"Man skulle ju kunna tro att kvinnor värderas högre i samhällen där de är få. Men det är precis tvärtom. Förtrycket av kvinnor tycks bara bli värre."
Det Ouis pekar på är ett brott mot utbud-och-efterfrågans-modellen, vilket väl mer eller mindre är en spark i ansiktet på alla som någonsin föreläst på nationalekonomisk grundkurs. Vad ska vi ta oss till?
***
Är det kanske dags att återknyta till land/labor ratio-teorin? Finner denna förklaringsmodell så att säga sin motsvarighet i den patriarkala världsordningen?
Land/labor ratio-teorin föreskriver att livegenskap uppkommer i samhällen där utbud/efterfrågans-modellen gör att priset på arbetskraft stiger. När arbete är dyrt att köpa är det rimligt för eliterna att hålla sig med slavar. I samhällen där utbudet av arbetskraft är högre än efterfrågan behövs inte slaveri, eftersom konkurrensen mellan arbetarna gör att arbetsköparen kan hålla nere lönerna ändå. (Teorin gäller agrarsamhällen, varför variabeln land dikterar efterfrågan på arbete.)
Teorin utarbetades av nationalekonomen Evsay Domar som, född i då ryska Łódź, speciellt intresserade sig för det ryska fallet. I The Causes of Slavery or Serfdom: A hypothesis (1970) frågar sig Domar varför livegenskap återinfördes i det muskovitiska storfurstendömet. Domar skriver:
“Suppose now that the government decides to create, or at least to facilitate the creation of, a non-working class of agricultural owners. As a first step, it gives the members of this class the sole right of ownership of land. The peasants will now have to work for the landowners, but as long as the workers are free to move, competition among the employers will drive the wage up to the marginal product of labor, and since the latter is still fairly close to the value of the average product (because of the abundance of land) little surplus will remain. The Russian situation prior to the peasants' enserfment corresponds to this case.
The next and final step to be taken by the government still pursuing its objective is the abolition of the peasants' right to move. With labor tied to land or to the owner, competition among employers ceases. Now the employer can derive a rent, not from his land, but from his peasants by appropriating all or most of their income above some subsistence level.
As population continues to increase and the society eventually becomes Malthusian, the marginal product of labor descends to the subsistence level. Now the free man costs little more to employ than the slave while, hopefully, being less bothersome and more productive. The ownership of human beings becomes pointless because of the great multiplication of slaves, and they become free provided they stay poor.”
Domar pekar på fallet Storbrittanien efter Digerdöden som en anomali. När befolkningstätheten drastiskt sjönk, borde livegenskap ha återinförts. Antropofagi har dock tidigare diskuterat det lönetak som adeln såg till att införa för att motverka marknadskrafterna. Uppror som följde på denna lönesänkarpolitik slogs ned med stor brutalitet.
***
Kan land/labor ratio-teorin förklara Ouis observation? Kan vi konstruera en sex ratio-teori enligt tillgång-och-efterfrågan-principer?
En sådan teori predikterar att när andelen kvinnor i ett samhälle är hög, bör vi också se en hög grad av kvinno-emancipation. När andelen kvinnor i ett samhälle däremot är låg, bör vi se en hög grad av kvinnoförtryck.
Mekanismen som teorin antar är att när utbudet av kvinnor är lågt, då ökar konkurrensen och "priset" (ibland bokstavligt, får en förmoda) på kvinnor stiger. För att sätta marknadsmekanismera ur spel, måste kvinnornas rörlighet inskränkas.
Risk för cirkelresonemang: Ett lågt ingångs-kvinno-värde kan leda till könsobalans, i och med att kvinnor selekteras bort (selektiva aborter, barnamord, ojämlik näringsfördelning).
***
Så är det dags för lite empiri. För att hedra Domars rysslandsintresse vänder vi oss till ett paper titulerat Gender inequality and sex ratio in three emerging economies (Bhattacharya 2012). Bhattacharya diskuterar förutom Indien och Kina just Ryssland. Alla tre fallen är länder med påtaglig könsobalans. Det ryska exemplet skiljer sig emellertid från de två övriga då Ryssland lider av ett mansunderskott, inte minst till följd av en överdriven vodka-konsumtion. (Ryska män dör av alkoholrelaterade olyckor, alkoholrelaterat våld, samt alkoholrelaterade sjukdomar.)
Indiens könsobalans förklaras historiskt främst av en högre barnadödlighet bland flickor, tillföljd av omsorgssvikt. I modern tid har obalansen förstärkts i och med fosterdiagnostikens möjligheter till selektiva aborter; sedan 1980-talet har Indiend sex ratio at birth (SRB) blivit allt mer skev. Skevast SRB visar sig i samma regioner där flickors dödlighet tidigare var relativt hög, och båda dessa skevheter förklaras oftast med att kvinnors sociala ställning traditionellt sett varit svag i dessa delar av Indien.
Även om en sådan situation inte föreligger i Ryssland, tar könsrollerna onekligen ut sin rätt även där. Bhattacharya skriver:
"Soviet society was 'matrifocal' with everyday family life relying 'heavily on cross-generational help and caregiving relations, taking place mostly between women', with men mostly estranged from most family spheres.The respect men commanded within the household depended mainly on their role as primary breadwinners. Once that role came under threat or disappeared, they had no other roles or support network to fall back on. This gender order interacted with the fact that vodka drinking has long been a part of traditional male culture in Russia and this served to make heavy drinking of vodka a culturally appropriate way of coping with hardships among men."
