Korruptionen i nationen är problemet med systemet. Att den
skatt vi alla betalar försnillas av somliga är inte bara kränkande likt ett
inbrott i ditt hem – det leder också till minskad legitimitet för nationen som
välfärdslevererande enhet a la Habermas. Dels för att offentlig välfärd
försämras när den inte kan finansieras ordentligt, och dels för att den
samhälleliga tilliten drivs i botten. Låt mig förklara.
Det finns ett gäng bakterier som ses som ett förstadium till
flercelliga organismer. Dessa bakterier kan nämligen sluta sig samman i
kolonier när en yttre kraft hotar dem. Att sluta sig samman på detta sätt
kostar en viss mängd energi, men låter bakterierna överleva viss press som
annars hade eliminerat dem. Dock måste inte alla bakterier i sammanslutningen
anstränga sig – om en tillräckligt stor andel gör det, fungerar taktiken ändå.
Den andel bakterier som då inte bidrar med ansträngning är ändå skyddade inom
sammanslutningen. De kan alltså slippa kostnaden för sammanslutningen, men ändå
dra nytta av den. Om allt för många bakterier skiter i att bidra, då blir det
däremot ingen sammanslutning, och strategin kollapsar.
Lite på samma sätt brukar somliga resonera om samhället. Vi
vinner alla på sammanslutningen, men en individ kan maximera sin nytta genom
att dessutom skita i att bidra, och ändå dra nytta av alla perks ett samhälle
ger. Här kommer konceptet tillit in i
bilden – om alltför många freeloadar, då riskerar samhällets legitimitet att
minska. Människor i allmänhet blir mindre benägna att betala skatt, när man ser
att andra både äter kakan och har den kvar. Problemet formuleras ofta i en
spelteoretisk figur kallad Fångarnas dilemma. Det finns flera olika varianter av detta tankeexperiment, bland annat ett där fyra fångar sitter i varsin
cell utan möjlighet att kommunicera. De vet att om de alla kniper käft, då får alla två år i finkan – här krävs dock att man litar på sina medfångar. Om någon tjallar
kan denne någon gå fri, men övriga hamnar i giljotinen. Det kan vara
synnerligen frestande att säkra sin frihet med att tjalla. Modellen kan också
kryddas med att den som tjallar får någon form av ytterligare belöning. Hur som
helst illustreras att tillit är en
ypperligt viktig faktor för att sammanslutningen ska fungera, och den totala gemensamma nyttan maximeras. Mina damer och
herrar, jag ger er lösningen på Fångarnas dilemma, the G-Code:
Eller, som den heter på svenska, Snackar tji med polis:
Med ett sådant kodex kan tilliten så att säga formaliseras,
och dilemmat angripas.
Nåväl, tillit dårå. För att ett samhälla ska fungera krävs
att de flesta ser nyttan för dem själva i sammanslutningen. Så resoneras i vart
fall. När korruptionen skjuter i höjden under Alliansens kleptokratiska regim,
då faller naturligtvis tilliten. Varför ska vi betala skatt när den inte går
till den gemensamma nyttan, utan bara rakt ner i rövarbaronernas fickor?
Bolagen som tjänar miljarder på vår ”välfärd” skiter i att
skatta: Så
visar DN:s kartläggning. Rövarbaronerna själva täljer guld: Så visar ETC:s
kartläggning. Men, problemet är mycket större än så. Jag har tidigare
skrivit om att varje krona i bistånd till afrikanska länder motsvaras av tio
kronor i skatteflykt från samma länder. Hade det
multinationella monstret tagit sitt ansvar hade afrikanska statskassor
dignat, eller i alla fall sett betydligt rikare ut än idag – och vi hade
verkligen inte behövt köpa oss gott samvete med futtigt och tidvis till och med
kontraproduktivt bistånd.
Det handlar emellertid inte bara om neokolonialismen, hur
barsk och bister den än må vara. Forskare talar idag om att den totala
skatteflykten i världen är en viktig orsak till den ökande ojämlikheten (något
dåligt tycker jag här,
här och här),
orsaken till varför folk tror att västvärlden är i skuld till Kina (vilket i
sin tur leder till moralistisk
och destruktiv åtstramningspolitik), och en delorsak till varför transparens
inte prioriteras av the corporates – läs
här för att få den franske ekonomen Gabriel Zucmans forskning till livs.
Kopplat till diskussionen om tillit är kanske detta det viktigaste:
”Because large-scale tax evasion skews key
economics statistics, it hampers officials’ ability to manage the economy or
make policy, Mr. Zucman says. It erodes respect for the law, preventing the
government from carrying out one of its essential tasks. And it discourages job
creation, since it rewards people and corporations for keeping money overseas,
instead of investing it domestically.”
Att erodera respekten för lagen är rätt allvarligt, inte
minst med tanke på att rule of law är en av
demokratins mest centrala beståndsdelar. Att ha ett fungerande rättssamhälle
ger oss även förutsägbarhet, vilket är avgörande för att vi ska kunna skapa
välstånd.
Enligt källa sa Jonathan Swift att lagen är som en
spindelväv – den fångar små flugor men låter större beläten bryta igenom. Låtom
oss bygga ett spänstigare nät omedelbart, för de feta flygfiskarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar