Var på rasist-skalan befinner du dig?

Som jag påpekade i mitt tidigare blogginlägg var rasism ett big no-no på 90-talet. Idag är det inte lika enkelt.

Under en period hette det att man inte skulle släppa in SD i debatten, eftersom det skulle normalisera deras idéer. Med facit i hand är det precis vad som skedde. Vi vet dock inte hur det hade gått om man hade fortsatt försöka hålla SD utanför, och det finns ju onekligen olika strategier för diskussion med rasister. Även om forskningen är tydlig med att etablerade partier som lyfter högerpopulisters frågeställningar gör dessa en tjänst.

Symptom på rasismens normalisering, som jag berörde i föregående inlägg, är t.ex. att vissa drar sig för att kalla SD rasister, samt att högerextrema och vänsterextrema likställs. Det finns dock en ännu mer betydande backlash i rasismdiskursen. Denna backlash beror möjligen på den polarisering som frustrationen över rasismens normalisering har lett till.

Under en period läste jag glatt böcker som Märk världen (bra) och Blink (inte lika bra). Det är fascinerande att försöka förstå vad ”jaget” är för något, hur vårt tänkande fungerar, hur vi tolkar vår omvärld, och hur vi fattar våra beslut.  I samband med dessa läsningar gjorde jag ofta olika Harvard Implicit IAT-tester här, för att så att säga mäta mina egna fördomar (prova du också!). Min förståelse vid den här tiden – en förståelse som jag fortfarande till största del håller fast vid – var att den mänskliga intelligensen fungerar genom mönsterigenkänning. På grund av detta är vi dömda att generalisera och kategorisera, eftersom det är vårt sätt att tolka världen. Detta är onekligen ofta mycket praktiskt. Det är dock en viktig insikt att våra kategorier till största delen är godtyckliga, och mer eller mindre användbara beroende på sammanhang.

För kanske 8-10 år sedan sysselsatta vi oss med att försöka förstå hur våra medvetanden fungerade. Vi försökte blottlägga våra fördomar, ta ställning till dem på ett intellektuellt och medvetet plan, och påverka dem i möjligaste mån genom att välja/välja bort olika typer av inputs. Jag förstod att min moderate preference for african americans i Harvard Implicit IAT-test troligen berodde på att min kultur-konsumtion främst bestod av positiva afroamerikanska förebilder inom den sk. concious-delen av hiphopen. Att jag däremot hade en strong association mellan women and the domestic sphere förstod jag tydde på att jag inte matade mitt medvetande med icke-stereotypa influenser på den specifika punkten. Jag tyckte ju, rent intellektuellt, att denna min fördom var så att säga felaktig.

Dagens backlash i rasistdiskursen består, enligt min mening, i att vi har glömt bort allt det här. I frustrationen över rasismens normalisering har debatten polariserats. I avsmaken för all den vidriga rasism som dagligen strömmar ur röven på etablerade politiker såsom Tobias Billström, kastar vi oss hals över huvud ner i den skyttegrav vi tycker ligger längst bort från rassarnas kanonader.

Den ståndpunkt som vi väljer att ta är alltså helt enkelt: Jag är inte rasist. Detta är tyvärr en sanning med modifikationer. Vi har nämligen alla fördomar. Detta är en ofrånkomlig aspekt av det mänskliga medvetandet.

För att reda ut begreppen en smula har min mönsterletande hjärna satt sig i sinnet att kategorisera alla jordens människor efter en fem-gradig rasist-skala. Behold:

1. Riktiga fullvärdiga rasister, som är stolta över att vara det. KKK, Nationalsocialistisk Front, Aryan Brotherhood, SMR, och liknande. Gärna lite militanta.

2. Riktiga fullvärdiga rasister, men som smyger med det. De vet själva att de är rasister, och de är egentligen stolta över det, men de smyger med sin rasism ibland av taktiska skäl. Här hittar vi enligt min ringa uppfattning de flesta ledande Sverigedemokrater.

3. Rasister som faktiskt tror att de inte är rasister. Människor som säger rasistiska saker, tänker rasistiska tankar, diskriminerar på rasistiska grunder, men som anser att de inte är rasister eftersom det ju faktiskt är så att romer är tjuvar och muslimer är terrorister och judar är lömska och samer är gnidna och somalier är bråkiga, och eftersom allt detta bara är enkla sanningar så är det ju inte rasism, eller hur? Här stoppar vi in alla de SD-väljare som inte befinner sig i kategori 1 eller 2. Här finns såklart även många som inte röstar på SD.

4. Människor som intellektuellt sett inte är rasister, men som liksom alla andra människor har fördomar. Eftersom man strävar bort från rasismen försöker man medvetandegöra och bearbeta sina fördomar i möjligaste mån. Man kan ibland behöva lite hjälp på traven med att upptäcka vissa fördomar, som man tidigare varit blind för. Här placerar jag mig själv och folk jag betecknar som någorlunda vettiga.

5. Så kommer vi till den finaste kategorin, nämligen antirasisterna. Dessa stolta skinande riddare bedriver ett aktivt antirasistiskt arbete. De kanske jobbar på Expo eller nåt sånt. Även dessa personer har naturligtvis fördomar, som man aktivt måste jobba med/mot, på samma premisser som kategori 4.

Den backlash som jag upplever i rasismdiskursen består i att allt fler personer vandrar från klass 4 till klass 3, i sin iver att inte vara rasist. Man glömmer helt enkelt bort sina egna fördomar. Samhällsförändringen kan beskrivas som följer:

Förändringen från 90-talet till idag, 2014. Antalet femmor har visserligen ökat, men antalet fyror har minskat drastiskt till förmån för antalet treor. Det bör betänkas att rörligheten mellan grupp ett och grupp två är otrolig stor, och kan ske när man vänder ryggen till. (X-axeln visar antal människor.)

Backlashen får förövrigt vissa konstiga följder, som när några personer med utländsk bakgrund misshandlade en pappa med afrikanskt ursprung. Plötsligt kunde man springa på folk som sa saker i stil med: ”Kolla, invandrare är rasister också! Så då är det lugnt att SD säger sånt som de säger!” Nä, visst, logiken var inte klockren alla gånger, men sånt dravel kunde man få stå ut med. Varför?

Jo, därför att i backlashens kölvatten gror uppfattningen att vissa grupper är immuna mot rasism, bara för att de själva också kan vara offer för rasism. Detta är naturligtvis idiotiskt. Det är bara att ladda ner vilken Spike Lee-film som helst, och spola fram till den där patenterade scenen då 40 olika talking heads av skiftande etnicitet säger hatiska grejer om andra etniciteter. Som i 25^th Hour, eller Do the Right Thing.

Kolla från 1:50 nedan. Eller, varför inte kolla på hela klippet.

Så vad lär jag mig? Att medvetandegöra mina fördomar, utvärdera dem utifrån mina värderingar, och korrigera dem genom livsföring.