SSC diskuterar huruvida the mentally disabled får ha sex eller ej. En intressant aspekt av texten är jämförelsen med stereliseringsprogrammen, som vi också känner igen från Sverige.
"Like, in the early 20th century a lot of eugenicists sterilized the mentally ill. And by the mid-20th century, people decided that was morally wrong, because parenthood is an important part of the human condition and it’s unacceptable to take away that right even if you believe it’s for a greater good. But I’m not sure it’s moral progress to move from 'these people must never become pregnant' to 'forget about pregnancy, these people must never even have sex'. If we’re even stricter in our prohibitions than the eugenicists, what right do we have to feel superior to them?"
***
I Sverige har man länge haft en rädsla för sexualitet hos personer med kognitiva (och även fysiska) funktionsnedsättningar. På institutioner, dvs. på LSS-boenden och liknande, har ofta tillämpats en nolltolerans. Studier (som bl.a. jag själv genomfört) visar att man inte vill riskera att väcka kognitivt funktionsnedsattas sexualdrift, som man ansett vara mäktig och fasansfull. Därför har information om sexuell hälsa också ansetts farlig; en potentiell katalysator för översexuellt beteende utan styrsel. Det är också svårt att få till sexuella rendevouz när en hela tiden är omgiven av personal; när ens rum inte går att låsa pga. brandsäkerhetsföreskrifter; och när en inte har rätt till färdtjänst till sin älskare eftersom denna bor på ett boende på andra sidan en administrativ gränsdragning.
LSS syftar till att ge personer med funktionsvariationer stöd att unna leva "normalt". det finns härvidlag ett stort tolkningsutrymme. Vissa tolkar LSS som att personerna ska "normaliseras". Den rimligare tolkningen är att personerna som har rätt till LSS ska få stöd att i normal utsträckning kunna välja hur de vill leva.
Det är mycket godtyckligt och i princip upp till t.ex. assistenten om sexliv tolkas in i normaliteten. I Danmark är detta mer explicit. där finns även utbildningar för skötare som vill kunna hjälpa sina klineter att ha sex. T.ex. kan det handla om att man går in i rummet med jämna mellanrum och hjälper två personer att byta ställning om de är oförmögna att göra detta själva. Man kan även hjälpa personerna att besöka prostituerade. Det är dock en myt att danska staten bekostar detta - en får pröjsa själv. Det är således exakt samma situation för personer med eller utan funktionsnedsättningar, i det att prostitution helt enkelt är lagligt i Danmark.
Det är ett faktum att unga med kognitiva funktionsnedsättningar är mycket mer riskutsatta vad gäller sexuella övergrepp. Detta kan handla om att de helt enkelt är lättare att lura och manipulera, samt att de (pga. undermålig eller obefintlig sex- och samlevnadsinformation) inte förstår att man kan säga nej (dvs. inte för står varken bak eller framsidan av myntet consent, för att prata med SSC och Singer). Denna riskutsatthet har tagits som en intäkt på att personer med kognitiva funktionsnedsättningar bör hållas så långt bort som möjligt från information, relationer och pornografi. Slutsatsen (no pun intended) kanske egentligen borde varit den motsatta.
Fortfarande idag tillämpas "hypotetiskt samtycke" med avseende på reproduktionshindrande åtgärder som p-stav och spiral. Läkare gör antagandet att om personen med kognitiv funktionsnedsättning hade förstått implikationerna av en gravidited, hade den samtyckt till preventivmedel. Detta är en ganska pragmatiskt inställning, och som många pragmatiska inställningar en etiskt "intressant" balansgång. Ett potentiellt barns rättigheter kan sägas vägas mot den befintliga individens rättigheter att skaffa detta barn.
Rutinmässigt fråntas personer med kognitiva funktionsnedsättningar vårdnad om barn, trots att forskning visar att funktionsnedsättningar inte hämmar anknytningen barn-förälder. Många med funktionsnedsättningar fungerar bra som föräldrar, med visst stöd. Många anser att de är helt sjukt att personer med funktionsnedsättningar rutinmässigt tas ifrån sina barn. (SvD tar upp frågan i sin funkofobi-serie från några år tillbaks. Där lyfts även jämförelsen med Danmark.)
Antropofagis bild är att det de senaste ca 5 åren skett ett paradigmskifte där funkisrättigheter lyfts och diskuterats. Inklusive frågor om sexuella och reproduktiva rättigheter. Det här känns som en oerhört positiv och viktig utveckling, vilket SSC också poängterar. Även om det handlar om marginaliserade människor som är lätta att skita i, finns det många som inte skiter i dem. Och många fall av självorganisering och patientföreningar med, för den delen. Allt that good stuff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar