Principfasthet har minst en grad av frihet mindre än principlöshet - i alla fall som metaprincip betraktat.
Dvs., om man helgar principfastheten, då måste man stå fast vid principen om principfasthet. Om man helgar principlösheten, då kan man med fördel byta metaprincip - t.ex. till principfasthet.
Att vara principiellt principfast är att måla in sig i en återvändsgränd, om jag tillåts mixa mina metaforer.
Principfastheten är en dal i metaprinciplandskapet, ur vilken man aldrig kan komma opp har man väl förirrat sig neder.
Ve!
O himmel över all förtvivlan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar