Man måste välja Sida

Antropofagi-bloggen är alltid steget före. Precis när jag ondgjorde mig över biståndsnomenklaturens självförhärligande skattjakt, så damp lite empiri ner i morgontidningsform. Här skriver DN om den Stockholmsbaserade biståndsorganisationen International IDEA, som skummat så mycket skum av grädden att inte ens pigan som mjölkade kon är kvar. För ungefär två år sedan (närmare bestämt den 17de juli 2012) var det samma visa: Läs här. I samband med den skandalen frös regeringen utbetalningarna till IDEA.

Det finns en organisation som heter FUF, Föreningen för Utvecklingsfrågor. I FUF:s styrelse sitter Helena Bjuremalm, som "är chef för International IDEA:s demokrati- och utvecklingsprogram. Hon var tidigare ledande ämnesföreträdare för demokratibistånd vid Sidas avdelning för tematiskt stöd." Så skriver man på hemsidan i alla fall. Se där, en kvinna av biståndsnomenklaturen! En av FUF:s kärnverksamheter är förresten att förmedla praktikplatser till studenter som är intresserade av att att hänga lite i solen och dricka billiga drinkar i något sketet utvecklingsland utvecklingssamarbete och andra internationella frågor. Föreningen för Utvecklingsfrågor är förresten extra spännande eftersom ordet "fuf" känns som en singular-form av "fuffens":

Nä, nu ska vi inte vara elaka. Föreningen Fuffens är säkert ett jättebra initiativ, vad vet jag. IDEA:s korrupta business pekar dock på en intressant grej med välfärdstransaktioner, som akademiker visserligen har påpekat förut, men som är värt att nämna. När marginaliserade människor mottar välfärdstransaktioner, då är detta synligt och skamligt. När de övre klasserna mottar motsvarande välfärdstransaktioner, då kallas det inte längre välfärd.

Tro det eller ej, det finns faktiskt en term för det här. The hidden welfare state kan översättas som den dolda välfärdsstaten. I en svensk kontext borde t.ex. de 666 jobbskatteavdragen, RUT-avdraget, samt ROT-avdraget räknas. Även den ersättning som utgår till de företag som "anställer" gratisarbetande utförsäkrade sjuka slavarbetare inom det så kallade Fas 3. (Kolla upp Fas 3 om du tror att jag överdriver.) Varje år slängs även miljoners miljoner kronor i så kallade företagsfrämjande åtgärder, till företagsfrämjande aktörer och även direkt till företagare. Projektpengar strömmar till projekt som har som enda nytta att betala projektmedarbetarnas lön. Arbetsförmedlingen kostar 68 miljarder om året, men "förmedlar" endast jobb till de egna handläggarna. Vi har redan varit inne på hur svenska skattepengar går direkt till adeln via kulturminnesvårdsstödet och EU:s jordbrukssubventioner. Lundsberg och liknande överklass-reservat får både pengar från Skolverket och kommunerna – och ibland lyckas man till och med fuska till sig lite extra. I USA ser det så klart lika illa eller värre ut.

Genom att gömma den lejonpart av välfärdsstaten som gynnar medel- och överklassen, kan man få det att se ut som att dessa förtjänstfulla tjänstemän och godsägare förtjänar det de äger och har. Samtidigt svartmålar man underklassen genom att kalla deras smulor för BIDRAG, vilket ju typ är det fulaste som finns.

Snyggt misskrediterat, hörni!