O dessa! dessa!
Yao: Mästaren tänker
på välklädda personer. När mästaren mötte en välklädd person med ett säkert
uppträdande, stockade sig andan i halsen på honom och han fick icke fram ett
ljud.
Li: Möjligen syftar
mästaren på något annat.
Citatet kommer ifrån Kyrklunds Mästaren Ma. Jag har ingen
som helst aning om vad Kyrklund tänkte när han skrev det. För mig har citatet
dock alltid symboliserat hur välstånd, eller avsaknad av det, påverkar självkänslan. Det Mästarens fru
Yao påpekar är hur osäker Mästaren kände sig i rika och självsäkra personers
sällskap. (Mästarens elev Li vill inte köpa denna onekligen ganska vidlyftiga
tolkning av Mästarens blott tretton tecken.)
”O dessa! dessa!” är en användbar fras närhelst någonting
beter sig på något som helst sätt. Gärna bör det dock inrymmas viss bestörtning
och missräkning i din upplevelse av situationen. Du kanske ser en hund bajsa på
din tomt – ditt utrop är då lätt ironisk på grund av situationens stora
vardaglighet. Du kanske iakttar en subventionerad fiskeflotta som fiskar ut en
afrikansk kust – ditt utrop är då desto mer allvarligt menad. Troligast är att du i tidningen läser ett uttalande från en branschorganisations talesperson, kanske avseende den ökade skuldsättningen i samhället – något i stil med att "vi ser hur konsumtionsmönstren förändras bland unga och då ökar också de volymer som våra medlemmar hanterar." Säger typ Girig Djäkehl från Svensk Inkasso. "En strängare lagstiftning kring vår verksamhet hade skadat den fria konkurrensen." Och du bara: "O dessa! dessa!"
Jag tänker mig att Mästarens känsla vid tillfället var
uppgivenhet – uppgivenhet över att krympa och försvinna, som en skugga som
belyses av någon bättre bemedlads strålglans. Mästaren observerade kanske en individ
som självsäkert tilltalade någon som hen inte kände; som självsäkert uttalade
sig om världsläget på lösa grunder; som med självsäkerhetens omedvetenhet
uppbar en i sig själv löjlig schal, som kring den självsäkres hals föreföll
naturlig och förfinad. Mästaren Ma kanske kände avund och bitterhet, men som
sagt främst uppgivenhet inför det omöjliga i att någonsin få känna denna
självsäkerhet.
I ett ojämlikt samhälle bestäms individens status av det hon
äger. Detta manifesteras i sin tur genom hennes konsumtionsmönster. Den
fattige, status-löse, drömmer om att efterlikna den rikes konsumtion – den
fattige lägger därmed sina resurser på meningslös lyxkonsumtion, och
skuldsätter sig själv för att kortsiktigt kunna höja sin konsumtionsnivå. Den
väldigt rike är däremot trygg i sig själv, utan att för den delen behöva bevisa
sig själv genom statuskonsumtion. Däremot kan den rike naturligtvis ohämmad
idka alla annan form av konsumtion, och det är vetskapen om detta som
eliminerar behovet av uppvisningsaspekten.
Den rike är trygg i sig själv, ty måttstocken är
konsumtionskapacitet. Den fattige betraktar sitt saldo och ser att hen
ingenting är värd. Självkänslan blir därefter.
Termen Prestationsbaserad självkänsla (PBS) är, logiskt enough, när
man baserar det egna värdet på prestationen. Personer med hög PBS har generellt
en sämre hälsa än personer med låg PBS. Detta kan förklaras med mekanismer
såsom skam, skuld, prestationsångest, och stress.
Vårt samhälle uppmuntrar PBS, eftersom vi enligt amerikansk
modell lägger vikt vid vad man åstadkommer. Samtidigt är det hela en listigt
gillrad fälla – vi har låg social rörlighet, vilket visar att strukturella
faktorer i hög grad bestämmer vad som är möjligt för individen att åstadkomma.
Paul Krugman har skrivit om att inte ens de fattigaste i USA vill definiera sig
som fattiga, eftersom detta anses moraliskt förkastligt – det är ditt eget fel
att du är fattig. Precis så fungerar PBS-fällan. Man kan dra paralleller till
begreppet ”stress” i vidare mening. En positiv stress kan vara när du pressas
att prestera något som ligger inom ramarna för vad som är möjligt givet
omständigheterna. En negativ stress, on the other hand, kan t.ex. vara när man
får ett ansvar utan motsvarande mandat och/eller resurser. Det är ditt fel om
det blir fel, men du har ingen möjlighet att påverka utfallet. Otroligt
stressande.
När din självkänsla är i botten, då kommer du knyta dina
nävar och utropa O dessa! dessa! mot
en granitfärgad himmel. Sen kommer du SMS-låna ihop till ett par dyra sneakers.
Som
är tillverkade av slavar i Asien. Och så hör vi alla ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar