Som självtitulerad rapp-konnässör har retoriska stilfigurer alltid funnit mig fascinerad av
dem. Därför vill jag, i denna andra installation av bloggpost-serien
”Din käpp i ekorrhjulet”, låta tecknen regna över två av dessa figurer. Här
har ni en liten tillväxthämmande text om malapropismer
och katakreser.
En malapropism är
en av de festligaste stilfigurerna inom retoriken. Ordet kommer ifrån Mrs.
Malaprop, som är en karaktär i Richard Brinsley Sheridans komedi Rivalerna (1775). Mrs. Malaprop säger genomgående
festliga saker såsom
”if I reprehend any thing in this world it is
the use of my oracular tongue, and a nice derangement of epitaphs!”
(”om jag klandrar något i denna värld är det användandet av min svårtydda
tunga, och en trevlig störning av minnestavlor!”)
istället för t.ex.
”if I apprehend anything in this world it is the
use of my vernacular tongue, and a nice arrangement of epithets!”
(”om jag begriper någonting i denna värld är det att använda mitt modersmål,
och ett fint arrangemang av epitet!”)
(Min egen översättning.)
Andra exempel på Mrs. Malaprop-citat är ”illiterate him quite from your memory”,
istället för obliterate, och ”she’s as headstrong as an allegory”,
istället för alligator. Som exemplen
visar är en malapropism inget annat än ett ord som används i helt fel
betydelse, på grund av att det rent fonetiskt liknar ett annat ord.
Ernest Bevin |
κατάχρησις är grekiska för missbruk, och är den term
stilfiguren katakres stammar ur. En
katakres är egentligen ett fall av mixade metaforer, som i följande uttalande
från brittiske politikern Ernest Bevin (1881-1951) angående idén att bilda
Europeiska rådet:
”I don’t like it. When
you open that Pandora’s box, you will find it full of Trojan horses.”
En person som gjort sig känd för att droppa katakreser i
alla väder är Refaat el-Sayed. Denne årets svensk anno 1985 är idag idag efterlyst
av Interpol. Efter att ha kraschat penicillintillverkande företaget Fermenta
dömdes el-Sayed 1989 till sex års fängelse för bl.a. insiderbrott.
el-Sayed, som länge ljög om att vara doktor i biokemi,
myntade flera mixade metaforer. Några av de mest kända är ”här ligger en gravad
hund”, ”man ska inte bita den hund i sitsen som vill tända ett ljus i mörkret”,
”man får inte vara för hårt nackad”, och ”vi simmar alla i samma båt”.
(I P3-dokumentären ovan, om Fermenta-skandalen, kommer
el-Sayed själv till tals.)
el-Sayed nämns också i legendariske MBMA-rapparen Leos låt
”Vanvård”:
”Leo är knark, fråga Refaat el-Sayed/
Leo Kall, lyckligt
gift med hiphop, fråga Karin Boye/”
Jag har egentligen ingen aning om vad Leo Ruckman menar med raderna, men jag förmodar att han syftar på att el-Sayed egentligen aldrig var doktor i biokemi så som han påstått. Någon som inte är doktor i biokemi borde inte heller kunna uttala sig om huruvida något är, eller inte är, knark. Raden därpå bör syfta på Boyes Kallocain, vars huvudperson heter Leo Kall. Romanfiguren Leo utvecklar substansen kallocain, ett otroligt potent sanningsserum, på grund av misstankar avseende hustruns trohet. Att Leo Kall är lyckligt gift kan anses vara något av en överdrift.
Hur som helst så krävs en viss språklig korpulens för att slänga sig med malapropismer på ett snyggt sätt. Det är heller ingen dans på blommor och bin att häva ur sig en rejäl katakres. Får man väl till det kan det dock vara en pålitlig källa till komik, vilket bland annat Killing-gänget insåg på det glada (och lite homofoba) 90-talet. Här nedan lakritstrollet Mick Tolbåt som öser katakreser i Nile City 105,6:
Robert Gustavsson råkar även ha kläckt ur sig följande kavalkad av malapropismer:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar