Smells like julskinka

Best of polisen, 2014. Bäst av the best är kanske följande:

"Miljöpartisten Niclas Persson hängde upp en banderoll med texten 'Inga fascister i vårt Örebro' i samband med Sverigedemokraternas torgmöte i staden. Banderollen beslagtogs av polisen – som även delgav Niclas Persson misstanke om hets mot folkgrupp."

Själva dumheten är den som nämns här, nämligen att t.ex. rasism eller fascism skulle vara en diskrimineringsgrund motsvarande kön, sexualitet, eller etnicitet. Inte undra på att inga nazister lagförs för hets mot folkgrupp, när polisen inte ens verkar veta vad det betyder.

Förresten, det här kanske är lite sent, men är inte Limhamn-kravallerna ett typexempel på häst mot folkgrupp? 

[Pinsam tystnad.]

Dagdrömmeri

Antropofagi skrev nyligen om det trista i svängdörrs-korruption, i samband med att Gustaf Hofstedt (m) – som varit delaktig i att avreglera svensk spelmarknad – fått jobb på Branschföreningen för online-spel. Nu är det Filippa Reinfeldt (m) som får jobb på Aleris (som hon i rollen av landstingspolitiker reat ut offentlig verksamhet till), och Henrik G. Ehrenberg (kd) som får jobb på Sveriges Apoteksförening (som han i rollen av stabschef på Socialdepartementet berikat genom avregleringen). Mrs. Reine har ridit ut mången folkstorm förr (t.ex. denna eller denna), och kommer givetvis inte få smaka på minsta konsekvens av sitt djupt omoraliska och samhällsförstörande handlande den här gången heller.

En (säkert utopisk) tanke som ibland slår mig är: Hur hade samhället sett ut om alla strävade efter att handla moraliskt? Antropofagi har tidigare berört det problematiska i denna önskan – det är t.ex. troligt att Breivik anser sig ha handlat moraliskt riktigt. (Se Kyrklunds Om godheten för vidare utläggning angående detta.) Kleptokrater som Filippa Reinfeldt tillhandahålls en skräddarsydd moral från legendariska feltänkare såsom Ayn Rand (men inte John Stuart Mill). Skulle fd. fru Reine bry sig om att låtsas agera moraliskt skulle hon haft skrifter att luta sig mot.

Men, ärligt yo. Om folk verkligen skulle bry sig om att handla moraliskt, inte bara om att ad hoc-mässigt rättfärdiga ett själviskt beteende. Hur skulle samhället kunna se ut då? Om ingen stal, ljög, förskingrade, skattefuskade? Antropofagi ser framför sig en prunkande välfärdsstat, där det påstådda dilemmat universell välfärdsstat med begränsad invandring vs selektiv välfärdsstat med obegränsad invandring aldrig skulle komma på tal. (Obs – jag tror att det är ett falskt dilemma även idag, men mer om det en annan gång.) Ett samhälle av medmänniskor, inte konkurrenter – av medborgare, inte konsumenter. Ett samhälle där samarbete är viktigare än tävlan, och där känsla av mening uttrycks i (exempelvis) yrkesstolthet, inte lönecheck. Där effektivitet inte betyder hastverk, där kvalitet premieras, där överbyggnaden är kultur och social samvaro snarare än statusjakt och konsumism.

För varje krona i bistånd till Afrika går tio kronor i skatteflykt – Antropofagi har skrivit om det här. OECD har nyligen erkänt att ojämlikheten är ett betydande hinder för utveckling – Antropofagi har skrivit om det här. Detta är exempel på förskingringen, det stora välståndshindret, resursmissbruket. Vinstincitamenten, kleptokratin, den totalitära kapitalismen. Det finns troligen inget enkelt sätt att styra monstret på, men om varje enskild individ strävade efter att faktiskt agera moraliskt skulle vi kanske se lite mindre resursslöseri, plundring, korruption och förödelse.

Antropofagi tillåter sig själv att drömma sig bort en stund, till en kontrafaktiskt värld där Filippa Reinfeldt ställer sig frågor såsom: Vad är bäst för samhället? Är det moralisk rätt att förskingra offentliga tillgångar? Bör jag låta mig korrumperas och gå i välfärdsoligarkernas ledband?

Ibland försöker Antropofagi anlägga en diplomatisk ton, men när det kommer till kritan är det bara en revolution som kan rädda oss. En revolution av tankesystem och samhälle alike. Död åt monstret inom, och åt monstret utom.

En vildvuxen, vild vuxen i en ill Dux/
packa paraply och bultsax, Bildt sucks/
klipper upp staketet, spittar smutsig eter/
fickar lustigheter för de skickar upp raketer/
hissa fruktbarheten så organiska substratet blir till maniska soldater/
ett grupp atleter, luttrade av ruskigheter/
redo för att kuppa ner det utan fruktan/
vi fuckar eder om ni icke gitter ducka neder/
Jag drömmer, dagdrömmer om att skjuta furstar/
som njuter ostar och laster, och sjuka lustar/
andra har hosta och cancer, och dukar under/
maskineriet bara slukar deras slutsekunder/

Riksdagsmotioner och folkmord

Antropofagi har tidigare diskuterat huruvida det är bra eller anus att föra statistik utifrån diskrimineringsgrunder såsom kön och etnicitet/ursprung. Argumentet har varit att viss statistik behövs för att belysa strukturella orättvisor. De strukturblinda/blundande dumliberalerna hävdar motsatt att vi alla kan bortse från t.ex. kön och etnicitet och bara go with the flow. Som att orättvisorna då skulle vaporiseras. Det man inte vet, eller i alla fall inte kan bevisa, det har man ingen skada av. (Antropofagi tror dock att arseniken i potatisbullarna tar kål även på den ovetande.) Dumliberalerna menar istället att statistik utifrån t.ex. etnicitet är farligt, eftersom det riskerar att skapa eller förstärka diskriminering.

Antropofagi inser att dumliberalernas rättighetsargument är giltigt i vissa situationer. För att belysa en sådan situation, kan en läsa Kent Ekeroths (sd) motion till Riksdagen 2014/15:1106. Kenta Kofot Järnrör vill registrera personer med utländsk bakgrund. Den alltid så välformulerade Kent skriver:

"Det är så att Kriminalvården är förbjuden i lag att registrera etniskt ursprung (om inte särskilt skäl finns för en individs behandling), kriminalvården får inte heller ha etniskt ursprung som sökbegrepp. Detta gör det naturligtvis även omöjligt att föra någon statistik kring etniskt ursprung."

Detta tycker Kenta-Kunte naturligtvis är illa värre.

"Jag menar att Sverige måste kunna ha tillgång även till information och statistik i den grupp som i dagsläget endast benämns 'svenska medborgare'. För att kunna förstå trender, mönster och hur samhället utvecklas kan vi inte blunda för den invandrarrelaterade brottsligheten eller de ekonomiska konsekvenserna bland den första eller andra generationens invandrare som erhållit svenskt medborgarskap."

Kent Tänt-vare-här Ekeroth fortsätter:

"Utöver detta ska förutom det redan anförda om första generationens invandrare, statistik även föras på dem som är andra generationens invandrare, det vill säga de som kanske aldrig haft annat än svenskt medborgarskap, men som har en eller två föräldrar födda utomlands. Här ska då föräldrarnas ursprungsnationalitet anges. Anledningen till detta är återigen för att få tillgång till relevanta parametrar för att förstå samhällsutvecklingen eftersom kultur och värderingar inte försvinner bara för att någon erhållit ett medborgarskap.

[...]

Jag anser därmed att berörda lagar måste göras om för att möjliggöra analys av ursprungsnationalitet även inom den grupp som har svenskt medborgarskap, att statistiken även ska registrera andra generationens invandrare och att Sveriges olika myndigheter ska ges direktiv att samla in sådan information."

Motionen är lite extra komisk i ljuset av att Kents morsa är invandrad från polen, och dessutom dömds för ekonomisk brottslighet i Sverige, vilket enligt tidigare förslag av Kent skulle få henne fråntagen sitt svenska medborgarskap ögona böj. Jag skriver om det i slutet av det här blogg-inlägget – som fö. också tar upp SDs vilja att förbjuda tiggeri, något som Ekis Ekman, immer eminent, kommenterar i punkt nio i den här ledaren.

Hur som helst, Kents kända agenda gör motionen riktigt vidrig, vilket den väl även är at face value. Jag måste dikta:

Skräcken, den som isar uti märg och ben och kranium

Får en trädgårdsmästare att blott plantera panikum

Gärna rör de känslor åpp från mänskokroppens undre sal

Snart så har de makt och taktpinne, då saknas bara ugn

Lite Andra Världskriget-referenser där, änna, för den historiskt intresserade. Poängen är att SD i somliga opinionsundersökningar ser ut att bli andra största parti i Riksdagen, och att deras partitopp vill skapa ett B-lag i medborgarskaps-klubben. Här, dumliberaler, ger jag er en smula rätt. Detta är ett typexempel på när det är nasty att bokföra enligt, exempelvis, etnicitet.

För att nyansera debatten en smula vill jag fladdra med ett motsatt exempel. Hur viktigt är det inte att vi får veta att nästan vart tredje barn med utrikesfödda föräldrar lever i ekonomisk fattigdom? Den skiten är riktigt viktig att hålla koll på. Men, då måste vi hålla koll på vilka som har utrikesfödda föräldrar.

I själva verkar är väl slutsatsen av allt det här att ett verktyg ofta kan användas både för gott och för ont, och att det är användarens agenda som avgör. Rekommendationen blir kort och gott: Ge inte SD några verktyg, alls. De kommer försöka snickra ett nytt Auschwitz.

Centerns nazistiska förflutna

Har dryftat kristna rasister, men nu börjar skiten gå utanför proportion. Affe! Wie ghets dich doch!

Det tycks ha uppstått någon sorts schism bland Sveriges kristna. Här attackerar bloggen Hela Pingsten (frälsning, mirakler och aktivism) den samlade kristenhetens attityder i rasist-frågan. En rad pastorer radas upp, som samtliga uttrycker förståelse för SDs ståndpunkter och menar att Alliansen måste bjuda in rassarna till festen.

Givetvis är Sverige, som Hela Pingsten exemplifierar, proppat med snälla anti-rasist-kristna. Klockor har ringt mot SvP etcetera. Propps till dessa (klockringare, inte nazister)!

Den partipolitiska organiseringen har hur som helst osat katt nu ett tag – KD har ett och annat att förklara. Däremot är det inte bara kristdemokraterna som måste skämmas – hela högerskutan håller på att kantra åt extrem-hållet. Näringslivet is in it to win it, även om det kostar både planeten och medmänskligheten. Men det är ju känt sedan gammalt.

Sedan gammalt är också högerns kopplingar till svensk nazist-rörelse. Det är kanske inget Arpi och Helmersson nämner lika ofta som VPs gamla K, men det är dock ett faktum. Per Svensson skriver att

"De svenska nazistiska och pronazistiska grupperingarna gjorde sitt bästa val 1936 och samlade då drygt 50 000 röster, inte ens två procent av väljarkåren. Det inkluderade de drygt 30 000 röster som gick till det akademiskt präglade pronazistiska partiet Sveriges nationella förbund. SNF hade tidigare kallat sig Sveriges nationella ungdomsförbund och varit knutet till det svenska högerpartiet."

Högerpartiet heter idag (Nya) Moderaterna. Enligt word on the netz knoppade SNF av från Högerpartiet just pga. den spirande nazismen – kring denna rådde en konflikt inom högern. Moderpartiet sa stopp, och bildade istället fräscha Ungsvenskarna (dagens MUF).

Det riktiga skelettet hänger dock i Centerns garderob. Här skriver Peter Wolodarski (frågeställningen är "kan en liberal verkligen stödja centern?", och svaret [spoiler alert] blir ett rungande "nej") om Per Olof Sundman (en "brinnande nazist [som] sjöng tyska sånger med svenska SS-frivilliga i slutet av kriget, var kamratskapsledare i Nordisk ungdom, arresterades 1943 efter en polisrazzia mot en pronazistisk grupp") som var medlem i Bondeförbundet (dvs. dagens Centerpartiet) fram till 1957.

"Knappast en slump. I bondeförbundets partiprogram från 1933 fanns bland annat följande meningar: 'Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.'"

Vidare skriver Peter W.:

"Bondeförbundet var på 1930-talet det mest rasistiskt färgade partiet i riksdagen. Enligt idéhistorikern Henrik Bachner hade man en grundläggande misstro mot det moderna, en stark nationalism och en utbredd fientlighet mot det som uppfattades som främmande."

Släktskap med SD, någon? Vi kör vidare:

"Vad har då dessa citat med dagens center att göra? Dessvärre en del. Även om partiet inte visat några bruna böjelser efter 1945, har man konsekvent blundat för sin egen historia. Först när debatten utlöstes på 90-talet utlovades ett slags vitbok som skulle 'klarlägga allt vad som hände på 30-talet'. Företrädare reagerade ursinnigt mot varje antydan om att rörelsen var påverkad av den mörka tiden. Sydsvenskan, som bland annat undrade om det var en ödets nyck att Sjöborevolten mot flyktingpolitiken leddes av centerpartister, anklagades för att driva en illvillig kampanj.

Problemet är att centern ännu i dag inte har gjort upp med sitt förflutna. Löftet om en vitbok var tomt; någon sådan existerar inte. Den skulle ha färdigställts till 90-årsjubileet 2000. Nu talar partisekreteraren Jöran Hägglund [släktskap till Göran Hägglund!? undrar Antropofagi] om 'ett bredare arbete' som ska vara klart till 100-årsjubileet 2010."

Någon vitbok blev det så vitt jag vet aldrig tal om, vilket den kospirationsteoretiskt lagde kan misstänka beror på att alltför äckliga gråsuggor visade sig när man började vänta på historiens stenar. Var Bondeförbundet (starkt i Skåne, mind you) möjligen med och staplade timmer inför koncentrationslägerbyggande i Sjöbo?

Eller vänta, var det det där Maud sa som fick gälla för vitbok? Att Hitler trots allt gjorde en del "tokigheter." Det är ju faktiskt ett ganska starkt avståndstagande.

Framåt!

Vi har gått igenom det här förut – ojämlikhet suger, eftersom det skapar en rad sociala problem, samt eftersom det är en logisk omöjlighet att alla har det bra i ett ojämlikt samhälle (oavsett social rörlighet). Jag ska inte säga att det nya nu är, men det nya nu för i alla fall höger-gökarna, är att ojämlikhet även hämmar tillväxt. Läs om OECD-rapporten i The Guardian.

När det nu för tiotusende gången beläggs att ojämlikheten är något objektivt dåligt, kommer vi då se massiva policy-förändringar världen över? Nej. Sanningen är att kapitalägarna, som är de som tyvärr bestämmer, inte är intresserade av utveckling. De vill ha billig (helst gratis aka. slav-) arbetskraft, inte automatisering av produktion. De vill ha längre arbetstid, inte kortare. De vill ha sämre levnadsvillkor för flertalet, inte bättre. De vill ha mer krig och förstörelse, inte fred och konstruktiv samhällsbyggnad. De vill ha föroreningar, masskonsumtion, planerat åldrande, växande sopberg, fler landminor, mer förbränning av fossila bränslen. Mindre transparens, ökad korruption. Mindre demokrati, ökad makt- och kapitalkoncentration.

Makten har ofta lutat sig mot pseudo-vetenskaper, t.ex. rasbiologin och ofta nationalekonomin. Pseduovetenskaper synas dock tillslut – den bästa förklaringen måste alltid vinna, enligt den epistemologiska evolutionens logik. Nu berättar vetenskapen för oss att jämlikhet är det bästa. Vad ska kapitalägarna då luta sig mot?

Vetenskapens smutsiga epok var när den gick hand i hand med makten. Upplysningens ideal drogs i smutsen och missbrukades. Nu är tiden kommen då vetenskapen av logiska skäl inte kan gå maktens ärenden, ty makten är per definition ovetenskaplig. Vetenskapen vill sprida vetskap, vilket är anti-makt, eller maktfördelning. Vetenskapen vill diskutera, vilket är att låta multipla perspektiv tala, vilket är anti-makt.

Vi har stått och stampat ett bra tag nu. Men visst fan kan vi gå framåt – om vi verkligen vill.


[Uppdatering: Här var tidigare inbäddat Svenska Akademilåtar från Tändstickor för mörkrädda. Innan Grooveshark släcktes ned.]

Makt är aldrig rätt. Det är därför de kommer förlora tillslut. Man kan inte lura alla alltid.

Ankor och människor

Arne Anka(s mormor) i Dagens ETC, angående SD:

"Bara ren historielöshet gör att ett parti som förnekar sina rötter kan babbla ostört om vikten av ursprung."

Vi kan tjafsa och forska och debattera hur mycket som helst, men när det väl kommer till kritan är det konsten (i form av en cynisk serie-ankas mormoder) som förmedlar sanningen. Charlie Christensen fångar den politiska paradoxen: Ska vi tillerkänna SD rätten att formulera en nyrasism utifrån urskiljningsgrunden "kultur", då kan det också vara läge att skärskåda den kultur som råder inom SD – och inte minst den kultur som partiet i rakt nedstigande led stammar från. "SD står inte för rasistiska idéer" – nehej, men tusen-och-en fallstudie har visat att partiet är bärare/genomsyras av en rasistisk kultur. "SD är inte samma parti idag som på 90-talet" – nehej, men likt den nordkoreanska blodskulten och statsbärande ideologin juche må ni anses vara skyldiga till en förfaders förbrytelse i tre generationer.

På samma tema:

Någon random-tjomme på Twitter sätter fingret på't – att sverigedemokrater är "vanliga människor" (till skillnad från exempelvis "rymdvarelser") utesluter på inget sätt att de också är rasister. Exempel på vanlig människa, dvs. Homo sapiens sapiens, dvs. flercellig eukaryot organism vars diploida celler har två uppsättningar med 23 kromosomer (var och en bestående av en DNA-molekyl och protein) som är uppdelade i 22 par autosomer och ett par könskromosomer:

183 gånger är ingen gång

När jag var liten och precis hade gått med i Ung Vänster tvingade jag mig igenom William Blums mega-bok om CIA:s förbrytelser, CIA och USA:s verkliga utrikespolitik (på svenska 1998). Till stora delar bestod boken av detaljerade redogörelser av de tortyrmetoder som CIA-agenter praktiserade, och även lärde ut till totalitära regimer världen över. Detta var innan jag riktigt fattat grejen med referenser, så jag kände mig tvungen att läsa också fotnoterna: 156. Freemantle, Brian, 1984. CIA. Stein and Day. 157. Ranelagh, John, 1992. CIA - A history. BBC Books. 158. Luce, Richard, 1977. Human rights and Foreign Policy. Conservative Political Center. Etcetera in absurdum. (Obs, fingerade exempel.)

Efter att ha tragglat mig igenom 540 sidor om papegojpinnen, testikel-elektroder och trä-pluggar genom trumhinnorna, var jag en ganska skakad 14-åring. Van vid bestialiska skräck- och monsterfilmer visserligen, bloddrypande serietidningar och mordiska teve-spel (i 16 bitar). Att läsa om verkliga fall av tortyr gav ändå upphov en viss misströstan avseende mänsklighetens inneboende godhet. Empati hade jag tyvärr redan byggt upp, så spegelneuronerna i hjärnan gjorde sitt bästa för att få mig att känna elchockerna och fallet från helikoptern.

Det som Blum så ingående beskriver härstammar så vitt jag minns främst från Kalla Krigets 60-, 70- och 80-tal. När CIA nu släpper sin rapport om tortyr inom ramarna för det sk. Kriget mot terrorismen under 00-talet känner jag mig betydligt mer blasé. 14-åringens inlevelseförmåga var större, liksom 30-åringens cynism är. Okej, så Khaleed Sheik Mohammed utsattes för 183 fall av skendränkning, duly noted.

Vad som däremot slår mig är den besynnerliga underförstådda idé om engångsföreteelser som rapporten åtföljs av. Oj, såhär blev det efter 11/9 2001! Så klantigt av oss! Oj, Cheney och Bush var visst jättebebisar med för mycket vapen! Oj, en alkoholiserad kristen fick styra landet! Men en gång är ingen gång! Undantaget som bekräftar regeln!

Undantags-idén kopplar till treenigheten Fanon, Kyrklund och Ben Affleck som Antropofagi har sammanfört i det här blogginlägget:

"I de kapitalistiska länderna finns det en härskara av moralister, lärare och vilseledare mellan de exploaterade och makthavarna", säger Fanon i Jordens fördömda. Så kallade liberaler teoretiserar om västerlandets moraliska överhöghet, medan bomber faller och trä-pluggar bankas in genom subversiva öron. Fanon fortsätter:

"Man får dock inte glömma bort, att de breda massorna bland de kolonialiserade folken är fullständigt likgiltiga för den sortens [moral-filosofiska] problem. För dem är jorden det mest konkreta och följaktligen det mest väsentliga värdet. Det är jorden som ger dem deras dagliga bröd och givetvis också en viss värdighet. Men denna värdighet har inget att göra med 'respekten för människovärdet'. Detta abstrakta människovärde har det kolonialiserade folket aldrig hört talas om. Vad den infödde i sitt eget land erfarit är att man ostraffat kunnat fängsla, misshandla och svälta ut honom. Aldrig någonsin har det kommit någon moralist eller någon präst [eller någon liberal ledarskribent] för att ta emot slagen i hans ställe eller dela med sig av sitt bröd. Vad han förstår med moral är något mycket konkret i det ögonblick han drar ner kolonialisten från hans höga hästar, bryter hans våldsregemente och helt enkelt kastar ut honom från scenen. Den berömda princip enligt vilken alla människor är lika åskådliggörs i kolonierna först i det ögonblick då den kolonialiserade hävdar att han är kolonialistens jämlike."

Kyrklund är inne på samma spår, när han i Om godheten (cop that shit) ironiserar över vilka illdåd som begåtts i godhetens namn. Godheten är i bästa fall ett bländverk, i sämsta fall själva anledningen att begå illdåd. (Ola Larsmo skriver en smula om detta i Fokus.)

Till och med Hollywoods Ben Affleck vill slå hål på den liberala drömmen om undantaget, specifikt angående Kriget mot terrorismen:

"We've killed more Muslims than they've killed us by an awful lot, we've invaded more Muslim countries than they've invaded ours by an awful lot. And yet, somehow we're exempted from these things, because they're not really reflections of what we believe in. 'We did it by accident, that's why we invaded Iraq!'"

Bara för att mord och död inte är något vår ideologi hyllar, så ser vi morden vi begår som undantag. Hur många de än blir. På samma sätt är 183 fall av skendränkning av att betrakta som 183 stycken undantag. Det råkade visst bara bli så, den här gången. Egentligen ägnar vi ju oss inte åt tortyr. En gång är ingen gång.

183 gånger är ingen gång.

Vi tillämpar i alla fall kristnad värderingar.

Vänder mig om

När Anonym Internetz-rappare är ute och rappar kan lyssnaren förvänta sig renaste rapp-guld garnerat med visdomar. Ta följande rekommendations-täta självhjälps-rapp om hur en med fördel kan välja att organisera sitt leverne:



Låt oss bryta ner det rad för rad.

"Det enda rimliga förhållningssättet: Behålla vettet/
hålla skeppet flytande vid ytan, och hålla efter/
attityderna som smyger efter dollartecken/
hålla grytan rykande, och hålla hästen/
ha en tidsplan, hålla den och hålla käften/
ha en krisplan, om en skulle komma efter/
ha det trivsamt, hålla koll och sålla bättre/
fy fan som man ångrar somma nätter/
prisa hålligång om sommarnätter/
mysa med sauvignon och många rätter/
skulle vilja applicera ånger-rätten/
på mitt liv typ göra ägg av omeletten/"

Anonym Internetz-rappare anför alltså (något rabiat) att det finns ett endaste rimligt förhållningssätt, och att detta inkluderar att behålla vettet (ej förlora förståndet), hålla skeppet flytande (ej gå under), hålla efter attityderna som smyger efter dollartecken (konsumistisk-kapitalistisk-materialistiska attityder), samt se till att hålla grytan rykande (se till att det finns mat på bordet). Rimligt, kan tyckas.

Vidare bör en hålla hästen, anglicism för hold your horses, vilket konnoterar att besinna sig och inte rusa iväg i blindo (tänka innan en talar etcetera).  Att "ha en tidsplan" är att ha en tid-satt planering – att "hålla den och hålla käften" är att helt enkelt walka the walk och inte bara talka the talk. Dock, en bör också ha en krisplan i fall att en skulle komma efter i tidsplanen.

Anonym Internetz-rappare framhåller också att en ska ha det trivsamt, men inte låta detta fördunkla omdömet – en bör med jämna rum stämma av sin position mot Pst/qs "hårfina gräns mellan livsnjutare och missbrukare." Ty, som bakfyllan lärt oss: Fy fan som man ångrar somma (somliga) nätter. Detta betyder emellertid inte att en ska förneka det dionysiska – en bör prisa hålligång, inte minst om sommarnätter. Och en bör banne mig ha det gött medelst vin, exempelvis sauvignon, och mat.


[Uppdatering: Här var tidigare inbäddat MBMAs Musiken. Innan Grooveshark släcktes ned.]
Klassiska MBMAs klassiska Musiken. Livsnjut/missbruk har nog rimmats mången gång sen dess.

Ibland kan en, med eller utan vin, få anledning att vilja applicera ånger-rätten på sitt liv, dvs. reversera ett skeende (göra ägg av omeletten). Anonym Internetz-rappare har dock även på annat håll lärt oss att "varje dynasti går förbi, tidens dynamik är inte reversibel/ om din apati överstiger din aptit kan du inte hedra livet/ mitt i smeten sittandes med bitterheten är kontraproduktivt/ bättre komma på i tid att titta framåt inte rikta blicken bakåt hela tiden." Det är termodynamikens andra huvudsats som gäckar oss som vanligt, eller som Lena Andersson skriver i Egenmäktigt förfarande: "Fysikernas bryderi: Att vi inte minns det som ännu ej har inträffat."


Tidens dynamik är inte reversibel!

När Anonym Internetz-rappare väl internetz-rappat oss dessa visa rader, ja då blir det enligt klassiskt rappformat en liten refräng. Den säger oss att

"Världen var sjuk, men jag kände det som/
att den byttes ut, när jag vände mig om/
ser du ett stup, eller en horisont/
det kan ta skruv, när du vänder dig om/"

dvs. att livet ofta är en fråga om perspektiv och att "färden kan va' vacker trots att världen den är fåcked åpp/ jävliga strapatser kan va värda något också."

Så beger vi oss utan skam eller blygsel in på vers nummer två:

"Spottar nötta gamla emo-rader/
borde göra något trevligt av det så jag doppar fötterna i Medelhavet/
promenerar över hela staden/
ni tror ni har citroner men jag flippar det till lemonaden/
fet skit som remouladen/ 
relevanta rader, emulera Che Guevara mannen ner med adeln/
droppa eleganta bars som om du lever av det/
släpp en lärdom, så lär dom bli elever av det/
evigt avig eller helt betagen/
medelvägen, se det jävliga för vad det är, men också se behagen/
klart man snear över allt de vräker ner i haven/
håller inte riktigt måttet, som meterstaven/
att neoliberaler hatar jämlikhet är ingen hemlighet/
att de får röster ger en sten i magen/
eller är det bara gifterna de smular ner i maten/
för att göra oss apatiska i nederlaget/"

Denna vers öppnas med en glimt av självrannsakan – Anonym Internetz-rappare erkänner sig "spotta nötta gamla emo-rader", dvs. böla och klaga och kverulera. Men genast vänds det till något konstruktivt, när Anonym Internetz-rappare "doppar fötterna i Medelhavet", dvs. gör något oerhört gött av situationen. När rapparen sen promenerar omkring lite i stadens alla delar ser han samma svartsyn – folk tror de har citroner, men Anonym Internetz-rappare gör söt lemonad av de sura frukterna.

Nästa fyra bars inleds med konstaterandet att något (en får misstänka själva rappen) är "fet skit" likt en dansk sås. I nästa andetag heter det att raderna ifråga är relevanta, och att lyssnaren bör emulera Che Guevara (göra revolution) och störta adeln. Onekligen på tiden! Lyssnaren uppmanas även "droppa eleganta bars" som om en försörjde sig på det, samt att lära lyssnaren något vettigt (likt en annan KRS-1), ty de lär ju ta det till sig ("bli elever av det") om det är tillräckligt lärt.

Så var det halvtid i vers två. Sista halvan begynner med en frågeställning som tycks typisk för hela låt-bygget: Evigt avig eller helt betagen? Ständigt cynisk, eller naivt positiv? Nä, säger Anonym Internetz-rappare, "medelvägen" – visst, en ska se det jävliga för vad det är, men också se behagen. Vidare är miljöförstöring (inte minst av haven) något dåligt, och likt meterstaven (som är ca 0,2 mm kortare än en meter) håller sådant beteende inte måttet, i moraliskt hänseende.

Versen slutar med att konstatera nyliberalernas fientlighet gentemot jämlikhet, och en viss bitterhet över att dessa nyliberaler likväl inhöstar en och annan röst i demokratiska val. Detta är så störigt att det ger en klump i magen – men känslan kan lika gärna härledas till den myckna och medvetna förgiftning som högern bedriver i syfte att ta udden av vår revolutionära potential.

Vers 3:

"Klart jag vill behålla bärigheten/
hos argumenten, men det händer att jag satsar på att upprätthålla värdigheten/
så jag skarvar som skärgårdsfåglar/
hala jävla ålar, bulla som får mig att tulla så på ärligheten/
tvärvetenskapligheten är förfärligt fet men/
ibland tänker jag åt helvete med hela härligheten/
låt benägna nävar slå/
och låg trägna jävlar få belägra lägenheter/
men då hamnar vi väl i den där belägenheten/
då förfärliga förrädare gör jävligheter/
igen anledning att äventyra säkerheten/
ge oss lägre hyra, nya bostäder, och vägarbeten/
austerity är värre skit så värna freden/
annars kommer tjommar stjäla skit och värma skeden/
låt folk folk frodas och utveckla färdigheter/
samt en instinktiv benägenhet till kärligheten/"

Anonym Internetz-rappare självrannsakar här, vilket är den raka gatan fram. Hen säger sig helst vilja leverera sakliga och sanna argument, men hänfaller stundtals åt överdrifter för att vinna enskilda diskussioner. De personer som driver Anonym Internetz-rappare ut på sådana irrvägar, dessa är inget annat än hala jävla ålar.

Anonym Internetz-rappare hyser kärlek till tvärvetenskapligheten, till de olika vetenskapernas respektive roll i att beskriva och förklara den stratifierade verklighetens många aspekter och nivåer. Ibland blir emellertid ilskan övermäktig, och Anonym Internetz-rappare blir sugen på att rätt och slätt kötta. För all del, låt benägna nävar slå! Dock inser Anonym Internetz-rappare genast att sund, våldsam revolution riskerar att slå över i massakrer och illdåd där oskyldiga kan bli lidande. Kära härskarklass, det finns ingen anledning att äventyra säkerheten – vidta relevanta reformer så slipper ni slaktas!

Lägre hyra, nya bostäder och vägarbeten är självklart bara symboliska åtgärder. Vägarbeten kan lätt associeras till Nazi-Tyskland, något som bl.a. Leijonborg är inne på. Raden därpå klargör dock att det handlar om goda typer av stimulansåtgärder, i motsats till åtstramning-politik/austerity. Infrastruktursatsningar är trevligt, även om tåg och tub förmodligen är smartare än löjliga 60-tals-projekterade förbifarter för ökad trafikstockning.

Austerity är i alla fall kass – utan jobb och välfärd kommer "tjommar stjäla skit och värma skeden", dvs. hustla för bröd och skjuta heroin. Istället kan folk få göra meningsfulla och utvecklande saker, och därmed utvecklas i godartad riktning. Det blir alla trevligare av!

Kontentan: Ya'll can't see Anonym Internetz-rappare like Mat Murdock.

De stal liberalismen ifrån oss - Ill Mill i korthet

I en förflugen Downton Abbey-scen – en serie Antropofagi btw. inte kollar på men som förekommer i Antropofagis hushåll – anklagar någon ädling någon chaufför för att läsa Karl Marx och John Stuart Mill. Denna klustring av tänkare kan tyckas lite märklig idag, då socialismen och liberalismen har kommit att stå mot varandra.

Ack, så många tankefel och så lite tid att rätt till dem. Den ursprungliga liberalismen byggde på idén om mänskliga rättigheter, dvs. att alla människor har vissa rättigheter som måste helgas. Liberalismen utvidgades även till att inbegripa demokrati, dvs. maktfördelning. Liberalismen var således konservatismens själva motpol. Så är det fortfarande på många håll – i USA är liberal ungefär så långt vänster någon kan komma utan att stämplas som kommunist och/eller terrorist.

I Sverige säger sig större delar av högern vara liberal. Dock ser vi med all önskvärd tydlighet att liberalismen oftast blir en täckmantel för konservativa intressen. Den perverterade liberalism som kallas nyliberalism är detta draget till sin extrem – knappt förtäckt klasskrigsföring i de rikas och mäktigas tjänst. Där liberalismen är en rättighetsbaserad filosofi är nyliberalismen istället ett fullkomligt godtyckligt sammansatt paket av policy-förslag för att gynna kapitalet och åsamka maktkoncentration. Topp-promillens demagogers monologer.

Hade Mill levat idag hade han förmodligen varit ungefär vänsterpartist, dvs. socialliberal. Han hade skrattat bort det bigotta SD och det socialkonservativa KD. Han hade rynkat på näsan åt moderaternas antidemokratiska sentiment, åt FPs insinuant semi-rasistiska populism, åt Cs perverst inverterade version av sund blandekonomi. För att slänga sig med en hiphopsk antagonym: Mill var synnerligen ill.

Att Ill Mill och Marty Marx sågs som samma skrot och korn när det begav sig, det säger en del om vår missuppfattande historieskrivning. Mill var utilitarist – han ville maximera den totala nyttan, dvs. att så många som möjligt ska ha det så bra som möjligt. Mill höll inte med om att individens kortsiktiga egennytta sammanfaller med samhällets bästa. Mill menade däremot att samhälls- och egennytta tenderar att sammanfall när bildningsnivån ökar, vilket ligger helt i linje med den folkbildande traditionen som arbetarrörelsen stått för. Mer insiktsfulla individer tenderar att se sin egen långsiktiga nytta, vilket oftare är i harmoni med samhällsnyttan än den kortsiktiga egennytta som borgarna betonar.

Mill värnade äganderätten, men var motståndare till arvsrätten. Han ville därmed motverka ojämlikhetens självamplifierande mekanism. Mill förordade även inskränkningar i möjligheten för individen att äga jord, och ville medelst omfattande beskattning fördela frukterna jorden gav. Jord som inte brukades för det allmännas bästa skulle enligt Mill exproprieras. Den ägandeform han gillade var den kooperativa. Tillämpa Mill på vinster i välfärden-debatten, och vi kommer höra Sjöstedts rimliga ramsor.

Mills syn på nationalekonomin var pragmatisk, inte ideologisk. Han ansåg att följderna av en politik måste vara styrande – bort med nationalekonomiska dogmer. Lagstifta t.ex. gärna för förbättrad arbetsmiljö, tyckte Mill.

Många av dagens fejk-liberaler borde läsa sin påstådda läromästare. Kanske även sin inbillade fiende, Marx. Kanske till och med våga sig på en jämförelse.

Mina vänner borgarna

Det finns ett klassiskt rasist-försvar som lyder ungefär: "Jag kan inte vara rasist för jag har vänner som är invandrare." Antropofagi har nu funnit en analogi till detta argument i mitt eget liv, som visar att argumentet (vilket vi visserligen redan visste) är ogiltigt.

Jag erkänner: Jag umgås med borgare. Missförstå mig icke – mina bästa, eller ens bättre, vänner är med nödvändighet klokare än så. Mina nära relationer är med människor med patos och känsla för solidaritet. Men fortfarande, jag umgås också med borgare. Med personer som röstar på moderaterna, som önskar ett truly nyliberalt alternativ i poitiken, som har "du må icke lägga ned Bromma flygplats" som heligt budord, som tycker att vänsterpartister är extremister. Som verkligen, verkligen gillar Carl Bildt.

Vi bråkar och tjafsar, vi diskuterar och irriterar oss på varandra. Vi för never ending diskussioner om huruvida jämlikhet är något eftersträvansvärt, huruvida F! är ett manshatande parti, huruvida fattigdomen i Sverige ökat under Alliansens åtta år, huruvida det är lönt att bränna pengarna på JAS-plan. Jag brukar anse mig gå segrande ur dessa diskussioner, men jag är inte helt säker på att mina borgar-bekanta alltid ser det på samma sätt.

"Jag kan inte vara rasist för jag har vänner som är invandrare", löd alltså argumentet vi ville vederlägga. I borgar-hats-tappning skulle det lyda något i stil med: "Jag kan inte hata borgare för jag har vänner som är borgare."

Guess what. Jag hatar tamigfan borgare något infernaliskt. Jag tycker att det är en skara mördare och idioter, lögnare och antiintellektuella, pseudorasistiska, socialkonservativa bakåtsträvare. Världsförstörare, samhälls-sönderslitare, heteronormcementerande, korrupta, fattigdomsgenererande as. Jag svajar mellan att tycka att det nästan är synd om dem för att de är så okunniga, blinda och dumma i huvudet, och att tycka att de är konspirerande, ondskefulla, beräknande sadister. Oftare landar jag i det senare.

Hatar jag "mina" borgare? Mina bekanta som röstar blått? Nej, inte alls. Jag tycker att de har grovt fel, jag misstänker att de ljuger och bedrar i våra diskussioner. Jag skrattar åt deras absurda världsbild. Men så dricker vi öl, eller går på gymmet, eller käkar middag. Helt fredligt, i samförstånd. Vi lägger de politiska diskussionerna åt sidan när vi inte tycker det är roligt längre. Kanske blir lite, lite osams i samband med valet. I det stora hela funkar umgänget ganska oproblematiskt.

Ja, jag hatar hela borgerligheten. Men uppenbarligen inte varje enskild borgare. Jag tycker till och med att det kan vara mer intressant att tvingas förhålla mig till en diametralt annorlunda uppfattning än min egen. Det är mer krävande, men därför också mer givande. Och, så klart, stundtals mer tröttande.

Kan borgerlighet jämföras med cancer, med hiv, med diabetes? Jag hatar sjukdomen, inte den sjuke. Jag kan ibland tycka att rökaren eller frossaren eller den stillasittande borde söka förändra sina respektive levandsmönster, för att på så sätt påverka sannolikheten att drabbas av ohälsa. Men jag känner enbart att jag vill hjälpa dem med detta. Hiv-viruset däremot, det vill jag utrota. Socker-säljande, folkhälsohämmande kapitalistkräk, nikotin-nasande as, dessa ska attackeras och motarbetas. Men den sjuke, kapitalistens offer, den ska hjälpas.

Slutsats. Jag hatar borgerlighet, men inte varje borgare. På samma sätt kan en person som umgås med personer med annan bakgrund än svensk givetvis vara rasister. Era förbannade idioter, alla kan vara rasister. Ni kan inte undvika det genom att förneka det – den raka gatan fram är att självrannsaka, erkänna, och försöka forma sitt beteende efter sina åsikter. Rasisterna, tho, vill bara ha undanflykter och ursäkter för att kunna fortsätta rasista på.

Nödvändigt tillägg: Jag är inte den förste att falla offer för högerns maskingevärseld. Jag kan lägga en politisk diskussion åt sidan, i trygg förvissning om att jag har ett jobb att gå till, en lön som trillar in med regelbundenhet. Jag är ansluten till det sk. trygghetssytemet, inne i självaste syltburken. I mitt levda nu är många av kapitalismens fasor hypotetiska, något som drabbar männsikor jag ser och/eller känner, men inte mig själv. Jag är betraktaren som står och diskuterar branden på betryggande avstånd, inte den som är fången av lågorna och kvävs av röken. Visst, jag har bränt mig någon gång, och kan försöka extrapolera känslan – men jag kommer aldrig förstå hur det faktiskt känns att brinna inne.

För den direkt drabbade är det förmodligen svårare att lägga diskussionen åt sidan. Diskussionen är för denne akut, verklig, direkt och konkret. För mig är diskussionen i nuläget betydligt mer abstrakt – jag kan själviskt kosta på mig att lägga argumenten på hylla en stund för att njuta av silverfatets håvor.

Vad hände med Rule of Law?

Antropofagi har nyligen stört sig lite på att poliser ostraffat mördar barn. Nu har ordningsmakten gått ett steg längre – man lagför de som dokumenterar polisernas illdåd. Polisen som fångades på film när han ströp afroamerikanen Eric Garner frias, men personen som filmade det fälls för bull shit-charges.

Antropofagi har trott att den nya tekniken, dvs. det faktum att mer eller mindre alla har en bra videokamera i fickan idag, skulle hämma polisens blodtörst en smula. När hundförare och strypmördare frias trots rörlig bild-bevis, då inser jag att jag enbart varit naiv. Rättssystemet är sinnessjukt korrupt, och det finns inte längre anledning att jämställa lag med rätt.

Inskränktheten

Antropofagi har ofta diskuterat SD och dess väljare. Hittills anförda och enligt mig själv ganska väl underbyggda åsikter är att SD är ett rasistiskt parti, samt att rasism och idioti är ömsesidigt förstärkande. Jag anser mig ha på fötterna när jag säger att SD är starkast i kommuner med hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, och låg medelinkomst. Jag har i linje med allt detta försökt argumentera för att det som gör en kommun både SD-prone som usel är den variabel jag kallar inskränkthet, jämförbart med Deutschs parochial. Att ekonomisk marginalisering inte förklarar SD-röstande visas även av att var tionde M-väljare bytte till SD i valet som var.

I denna min argumentation lämnade jag däremot själva forsknings-insatsen till andra att utföra. Och, som på beställning, har Linköpings Universitet nu levererat. Behold: Det som utmärker SD-väljare är främlingsfientlighet/inskränkthet. Att SD är starka i marginaliserade orter skulle därmed kunna bero på att marginaliserade orter är marginaliserade eftersom de är inskränkta. Att det finns inskränkta individer även annorstädes motsäger ej detta – det är andelen som räknas. Hur stor eller liten den geografiska enheten måste vara vet jag inte, men jag skulle kunna tänka mig en upplyst enklav i en inskränkt storstad. Nästa beställning går ut till samhällsgeograferna, hooka oss med litta kartor över inskränktheten, SD-väljandet och den ekonomiska marginaliseringen i landet.

En intressant detalj med SD-väljar-forskningen är KDs positionering:

Källa: Hedström & Müller i DN.

Hade det inte varit för SDs extrema position hade KD varit avikaren i diagrammet ang. att ha muslim som familjemedlem. Antropofagi gnuggar nöjt sin kalas-kula – har ju länge tjatat om KDs myckna rasism-tendenser. Även FP ligger illa till i attitydundersökningen, särskilt avseende att ha muslim som granne. Att de en gång socialliberala och Bengt Westerberg-ledda Ny Demokrati-hatarna sedan länge gått den populist-smygrasistiska vägen är ju välkänt, och nu bekräftat i ett litet behändigt diagram.

Vad betyder det då att SD-väljare inte mer än andra är missnöjda med det politiska etablissemanget? Rimligen att de flesta är missnöjda med det politiska etablissemanget, men att detta inte per automatik gör en till rasist. Politikernas korrupta vägar är väl kartlagda. Men varför skylla det på romerna liksom?

Det nya landet

Ali Esbati siar om ett nytt politiskt landskap, med anledningen av det parlamentariska läget i och med att SD gjorde sig skyldiga till rött kort på den politiska spelplanen och fällt budgeten. Antropofagi kan inte annat än hålla med, och anser att det är en mycket sorglig utveckling som beror på antiintellektualism, konsumism, och demokrati-underskott. Den här utvecklingen, ungefär, där teven blir billigare men utbildningen blir dyrare. En amerikanisering av debatten, om en så vill. Ack osakligheten.

Antropofagi har tidigare försökt filosofera lite kring att SD kanske både är lite höger och lite vänster. Förutom att vara rena rama rasister, så klart. Tanken är att SD säger sig värna någon perverterad bakåtsträvar-utopi i folkhemstappning, och värna (de ariska) pensionärerna. Genom att fälla budgeten bevisar SD dock att man prioriterar höger-förslagen alla dar i veckan. PRO m.fl. har på sina bara knän bönat SD om att inte fucka pensionärerna, vilket skulle gå stick i stäv med deras val-retorik. Skam den som förväntar sig något som helst vettigt av SD, är Antropofagis kommentar på den bönen.

Att klaga på SD är som att skälla på ett dött föl med intellektuella funktionsnedsättningar och åtta promille jästa äpplen i blodet. Det är Alliansen som bär ansvaret, både för SDs tillväxt och för det nuvarande parlamentariska läget.

Faktum: Rödgrön politik är bäst för flest. Alliansens politik är bäst för högst en procent av den svenska befolkningen. Att detta inte kommuniceras till väljarna beror på dimridåer, lögner, olika stora kampanj-kistor, samt okunnighet och bristande intresse bland pöbeln. Allians-politik leder i förlängningen till ökad ojämlikhet, minskad demokrati, sämre skola-vård-omsorg, ökad intolerans och rasism, samt mer krig och miljöförstöring. Om du tolkar detta som ett skämt kan du prova att läsa en bok.

Jag känner mig lite som Viggo Mortensens karaktär i The Road, en strävsam man på en dammig väg som vet att världen brinner men som inte kan sluta kämpa så länge han ansvarar för sin son. Eller fuck it, jag är huvudpersonen i Fist of the North Star, en ensam krigare i en atombombad värld, med nävar av stål och mord i sinne. Jag vet att jag inte är Kevin Costner i Waterworld i alla fall.

Det nya landet är ett postapokalyptiskt land. Det enda som tröstar en smula är att David Batra förmodligen kommer sitta kopplad, i bjällror och narrkläder, på ett litet podium bredvid Anna Kindberg Batras enorma tron av människo-kranier.

Still S.C.U.M.

Läser om SCUM-manifestet. I förordet till min fysiska upplaga hittar jag sanningen: Att manifestet är genomsyrat av humor betyder inte att det är ett skämt. Texten dissekerar till fulländning hela samhällsordningen, långt bortom patriarkatet – eller så är patriarkatet namnet på militarismen, rasismen, Sisyfos-samhället, stadsplaneringen, och allt det där andra som Antropofagi älskar att skriva om.

Militarismen:

War: The male's normal compensation for not being female, namely, getting his Big Gun off, is grossly inadequate, as he can get it off only a very limited number of times; so he gets it off on a really massive scale, and proves to the entire world that he's a `Man'. Since he has no compassion or ability to empathize or identify, proving his manhood is worth an endless amount of mutilation and suffering and an endless number of lives, including his own -- his own life being worthless, he would rather go out in a blaze of glory than to plod grimly on for fifty more years.

Rasismen:

Prejudice (racial, ethnic, religious, etc): The male needs scapegoats onto whom he can project his failings and inadequacies and upon whom he can vent his frustration at not being female. And the vicarious discriminations have the practical advantage of substantially increasing the pussy pool available to the men on top.

Sisyfos-samhället:

Supply the non-relating male with the delusion of usefulness, and enable him to try to justify his existence by digging holes and then filling them up. Leisure time horrifies the male, who will have nothing to do but contemplate his grotesque self. Unable to relate or to love, the male must work.

Stadsplaneringen:

Isolation, Suburbs, and Prevention of Community: Our society is not a community, but merely a collection of isolated family units. Desperately insecure, fearing his woman will leave him if she is exposed to other men or to anything remotely resembling life, the male seeks to isolate her from other men and from what little civilization there is, so he moves her out to the suburbs, a collection of self-absorbed couples and their kids. Isolation enables him to try to maintain his pretense of being an individual nu becoming a `rugged individualist', a loner, equating non-cooperation and solitariness with individuality.

Lyssnar om dokumentären Den fastspända flickan. Inser att de livsomständigheter som tvingade Solanas till insikt på inget sätt är unika, varken då eller nu. (Snälla, läs Drömfakulteten om Valerie Solanas liv och gärning – en av världens bästa böcker.) Blir äcklad av människor som vill förlåta Solanas för manifestet, när de borde hylla henne. Människor som vill (bort)förklara manifestet genom att beskriva Solanas som en traumatiserad person. Som om hon vore den enda.

Valerie är, med all rätt, jävligt gangsta. SCUM ska drivas som en strikt kriminell verksamhet, inte någon slags löjlig civil olydnads-rörelse:

SCUM will always operate on a criminal as opposed to a civil disobedience basis, that is, as opposed to openly violating the law and going to jail in order to draw attention to an injustice. Such tactics acknowledge the rightness overall system and are used only to modify it slightly, change specific laws. SCUM is against the entire system, the very idea of law and government. SCUM is out to destroy the system, not attain certain rights within it. Also, SCUM -- always selfish, always cool -- will always aim to avoid detection and punishment. SCUM will always be furtive, sneaky, underhanded (although SCUM murders will always be known to be such).

Jag tänker mig följande slow-motion-scen, till tonerna av Scott Storch's piano-riff ur Still D.R.E. En korthårig kvinna med mörka solglasögon, Valerie Solanas, rullar in i bild i en enormt bred, metallic-blå, cabbad low-rider. Det är G-funk-stök i bakgrunden, med hoppande kroppar vars hull-daller hänger orimligt länge i luften i och med den nedsaktade hastigheten på filmen. Cosmogirl rullar förbi Valerie Solanas bil på en dune-bug, i skottsäker väst och med svarta, fingerlösa handskar. Hon river upp moln av damm.

[Uppdatering: Här var tidigare inbäddat Dr. Dre's Still D.R.E.. Innan Grooveshark släcktes ned.]

Det är inte så mycket av texten som behöver ändras. I'm ahead of my game... Still not loving police... Still doin' my thang, since I left ain't too much changed.

Refräng. Representing for them ganstas all across the world/
Still hittin' them corners in them lo-lo's, girl

Valerie och Cosmogirl burnar off i solnedgången, med Andy Warhols avhuggna huvud och en säck pengar i baksätet. Outrot klingar ut medan dammet lägger sig.

En förebild

Som för att be om ursäkt för En oväntat usel film bjuder fransmännen nu på fenomenala Bande de filles. På svenska går den under sin engelska titel, Girlhood, trots att översättningen snarare borde vara något i stil med Tjej-bandet (i betydelsen "trupp, följe", jmf. "rövarband") eller hellre Tjej-ligan. Utan att kunna någon som helst franska misstänker jag att titeln Tjejgänget skulle vara suboptimal, eftersom att ordet band – i alla fall på svenska – ger upphov till associationer till kriminalitet och/eller "utanförskap". Tjejgänget översätts fö. till gang de filles, så vitt jag förstår.

Men nog om titeln. Härmed utfärdar jag en spoiler-alert, som ni bör ta på allvar. Filmen är oerhört sevärd.

Antropofagi är sällan sen att jämföra det som sig jämföras bör med eviga klassikern La Haine. (Till och med finska depp-flicks kan få sig en släng av sleven.) I det här fallet anser jag dock att det myckna jämförandet härvidlag enbart är ytligt korrekt. Visserligen utspelar sig Tjej-ligan i samma miljö som Kassovitz' briljante nutids-dissektion, nämligen fransk förort. Där Vinz, Hubert och Saïd konfronterar majoritetssamhället, håller sig Marieme, Lady, Adiatou och Fily dock borta från både kravaller, poliser, och skinheads. Endast i korta segment tittar "samhället" fram, t.ex. i form av en lärare som menar att "det är lite för sent att bli normal nu, Marieme". Just den där scenen får en att vilja plocka fram lite positivt förstärkande hiphop:

Yeah, this album is dedicated
To all the teachers that told me I'd never amount to nothing
― “Juicy” by The Notorious B.I.G.

Hur som helst. Bande de filles ger intersektionaliteten ett ansikte. Även i en socioekonomiskt utsatt kontext har kvinnor det något värre än sina fäder, bröder och söner. Att befria sig från familjens grepp är en central kamp för Marieme, och risken att slut-shejmas är ett ständigt överhängande hot. Patriarkatets mekanismer är närmast osubtila.

I svensk nutida debatt handlar mycket om hur svårt det är för de marginaliserade männen. Feminismen utmålas som mindre relevant, eftersom det även finns fattiga, feta, lågutbildade män, som inte känner igen sig (nämen buu-huu!) i beskrivningen av patriarkatet. I sin iver att erkänna dessa mäns myckna marginalisering går även annars vettiga feminister människa ur huse för att trösta dessa hulkande underklass-bebisar. Till och med SCUM-spelande Andrea Edwards uttrycker förståelse för de patetiska vuxna gossar som mordhotar henne. Debatten har landat i en tävling om att relativisera könsmaktsordningen.

Självklart är klassamhället mänsklighetens gissel, vilket beror på olyckligtvisa naturlagar i stil med Matt 13:12 – ojämlikheten är självamplifierande. Men, för bövelen, den intersektionella analysen säger oss att det finns grader i helvetet. För att extrembelysa vad jag menar uppmanar jag läsaren att titta på den obehagliga miljö som vi kan kalla hemlöshet och missbruk.

Vi inser att hemlösa och/eller missbrukande män är på samhällets botten. De får inte sina rättigheter tillgodosedda överhuvudtaget. De har sällan mat, sällan husrum, sällan hygienresurser eller andra medel till komfort och värdighet. De har i regel hepatit C, ni vet den där blodburna infektionssjukdomen som dödar 350 000 människor varje år. De utsätts för våld i betydligt större utsträckning än andra. Men vet ni vilka som har det ännu värre? Motsvarande grupp kvinnor. De drabbas av allt det ovanstående, plus extra mycket våld, sexuella övergrepp, och psykisk ohälsa.

Som Susan Faludi poängterar har kapitalismen perverterat feminismen och skapat avarter som egentligen bara handlar om rika människors navelskåderi och konsumism – en smutsig självhjälpsfeminism som betonar det osolidariska individ-perspektivet. Detta betyder inte att könsmaktsordningen inte är verksam på alla nivåer i samhället. Om något är patriarkatet mer påtagligt i de lägra klasserna, där den rent fysiska hälsan är akut hotad.

Det bästa sättet att hantera en förtryckande struktur är att synliggöra den, och måla ut dess gränser. Jag har tidigare diskuterat vikten av organisering som strategi. Innan vi ens vågar anta en strategi måste vi dock frigöra våra medvetanden. Första steget är att se och förstå, andra steget är att vilja och våga. Det senare kräver en tro på att det är möjligt att kränka en norm eller struktur. Här krävs pionjärer och förebilder, varav Marieme är en.

Marieme förstår vad som begränsar henne, och förstår att hon inte vill låta sig begränsas. Utövandes sitt aktiva agentskap väljer hon bort de kortsiktigt trygghets-tillhandahållande funktioner som utgör patriarkatets förtryckarmekanismer. Marieme lämnar brodern och familjen; hon tillägnar sig våldet som verktyg; hon söker sin egen försörjning; hon lämnar arbetsköparen ifråga när transaktionen börjar osa katt; hon hoppar av flicknormen och emulerar en manskropp. Som mest bitterljuvt blir det när hon inte låter äktenskapet och den ur-gulliga pojkvännen komma till hennes räddning.

Likt i den feta scenen i Fish Tank (2009) då huvudpersonen Mia nitar skiten ur några andra tjejer, ger Marieme ordentliga prov på fight-skillz. Hon ger även lill-systern uppsträckning när denne försöker gå i stor-syrrans fotspår och hänga med de coola kidsen. En stund satt Antropofagi i bilsalongen och trodde att Marieme skulle förvandlas till ett monster – särskilt när lilla-syrran häver ur sig att "du är precis som han", syftandes på brodern. Marieme visar sig dock kapabel att söka frigörelse utan att korrumperas.

Slutscenen handlar i min tolkning om att Marieme går tillbaka till sitt rövarband, sitt tjejgäng. Patriarkatets makt är inte bruten; tusen och åter tusen orättvisor skall regna ner över dem, och deras dagar skall förmörkas av könsmaktsordningens åskmoln. Skillnaden på Marieme och en komformist är dock att hon vägrar inrätta sig enligt normens föreskrifter. Hon går ut och leker, även när det åskar och regnar. Bokstavligt talat faktiskt, i en scen.

De sk. marginaliserade männen, SD-röstarna och flashback-hetsarna, har måhända inte maximal access till makt och resurser. Däremot har de privilegier i egenskap av att vara män. Deras systrar, döttrar och fruar har det i genomsnitt värre – varje steg på klasstrappan har så att säga (minst) två avsatser. Klassamhället ska alltid diskuteras, men aldrig på bekostnad av den feministiska debatten. (Den utbredda oförmågan att hålla flera tankar i huvudet samtidigt förbluffar ofta Antropofagi.)

Myten om den marginaliserade mannen är utbredd. SD-röstarna är idag i stor utsträckning fd. moderater, överklass och övre medelklass. Även innan valet 2014 var SDs väljare visserligen lågutbildade, men inte arbetslösa eller fattiga. (Forskning.) Den omtalade marginaliseringen kan ofta förklaras med motviljan att ge upp sina köns-betingade privilegier – inte alla fattiga är konservativa/rasister/sexister, och vice versa.