Bhattacharya tillägger att "while men are dying in larger numbers than women in Russia, they are not dying – it can be argued – because of any deliberate or conscious discrimination against men in the society. By contrast, in India and China it is the culture of discrimination against females that has been mainly responsible for the sex ratio imbalances."
Det ryska fallet tycks hur som helst motsäga vår lilla sex ratio-teori, om vi likt t.ex. Sydsvenskan-bloggaren Laurén förutsätter att Ryssland är ojämställt. Men är det så?
Globalis låter oss jämföra länders GII, Gender Inequality Index, som "är en mätmetod som fångar upp skevheter mellan kvinnor och män på områden som hälsa, medbestämmande och yrkesdeltagande." Värdet 1 indikerar en fullständig ojämställdhet, och 0 en fullständig jämställdhet. Jämfört med Sverige ser Ryssland onekligen ganska ojämställt ut. Jämfört med Indien ser Ryssland däremot ut som ett under av jämställdhet:
 |
| GII-jämförelse Ryssland-Sverige-Indien-Kina. Källa: Globalis. |
Globalis låter oss också veta att Ryssland 2013 hade högre GDI (1,038) än Indien (0,828), än Kina (0,939), och än Sverige (1,004). (Där GII mäter tillståndet, mäter GDI trenden. Hög GDI indikerar enligt Globalis att ett land är "på rätt spår".)
***
Liksom den indiska har den kinesiska könsobalansen en lång historia. Bhattacharya skriver om infanticide, dvs mord av spädbarn, som tillämpats historiskt. En minskning av denna sedvänja uppträdde i och med att kvinnans ökande status i det kommunistiska samhället: "The communists came to power in 1949 and enacted a series of laws that supported freedom of marriage, equal pay, equal benefits, and equal educational opportunities for women." Den ekonomiska strukturen som kollektiviseringen av jordbruket innebar förändrade även kvinnans roll i riktning mot likvärdig familjeförsörjare. Utvecklingen vände dock när kommunist-Kina inledde transitionen till kapitalist-Kina:
"The economic reforms that began in the late 1970s changed the landscape. In the countryside reforms led to the ending of the collective farming system and the revival of the household as the basic unit of production and brought many women back to the household where their roles were traditionally defined. Elsewhere, in the competition for jobs in the market economy, many women started losing relative grounds, chiefly as a result of gender based discriminations in the labour market. So, while in Russia in the transition from a planned to the market economy, a large number of men found themselves faring worse than women, in China the relative position of women – certainly in the labour market – deteriorated during the transition. It was against the background of these changes that sex-determination tests became available in the early 1980s. And soon there was the beginning of sex-selective abortions and the rise in the SRB."
Bhattacharya drar dock inte några stora växlar på en-barns-politiken, som ju inte heller kan förklara könsobalansen i Indien och andra länder. Istället är det the patrilineal kinship system och inheritance system som får bära skulden. Inom både hinduismen och konfucianismen har även söner en unik rituell roll. Den kulturella förklaringsmodellens vinner kraft när vi betänker att det i Sverige är lagligt att genomföra könsselektiva aborter, vilket inte synes ha rubbat Sveriges SRB. Detta trots att antalet aborter per capita är mycket större i Sverige än i Kina eller Indien.
Det indiska hemgiftes-systemet är en faktor som förklarar son-preferensen till ganska stor utsträckning. Däremot är det ytterst märkligt, givet en enkel marknadslogik, att det är kvinnans familj som betalar mannens familj för giftemålet, när det är kvinnor som är en scarce resource. Bhattacharya poängterar att hemgiftets omfattning ofta motsvarar flera års förvärvsinkomst, och ofta skuldsätter den bortgifta kvinnans familj.
Bhattacharya tar upp Sydkorea som ett hoppfullt exempel, där världens högsta SRB (117 gossar per 100 töser år 1990) sjunkit till 106, och där även sexration i barn-generationen normaliserats. Detta hänför Bhattacharya till urbanisering, ekonomiska strukturförändringar, förbättrade arbetsmarknadsförutsättningar för kvinnor, och kvinnorättslagar. Det är i sammanhanget förövrigt viktigt att erinra sig att kulturella faktorer på inget sätt ensamt förklarar total könsobalans i ett samhälle:
"The sex ratio of a population is influenced by both the current and the past pattern of fertility, mortality, sex-selective abortions and migration rates, and reflects not only a society’s attitude towards gender equality, but also the effects of events such as wars, famines, and economic dislocations. "
***
Det är inte samma normer som skapar könsobalans i Ryssland som i övriga exempel, och det är inte heller samma könsobalans. Där en kulturellt betingad son-preferens har givit ett överskott av män i Indien och Kina, har en destruktiv manlighetsnorm lett till att ryska män helt enkelt supit sig själva till döds när deras breadwinner-roll urholkats av ekonomiska nedgångar.
Den så kallade empirin, dvs Bhattacharyas paper och Globalis Gender Inequality Index, visar hur som helst inte entydigt att vår land/labor ratio-analogi till sex ratio-teori stämmer. Även om Ryssland kanske är mer jämställt än en hade gissat, och i detta avseende trumfar Indien med hästängder, så tyder GII-figuren ovan på att Kina är bättre än Ryssland på jämställdhet, och framförallt på att Sverige är mycket bättre. Enligt teorin borde Ryssland, med sitt stora kvinnoöverskott, vara allra bäst. Ingen anledning att förslava kvinnor när de är så vanligt förekommande, liksom.
Patriarkatet kan härmed sägas vara fortsatt oförklarat.
(Relaterat, om könsobalans: Könsord; om land/labor ratio: Livegenskap är framtiden; Malthus; lönetaket under 1300-talet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar