Man måste jobba

Man måste jobba, för att få det att gå runt. Så sjunges.
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]


Men är det verkligen så? Jag har tidigare (t.ex. här, här och här) ifrågasatt ekorrhjulets hastighet. Och jag är naturligtvis på inget sätt ensam om detta, vilket den här intressanta artikeln exemplifierar. Artikelförfattaren Ana Udovic trasslar ut några faktum om hur mycket vi egentligen måste arbeta för bibehållet välstånd. Utifrån sociologen Roland Paulsens forskning landar det på ca 20 timmar i veckan, dvs. hälften av vad "vi" (tillsvidareanställda) arbetar idag.

Artikeln mest intressanta poäng är kommentaren på den sk. arbetslinjen. Politiker vill "skapa arbete", vilket går stick i stäv med konceptet utveckling. Utveckling är ju att, genom smarta lösningar, minska det arbete som krävs för att genomföra en syssla. Jämför att lyfta en sten för hand med att använda hävstångseffekten för att baxa samma sten. Eller att släpa en säck genom gyttja jämfört med att dra den på en kärra med hjul.

Hela den här historien belyser ju också idiotin. Att arbetslösa tvingas till meningslösa uppgifter i det fasansfulla FAS 3 är Kafkaesquet och vedervärdigt. I förlängningen är det bara ett led i att allokera pengar till di rige, samt stigmatisera di fattige (se t.ex. här, här och här) och bryta ner deras självkänsla (se t.ex. här, här, och här). Sysselsättningsåtgärder blir därmed ett kodord för den totalitära kapitalismens segmentering av kroppar inom slavsamhällets (se här och här) ramar.

En okänd internet-rappare har rappat lite om bland annat FAS 3, och den allmänna plundringen för den delen. Hör, hör:



Antropofagi har identifierat förlagan – den eminenta Dead Prez-dängan Hell Yeah:
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]


I Helg Es sista vers kommenteras för övrigt på det som jag har kallat för neofeodalismen:

Och mitt jordbruk är sjukt stort, största EU-bidragsmottagaren/
Jordägarförbundet, min bundsförvant i mitt krig mot de svagare/
det finns en billig finess, den kallas fideikommiss/
då kan man chilla med stress, för bara killar får sitt/
och jag gillar det fett, det ger en stilig premiss/
så man kan bygga sin ätt, utan att skilja på shit/
Så fast att det gått ett tag, är adeln i sadeln med slotten kvar/
har låtsas det inte är nått att ha, fått kulturminnesvård-stöd sen 80-tal/

Nåväl, tillbaka till ämnet. Hela konceptet "utveckling" har vantolkats (se här och här). Att vi ska tvingas jobba i onödan är själva antitesen till framsteg – det är nyliberal dogmatism när den är som slaktigast.