Så landar Antropofagi trots allt i en jämförelse med La Haine, det som jag in i det sista ville undvika. (Att jämföra är emellertid icke att likställa, som Simon G ofta tjatar om i Arkiv Samtal.) Grabbarna i La Haine blir jagade av nassar och poliser. Men de är grabbar, och har ett betydligt vidare område i normbubblan är Marieme och hennes tjejer. Grabbarna får inte sitt hår avklippt av farsan när de blir filmade i bara underkläderna. De måste inte gömma sina kroppar i bylsiga kläder för att undgå patriarkens våldsamma version av omsorg.

Marieme är en hjälte och förebild, som betalar kostnaden för att bli boss enligt känd modell. Att se hennes uppoffringar och beslutsamhet får mig att vilja kränka vita män i kubik och kvadrat. Jasså, ni känner er marginaliserade? Så ni mordhotar kvinnliga skribenter? Ni grunkar i duschen och tycker synd om er själva?

Anti-feministerna klagar ofta på könsrollernas upplösning, och på den nya mannens omanlighet. Exempel: Belinda Olsson vill få oss att skratta åt pappor på babyrytmik på bästa sändningstid i SVT, vilket jag nämnt här. Pär Ström – grundaren av den sk. jämställdismen, i.e. den felaktiga idén att män är underordnade i den rådande könsmaktsordningen – gråter ut som värsta SD-rassen om att han känner sig "hotad", dvs. ifrågasatt.

Steg nummer ett i den personliga utvecklingen (före stegen "göra dålig TV" och "hitta på den efterblivna ideologin jämställdismen") borde rimligen för jättebebis-männen vara att adressera sin egen patetiskhet. Pär Ström och liknande miserabla satar borde helt enkelt sluta böla och bete sig som män Marieme.

Imperialismens rasistiska diskurs är nu

Antropofagi har tidigare skrivit lite om vilka som är de riktiga bovarna, och även berört svängdörrs-karriärs-politiker-syndromet. Tidigare var det mycket sossar som gjorde sig skyldiga till det senare, men efter åtta år med Rymdimperiet – förlåt, Alliansen – är det moderater och folkpartister som excellerar i denna korrupta konst. Dagsfärskt exempel: Gustaf Hoffstedts (m) har i riksdagen varit med och öppnat upp för avreglering av svensk spelmarknad. Nu får Hoffstedt jobb på Branschföreningen för online-spel. (Avreglering, säger förresten EU-kommissionens antikorruptions-rapport, är en riskfaktor för korruption.)

Dagens Dagens ETC-ledare förfasar sig över svenska företags del i det neokoloniala plundrandet. Antropofagi har tidigare skrivit om hur politikers korruption och storföretagens samvetslöshet hör till både nutida och närhistoriska vanor och vanligheter. Svängdörrspolitik och politiskt syltburkskladdande är naturligtivs nyckelfaktorer i det neokoloniala spelet. Det är kapitalets mutor som håller svenska politiker från att trycka på fel knapp i plenisalen. Vapenexporten hade kunnat stävjas, liksom dumpningen av gift och skövlingen av skog. Varför bryr sig så pass få om att vi faktiskt dödar väldigt många människor, på väldigt vidriga vis?

I DN i helgen kunde en läsa om hur tyska kolonin Namibia var experimentverkstad inför Förintelsen. Tydligare kan det inte vara hur kolonialismens rasistiska ideologi format Europa, och fortsatt infiltrerar vår samtid, som mamma till nazismen. Antropofagi har tidigare skrivit om Jonssons rasism-modeller, och de kan vara värda att återbesöka. Nazismen, fascismen och nynazismen är neokolonial rasistisk diskurs, i rakt nedstigande led besläktat med Jonssons imperialismens rasistiska diskurs. Vi ser det även fördelningspolitiken, hur klass blir kast. Fanon var det på spåren:

"Man ser genast att skillnaderna i strukturen först och främst beror av vilken ras, vilket människoslag man tillhör. I kolonierna är den ekonomiska infrastrukturen på samma gång en överbyggnad. Orsak och verkan blir ett: man är rik därför att man är vit, man är vit därför att man är rik."

Antropofagi har tidigare siat om de stundande svenska rom-progromerna. Niklas Orrenius är inne på samma spår, och ser risk för en upprepning (eller värre) av 1948 års tattar-kravaller. Orrenius beskriver hur den statligt sanktionerade rasismen, med stöd i vetenskapen och påhejad av media, nära nog gjorde Jönköping till ett svenskt Jedwabne. Den vetenskapliga rasismen, som också tyskarnas folkmord i Namibia närdes av, och som var rationalen bakom Förintelsen. Den koloniala ideologin. Den är fortfarande verksam, som Orrenius visar, bland moderata kommunalråd och Flashback-användare.

Nazismen fanns, och finns, också i Sverige. Antropofagis förfader stod, i egenskap av jude, på svenska nazisters dödslista. I skånska Sjöbo låg timret redo för lägerbygge. Ur den bruna myllan föddes sedermera SD, som idag dirigerar hur svensk statsbudget får lov att se ut. SMR och SvP kan tyckas marginella, men SD har 13 procent, vågmästarroll, och kärlek hos de borgerliga.

Roy Anderssons hyllade (men i sin helhet tyvärr ganska dåliga) En duva satt på en gren och funderade på tillvaron (2014) innehåller en oerhört vidrig scen där britter i tropikhatt medelst piskor och hundar tvingar in en grupp svarta människor i en gigantisk snurrande koppar-cylinder. Upphängningen är sådan att cylindern kan rotera kring sin egen axel. Genom att tända eld under koppar-cylinder tvingas människorna där inne att – för att undkomma hettan – försöka klättra på dess rundade insida, varpå koppar-cylindern så småningom börjar rotera. När rotationen blir fullgången ser vi att BOLIDEN är graverat i versaler längs med cylindern. Från ett närliggande château betrakta en grupp bleka åldringar skådespelet, sippandes champagne.

Tolkningen är given – vi är alla medlöpare i kolonialismens globala massmord. Då och nu. Roy Andersson riktar en veritabel push-kick rakt igenom en öppen dörr – vi vet nog alla hur bedrövligt det ligger till. Eller, vet vi?

Tyskland har med all rätta fått skit. Men nazityskland var bara den logiska slutsatsen av det europeiska tankesättet. Tyskland gjorde bara i Europa vad alla stormakter gjorde i resten av världen. Sverige har också en kolonial historia, som är synnerligen mörkad. St. Bartolomeus var en svensk koloni, som praktiserade slaveri fram till 1847. Read up on that shit om du inte vet. Kungahusets förmögenhet bygger på det här – kanske är det skönt att höra att vår Horkarl till kung inte bara köper horor för skatte-, utan även för blodspengar. Ingen slump att nazist-ättlingarna i SD vill att invandrare ska svära trohet till konungen.

Systemet är svår-överblickbart, och det är komplext. Tillsynes välmenande idéer kan vara försåtliga förtryckar-mekanismer. Interventioner kan vara ockupationer. Feel-good kan vara kräk. Men, det är dock möjligt att genomskåda ett och annat om en anstränger sig en smula. Bara för att det är möjligt att blunda, möjligt att ta den officiella versionen för sann, betyder det inte att en inte har ett moraliskt ansvar att forska bortom corporate bullshit-ridåer och köpt politiker-prat.

Varför är det lugnt att svenska företag aktivt deltar i massmordet än idag? För att moderater är kapitalets hantlangare, och för att sossar är i kapitalets ledband. För att korruptionen i nationen är problemet i systemet. För att konsumismen gör svaga människor till lättköpta kapital-slavar. Ack Monstret inom och Monstret utom, eran samverkan är mig övermäktig.

Sammanfattning: Svenska politikers mutbarhet spelar en nyckelroll i svenska storföretags deltagande i neo/kolonialismen. Vi är deltagare och utförare i folkmord och plunder, så länge vi accepterar detta. Dessvärre är vi troende rasister, varpå Den Andres död gärna kan få förbli vårt bröd. För att låna några skånska ord: "Den välfärd, som du väl finner dig väl värd, är tredje världens ofärd, jao!" (Källa.)

Det är enbart Helt Off som en kan vända sig till i sammanhanget. Om inte för tröst, så för sanning.

[Uppdatering: Här var tidigare inbäddat två Helt Off-låtar. Innan Grooveshark släcktes ned.]