smittspridning? En annan riktigt korkad sak är att de sprutbyten som väl finns har 20-årsgräns – detta trots att den genomsnittliga debutåldern för injektionsmissbruk är betydligt lägre än så (enligt Socialstyrelsen, sidan 11).

Svensk narkotikapolitik är riktigt misslyckad. Nolltoleransen har lett till att färre personer har provat marijuana än i jämförbara länder. Däremot har Sverige inte färre tunga missbrukare, och vi har faktiskt dubbel så hög narkotikarelaterad dödlighet som EU-genomsnittet.

Det finns sprutbyten i Sverige idag, sedan länge i Lund och helt nystartat i Stockholm. I Göteborg finns inget. Där ser man hellre injektions(miss)brukare dö i hepatit C eller hiv/aids. Kanske just på grund av argument som de David Lega (kd) och Hampus Hagman (kd) lägger fram. Och förresten, all forskning pekar entydigt mot att sprutbytesprogram inte ökar hur mycket någon brukar, eller hur många som brukar.

Nu handlade det här ju om hur korkade moderater är. Riktigt, riktigt korkade, har Beatrice Ask bevisat. 37 personer döda i cannabisöverdos är bara toppen av det intellektuella krisberget. En annan antiintellektuell atombomb briserade i och med att Ask gick ut i media och krävde strängare straff för narkotikabrott – trots att straffsatser inte har någon som helst inverkan på antal missbrukare! Asks argument?

”Vi behöver tydliggöra hur samhället ser på den här typen av kriminalitet […] Jag vill inte ha det här ifrågasättandet, om narkotikabrott är allvarliga eller inte allvarliga […] Jag tror att stränga straff när det gäller narkotikabrott är viktigt.” (Min egen understrykning.)

I USA sitter ca en av hundra invånare i fängelse. The land of the free har ironiskt nog högst andel fängslade personer i världen. Världen, ni vet där t.ex. Kina och Iran ligger. Okej, det är lågt att citera Wikipedia, men ”The People's Republic of China ranks second with 1.5 million, while having four times the population, thus having only about 18 % per the US incarceration rate.” Jag förstår att det är viktigt för amerikanerna att slå kineserna på fingrarna, men man kunde kanske valt någon annan strid att vinna.

Dokumentären The house I live in berättar hur USA blev världens största fängelse. Det finns många andra dokumentärer, böcker med mera som också gör jobbet. Det är en ganska tragisk historia, som i princip går ut på att man kriminaliserat en enormt stor del av populationen genom lagstiftning avseende narkotikabruk. Genom att dessutom hålla sig med hutlösa straffsatser kan fängelserna hållas fyllda. Fängelserna, som förresten drivs i privat regi.

Den här texten av Matt Stoller belyser det faktum att den privata fängelseindustrin är ett vinstmonster, som aktivt lobbar för fortsatt höga straffsatser för narkotikabrott, och som dessutom ibland mutar domare för att döma ut maximala straff. (Framgår även av nämnda dokumentärfilm.) Säga vad man vill om privatisering, men man vill fan inte ha vinstincitament i fängelseindustrin. Stollers ord:

”Welcome to the for-profit prison industry.  It’s an industry that wants people in jail, because jail is their product.  And they have shareholder expectations to meet.”

Stoller citerar CCA, dvs. the Corrections Corporation of America, som i en rapport skriver följande:

”The demand for our facilities and services could be adversely affected by the relaxation of enforcement efforts, leniency in conviction or parole standards and sentencing practices or through the decriminalization of certain activities that are currently proscribed by our criminal laws. For instance, any changes with respect to drugs and controlled substances or illegal immigration could affect the number of persons arrested, convicted, and sentenced, thereby potentially reducing demand for correctional facilities to house them.”

Land of the free, som sagt. Men vad har detta att göra med Sverige?

Beatrice Ask vill ha strängare straff för cannabis. I dumhetens tecken driver hon sin hjärtefråga – en sämre narkotikapolitik för alla!

Vet ni vad mer Ask tycker?

Det här:

”Landets anstalter är, trots pågående nybyggnationer, i princip fullbelagda och alldeles för många av de intagna återfaller i brott och en kriminell livsstil efter avtjänat straff. För regeringen är det därför angeläget att vidta åtgärder som effektiviserar och vitaliserar kriminalvården.

En åtgärd för att utveckla kriminalvården kan vara att i än högre utsträckning än vad som redan pågår, låta privata aktörer komma in och visa nya vägar, bland annat när det gäller vård, behandling, yrkesutbildning och arbetsdrift.

Myndighetsutövning av mer ingripande karaktär, till exempel fastställande av verkställighetsplan, beslut om permissioner och beslut om tid för villkorlig frigivning, ska dock även i framtiden vara ett ansvar för det offentliga. Jag kommer således att se vidare på hur privata aktörer kan bidra till att effektivisera kriminalvården.”

Som självaste Thomas Bodström känner sig tvingad att slå henne på fingrarna för:

”Beatrice Ask har tidigare svarat på en fråga i riksdagen att hon tycker att privatisering av fängelser vitaliserar Kriminalvården […]På vilket sätt har justitieministern för avsikt att försäkra sig om att dessa privatiseringar inte hotar rättssäkerheten?”

Asks svar är listigt undanglidande – nästan lite för listigt för att komma från någon som tror att man kan dö i en cannabisöverdos:

”För mig är det självklart att värna rättssäkerheten och rättstryggheten […] En förutsättning är att den verksamhet som bedrivs i de aktuella fastigheterna kan garanteras oavsett ägandeförhållanden.”

Vi har redan gått igenom det här, men låt mig sammanfatta. Vad blir

(privatisering av fångvården) + (stränga straff för narkotikabruk)

?

Jo, ser ni, det blir en omfattande kriminalisering av människor i syfte att vinstmaximera.

En liten parentes: Studier på djur visar att det främst är individer som befinner sig långt ner i den sociala hierarkin som väljer att berusa sig när tillfälle ges. Det är alltså flykten från olyckan som lockar, vilket litteraturen för övrigt har lärt oss i alla tider. Vad för alliansen för politik? En ojämlikhetsgenererande politik, som maximerar mental ohälsa och allmän stress. Därmed breddar man också kundunderlaget, dvs. de människor som kan tänkas vända sig till narkotikan för lindring av de dagliga besvären. Låt mig modellera en liten modell (klicka för större bild):