Granska ganska Nya Sanningar, del 1/∞

Att ifrågasätta genusparadigmet är ju som nämnts numera att runka och äta glass. It's to easy, män!

För att äntligen börja oscillera tillbaka en smula mot en rimlig mellanväg (ack mellanhetens helgd!) kan det vara dags att börja ifrågasätta lite av mina Nya Sanningar.

Den sk. Jämställdhetsparadoxen är en central argumentationslinje i bilden av den könssegregerade arbetsmarknaden som en skalenlig spegling av populationens faktiska preferenser. (Se till exempel Älskling, zombieproblemet åt upp min vetenskapsfilosofi, Varje misslyckande är ett misslyckande, Vad vill jag tro, och Uppfriskande äkta känsla av ilska.)

I korthet handlar idén om Jämställdhetsparadoxen om att män och kvinnor tenderar att välja könsstereotypt, när de inte tvingas till andra typer av val. Dvs., kvinnor vill jobba i förskola och äldreomsorg, och män vill jobba i gruvor och på stålverk - i den mån någon alls vill jobba givetvis - och detta speglar djupt liggande egenskaper och evolutionsbiologiskt bestämda ÄKTA PREFERENSER.

(Jag antar att en lightversion av Jämställdhetsparadoxen skulle vara att män och kvinnor tenderar att välja könsstereotypt om de inte tvingas till annat, och att det är skit samma om dessa genomsnittliga skillnader i preferenser grundar sig i evolutionsbiologiskt förklarade genomsnittliga psykologiska (och fysiologiska) skillnader, eller om preferenserna ifråga kan förklaras med normer och förväntningar eller för den delen könsdiskriminering. Problemet då blir att förklara varför vissa yrken i t.ex. Sverige omvandlats från mansdominerade till kvinnodominerade, och vissa till icke könssegregerade, medan vissa yrken är fortsatt mans- respektive kvinnodominerade. Det blir i så fall en fråga om att normerna förändrats i vissa avseenden (plötsligt typiskt tjejigt att bli veterinär eller psykolog), eller att könsdiskrimineringen utrotats i vissa yrken men inte i andra. Min ofullkomliga förståelse av Occam's Razor ger att detta är en ganska mycket krångligare, och således mindre sannolik, förklaring.)

Men hur ligger det egentligen till? Har jag verkligen efterforskat det här, eller bara okritiskt köpt idén? Låtom oss göggla. Jag tillhör ju trots allt Samtidens Intelligentia, så jävlar vad jag kan Forska.

Okej, skiten verkar finnas tillräckligt mycket för att nämnas av SVT Nyheter. De skriver:

"Ju mer jämställt ett land är, desto lägre andel kvinnor tar examen i ämnen som naturvetenskap och teknik. Det trots att flickor presterar minst lika bra som pojkar i skolan. Forskarna kallar det jämställdhetsparadoxen.

Finland, Norge och Sverige som hör till världens mest jämställda länder har jämförelsevis låg andel kvinnor med examen inom naturvetenskap, teknologi, matematik och ingenjörskonst – så kallade STEM-ämnen. Samtidigt har länder med låg jämställdhet en relativt hög andel kvinnor inom dessa ämnen. Högst är andelen i Algeriet, Tunisien och Förenade Arabemiraten. Det visar en ny studie publicerad i Psychological science. 

– Det här är överraskande för de som tror att ojämställdhet är ett hinder för kvinnor att ta sig in på områden kopplade till STEM, säger Gijsbert Stoet, psykologiprofessor från Leeds Beckett University"

Jasså, okej, det finns rent empiriskt. Men att säga att Jämställdhetsparadoxen är ett bevis på att mäns och kvinnors djupt liggande biologiskt determinerade preferenser on avarage skiljer sig åt på ett sätt som gör att de väljer olika yrken - det rymmer ändock ett antal antaganden. Det måste finnas andra hypoteser för att förklara jämställdhetsparadoxen. Eller?

Först kommer SVT Nyheter och Gijsbert Stoet i alla fall med den gängse äkta-preferens-förklaringen:

"Gijsbert Stoet föreslår en förklaring till jämställdhetsparadoxen och den är baserad på korrelerande data, vilket inte betyder att det finns ett orsakssamband. 

Länder med hög jämställdhet är oftast välfärdsländer som erbjuder hög social trygghet för sina medborgare. Forskning visar att människor i jämställda länder känner högre tillfredsställelse i livet, jämfört med länder med låg jämställdhet. Där är oftast den sociala tryggheten också lägre.

– Eftersom en karriär inom ett STEM-ämne generellt är tryggt och bra betalt väljer kvinnor i ojämställda länder den typen av karriär, säger Gijsbert Stoet. 

[...] 

Han menar att alla typer av jobb i rika länder är relativt säkra och när bördan av ekonomiska bekymmer minskas, blir de personliga preferenserna mer tydligt utryckta. 

– Kvinnor gör val som baseras på icke-ekonomiska faktorer, säger Gijsbert Stoet."

Stoet säger här dock ingenting om vad preferenserna grundar sig i. Då Jämställdhetsparadoxen handlar om en jämförelse mellan länder, så kan den ses som tvärkulturell, och således borde normer inte spela någon roll.

