Jag, parasiten

Downshifta kan verka soft. En kanske är antikonsumistiskt lagd. Kanske föredrar skogens grönska framför Mammons flärd.

 

Även ekologiskt rimligt, right? Att göra lite mindre skada på ekosystemet? Köra lite mindre bil, köpa lite färre fabrikstillverkade tandborstmuggshållare i plast, jobba lite mindre?

 

Frågan är dock:

 

Ska den som downshiftar få del av cancervården?

 

Av skolan, av omsorgen?

 

Av vägar och vattenledningar?

 

Ju mindre en deltar i ekonomin, desto mindre bidrar en också till de gemensamma nyttorna.

 

Och si, så halkar vi återigen in på vänsterns ekofascism. (Här, här, här.)

 

Frågan aktualiseras i Dekonstruktiv Kritik:

 

 

O'Neill frågar sig: Ack, vad hände med tillväxtvänstern? Varför ska vi minska kakan nu plötsligt?

 

Alla resonemang landar alltid i slutändan i att socialdemokrati är det enda rätta. De väjer fan inte för tillväxt-hets.

 

Rent personligen parasiterar jag dock gärna på andras arbete och på välfärden.