"Hej [Historiska museet],
jag uppskattar storligen Historiska museet. Men frågor har uppstått kring krucifix, sedan jag besökte er sist.
Ni skriver om hur Jesus vid en viss tidspunkt övergick till att avbildas deppig och ledsen, från att ha varit mer kunglig; från kungakrona till törnekrona. Detta är fascinerande, men jag upplever inte att er utställning presenterar några hypoteser kring varför så skedde. Varför, tror man, förändrades krucifixet på det här viset?
En annan krucifixfråga rör T-korset - i äldre konst syns ofta Jesus hänga på ett kors vars tvärslå är högst upp på den vertikala pinnen [...]
Så, vadan detta?
Hoppas ni kan vidarebefordra dessa mina frågor till relevant person i er underbara personal. Tack på förhand!
Vänliga hälsningar [Antropofagi]"
***
"Hej [Antropofagi],
Det finns olika anledningar till att krucifixen förändras. Ofta pratar man ju om att digerdöden skall ha påverkat med en större dödsskräck och vidgad medvetenhet, men det håller inte riktigt som förklaring eftersom de mer emotionella och lidandebetonade framställningarna finns före digerdödens utbrott. En mer trolig förklaring är förändringar i fromhetslivet. De mer emotionella och mer plågade framställningarna framhäver Jesus mänskliga sida, vilket talar till betraktaren på ett mer konkret sätt: man kan som människa leva sig in i Jesu lidande mer påtagligt.
Det T-formade korset, taukorset, har troligtvis egyptiskt ursprung och brukar förknippas med franciskanerna, efter som den helige Franciskus speciellt tog till sig detta. Man vet inte exakt hur det kors som Jesus korsfästes på såg ut, men i Barnabasbrevet, som är en text från 100-talet liknar författaren korset vid ett T.
Vänliga hälsningar
Pia
----------------------------------------------------------------------------
Pia Bengtsson Melin, Fil. dr Konstvetenskap
1:e antikvarie, Medeltid och kyrklig konst
Avdelningen för samlingar och forskning"
***
Källan till all kunskap om Bibeln ger oss en mer detaljerad bild av vad Texterna förtälja:
"‘När det så gäller det romerska avrättningsredskap som Jesus avrättades på så vet vi inte om tvärslån satt längst upp (som ett T) eller en bit ner (som ett +) eller om det hade någon tvärslå över huvud taget. Det kunde säkert variera väldigt mycket, och man använde nog det som vid varje tillfälle var mest praktiskt. Det grekiska ordet ‘stauros’, som bibeln använder, betyder ju inte annat än ‘stolpe’, ‘stör’, ‘påle’ el likn, och bibeln säger ingenting om hur denna ‘stauros’ såg ut.
Däremot vet vi av andra källor att innebörden i ordet ‘stauros’ i grekiska språket på 700-300-talet f Kr var en upprätt stör eller påle, men under det första århundradet f Kr och senare syftar ordet i allmänhet på en stör med en tvärslå, dvs ett kors.
Den romerske politikern och författaren Seneca, som var samtida med Jesus, skrev i Dialog ‘Till Marcia om tröst’: ‘Jag ser 'stauros' där, inte bara av en typ utan utförda på många olika sätt. På somliga hänger offret med huvudet ner, på några är de spetsade genom könsorganen, på andra har de armarna utsträckta på tvärslån.’
I ett brev (Brev 101, stycke 12-14) talar samme Seneca om hur den dödsdömde ‘hänger utsträckt från en tvärslå’.
Dionysios från Halikarnassos skrev i sin ‘Romaike archaiologia’ (Romersk historia, bok VII 69:2) som började utkomma år 7 om hur slavar som skulle avrättas fördes till avrättningsplatsen med sina utsträckta armar fastbundna vid ‘ett trästycke’ som sträckte sig över skuldrorna ut till handlederna.
Om vi går till kristna källor så liknade författaren till Barnabasbrevet (som anses ha skrivits någon gång mellan år 70 och 120) den ‘stauros’ som Jesus avrättades på vid den grekiska bokstaven ‘tau’, dvs ‘T’ (Barnabas 9:7-8). Och i kapitel 12:2-3 skrev han att Anden uppmanade Moses att ‘göra en förebild av korset och den som skulle lida’ varför ‘Moses ställde sig högst av alla och sträckte ut händerna’.
Justinus Martyren (100-165) skrev omkring år 160 i ‘Dialog med Tryfo’ angående avrättningsredskapet ‘stauros’ att ‘den ena bjälken ställs upprätt, och från denna skjuter den övre delen upp som ett horn när den andra bjälken satts fast på den, och ändarna syns på båda sidor som horn som är fästa vid det första hornet’. Och han förklarar uttryckligen att Jesu ‘stauros’ hade formen av ett kors. Han menar nämligen att då Gud befallde att påskalammet skulle stekas helt, så var detta en symbol för det lidande som Jesus skulle komma att utsättas för då han avrättades: ‘Ty ett spett sticks från dess nedre delar upp till huvudet och ett tvärs över ryggen, vid vilket lammets ben fästs.’
I de apokryfiska Petrusakterna från andra hälften av 100-talet talas om de båda bjälkarna, den upprättstående och tvärslån, på det ‘stauros’ som användes då Jesus avrättades. Författaren liknar stolpen vid Guds ord, tvärslån vid människans natur, och själva ‘korspunkten’ vid människans omvändelse.
Den kristne författaren Tertullianus skrev år 197 i ‘Ad Nationes’ kapitel 12: ‘Varje timmerstycke som fästs i marken i upprätt ställning är en del av ett kors, ja är den större delen av dess massa. Men hela korset tillskrivs oss, med dess tvärbjälke naturligtvis, och dess sittplats.’
I slutet av 100-talet skrev också biskop Irenaeus i ‘Adversus haereses’, Bok 2, kap 24, att ‘Själva korsets form har också fem ändar, två på längden, två på bredden och en på mitten, på vilken den person som fastnaglas stöds.’
Att den ‘stauros’ som Jesus avrättats på såg ut som ett ‘T’ var alltså av allt att döma en väldigt tidig uppfattning inom den kristna kyrkan - och härrörde naturligtvis från de allra första kristna, av vilka några till och med var ögonvittnen till avrättningen. Därför är det knappast rätt att säga att T-korset kom in i den kristna kyrkan genom att omvända hedningar tog med sig symbolen ‘T’ (första bokstaven i guden Tammuz' namn) in i kristendomen på 200-talet eller senare."
***
"Taukors är ett likarmat kors som saknar översta korsarmen så att det liknar bokstaven T.
Ursprunget verkar härstamma från Egypten. Symbolen har också kopplats till dyrkan av den akkadiske guden Tammuz, som sumererna kallade Dumuzi.
Taukorset även av kristna och har enligt Hieronymus och kyrkofäderna kopplats till Hesekiel 9:4 och den hebreiska bokstaven Tav, som vid den tiden hade formen av ett kors."
***
Kompromenterande för Dumuzi är att hen inte är tillnärmelsevis lika tuff som aztekernas Quetzalcóatl, och således inte heller har fått namnge en mäktig pterodaktyl.
Quetzalcoatlus. |
Inte heller har Dumuzi inspirerat till rövarspråket, som jag antar att Quetzalcóatls kompis Xolotl typ måste ha gjort.
Xolotl. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar