Varför TTIP är så förbannat bra

Så tycks TTIP-medvetenheten ha trängt in i den bredare debattfåran – SVT is on it. (Har skrivit om TTIP t.ex. här, här, och här.) En sak som är lite fjantig med för-argumenten – som exemplifieras av moderaternas argument i den här interpellationsdebatten, och Cecilia Wikströms (fp) uttalande i länkade SVT-artikel – är att det handlar om att skapa nya jobb. Hur ska då dessa jobba skapas? Jo, serru, genom att vi ska köpa mer prylar av varandra. Hur ska denna myckna transatlantiska handel då åstadkommas? Jo, genom att vi rationaliserar bort löjliga handelshinder såsom miljöhänsyn och folkhälso-relaterade regler. Alltså – vi ska få mer shieet som är lite, lite farligare för oss, och lite, lite sämre för miljön.

Plötsligt känns det som att hela skiten är en endaste fet omväg, en omväg som beror på ett feltänk närbesläktat med det som Roland Paulsen benämner i dagens DN – och som jag tidigare skrivit om t.ex. här, här, här, här och här. Det som Paulsen ogillar är hur vi tvingar folk att "jobba" i onödan. Arbetslösa tvingas till löjliga och plågsamma aktiveringsåtgärder – "gör arbetslösheten till ett helvete så att folk söker sig därifrån". Den här skiten är inget politikerna hymlar med. T.ex. anförde Reinis uttryckligen, i partiledardebatten inför EU-parlamentsvalet, att fattigdom var en utmärkt "drivkraft" i arbetslinjens Sverige. Fräschören.

Som jag mer utförligt förklarar i de inlägg jag länkar till ovan, behöver vi idag inte jobba lika mycket som på t.ex. medeltiden. Tack vare det vi lite slarvigt kan kalla "utveckling" så kan vi idag producera en större mängd shieet medelst en mindre mängd ansträngning. För att göra en lång historia kort kan vi idag chilla nästan hela dan, nästan varje dag, och ändå få öl och kebab utkört av en aldrig så trevlig statlig tjänsteman. Typ. Nämen, som sagt, läs alla mina tusen inlägg länkade i stycket ovan, jag orkar faktiskt inte ta om det här en gång till.

TTIP:s stora nytta kommer (allegedly) vara att skapa mer arbete genom att vi kan köpa mer, men sämre, prylar av varandra. Vi har gott om saker redan, och det vi behöver är knappast sämre saker – om något bättre saker. Om vi nu inte behöver dåliga prylar blir nästa fråga – behöver vi de jobb som består i att tillverka dessa usla prylar?

"Ja!", svarar en arbetslinjär allianspartist. Arbete är nämligen bra, vad i det än betår. Således är legenden om Sisyfos inte det minsta tragisk för en moderat – killen fick ju jobb!

Mer onödiga jobb och mer dåliga prylar. Och det enda vi behöver offra är vår demokrati och vår miljö! Nämen M, FP, KD och C, det låter ju verkligen som en jävligt bra deal när ni lägger fram det på det viset.

Sist av allt, angående dåliga vs. bra produkter, kan jag rekommendera dokumentären Glödlampskonspirationen för den som inte redan sett den. Filmen visar vad begreppet planerat åldrande består i, och hur företagen storligen fuckar konsumenter, medborgare och miljö varje dag i veckan, utav bara helvete. Själva namnet Glödlampskonspirationen syftar på den kartell av glödlampstillverkare som på 1920-talet beslöt att ingen glödlampa fick ha en hållbarhet överstigande 1 000 timmar, trots att man kunde tillverka lampor med flera hundra års hållbarhet. Planerat åldrande – tillväxt-gynnande, men på det där dåliga sättet som nyliberaler gillar.