(Vi kan anta att human universals förklaras av något djupare liggande än det mest flyktiga och flexibla normstratumet. Med normer menar vi nog det som är föränderligt och flexibelt. Jämför diskussionen om språk utifrån Chomskys och andras forskning. Det finns universella språklagar som alla språk i världen följer. Men det är uppenbart att ett japansk och ett engelskt barn pratar olika språk. Vi ser såldes att "språk" består av både hårdkodade strukturer i hjärnan, och en påtaglig och trivial kulturell komponent. Många fenomen bör kunna ses som analogt med denna, och vi bör förmodligen sträva efter att avlägsna oss från norm-biologi-dikotomin. Men däremot är ett avlägsnande, anser jag, samma som att bortse från mänsklig natur och mänskliga universaler för att kalla allting för normer.)

Detta verkar rimligt i ljuset av att HEED-yrken verkar vara kvinnodominerade världen över, och STEM-yrken verkar vara mansdominerade världen över. Men, samtidigt är det ju en variation i könssegregation vi vill förklara. Då blir det mäkta cirkulärt att dra in själva variationen i förklaringen. Om nu STEM-yrken har fler kvinnor i Algeriet jämfört med Sverige, så utgör ju det ett avsteg från human universals, vilket naturligtvis kan förklaras med en kulturell komponent, dvs. en variation i normer.

Visst, det är förvånande att normen-för-kvinnor-i-STEM-yrken uppträder i ett mindre jämställt land (Algeriet jämfört med Sverige), samt att en ökande jämställdhet inom ett land som Sverige inte verkar leda till en utjämning av normer - normförklararna borde förvänta sig en över tid minskande könssegregation i ett land som blir increasingly jämställt. Som nämnts ser vi att vissa yrken blir mer jämna sett till könsfördelning, andra är oförändrat könssegregerade, och ytterligare vissa svänger från mansdominerade till kvinnodominerade.

Oavsett detta bär det ändock helt klart emot att göra sig skyldig till ett som minst kvasi-cirkulärt resonemang. Igen: Vi observerar att arbetsmarknaden är mer könssegregerad i vissa länder. Vi postulerar att detta inte förklaras av normer, eftersom vi tycker att det verkar vara en human universal att kvinnor vill jobba i HEED-yrken och män i STEM-yrken. Men, det är variationen i grad av könssegregation med avseende på HEED och STEM-yrken som vi vill förklara, och således finns det en variation, och således har vi mindre än vi trodde på fötterna för att utropa human unviersal. Det är förvånande att länder som vi tycker är - uppenbart - mer jämställda, skulle ha normer som leder till mer könssegregation, men det är inte omöjligt att tänka sig.

Skulle vi då bejaka normförklaringen som en grund för variationen i utfall vad gäller yrkesval, då måste vi också äta den bittra kakan att jämställdhet ger könssegregerande normer. Den kakan känns förmodligen kontraintuitiv för många, men är inte strikt oätlig.

Kommentatorn Nina Wormbs, som får avsluta SVT Nyheter-artikeln, måste dock förklara varför manlig kodning förändras i vissa yrken men inte andra.

"Nina Wormbs, lektor i teknikhistoria vid KTH tycker att resultaten i studien visserligen är intressanta, men ännu mer intressant är forskarnas utgångspunkt. 

– Det tycks som om artikelförfattarna tänker sig att i ett mer jämställt samhälle skulle kvinnor välja utbildningar inom teknik och vetenskap i större utsträckning. Varför då? Jämställdhet innebär ju inte att vi slutar se teknik som ett manligt område som kvinnor inte identifierar sig med, säger Nina Wormbs. 

[...] 

Hon menar att den manliga dominansen inom STEM är ett resultat av manlig kodning, men också ett skäl till manlig kodning. 

– Vad författarna tycks bortse från är att kvinnor och män gör sina karriärval baserat på mycket mer än sina förmågor eller förväntad framtida lön. Könskodning av arbete ändras inte så snabbt. Föräldraförsäkring eller ökat förvärvsarbete bland kvinnor ändrar inte nödvändigtvis kvinnors uttalade intressen och försök till självförverkligande, Nina Wormbs."

Wormbs missar ju helt att faktiskt credda feminismen för allt bra jobb den gjort - det har ju skett enorma förändringar på flera håll. Vi har ju varit inne på detta tidigare, när vi tittade på

"[...] Skolverkets sammanfattande statistik över gymnasielinjer. För att få en bild av läget.

'De tre största programmen i gymnasieskolan är högskoleförberedande. Samhällsvetenskapsprogrammet (55 600 elever), naturvetenskapsprogrammet (41 300 elever) och ekonomiprogrammet (38 600 elever). Könsfördelningen är relativt jämn i de tre programmen men med något högre andel kvinnor.' (s 32.)

Det verkar som att kvinnor i något större utsträckning läser de teoretiska programmen, även NV. Ser vi istället på t.ex. Bygg- och anläggningsprogrammet, är knappt en av tio elever kvinnor (s 54-55). Samma sak gäller på Fordons- och transportprogrammet - där vi även ser att de kvinnliga elever som finns går Transport-inriktning och inte Fordons-dito (s 69). På Vård- och omsorgsprogrammet är ca 80 procent kvinnor (s 127).

Handels- och administrationsprogrammet är relativt jämnt könsfördelat (s 73), och så även Ekonomiprogrammet - där män dock tenderar att välja inriktning ekonomi, och kvinnor inriktning juridik (s 138). Det estetiska programmet har ca 2/3 kvinnor (s 144). Tittar vi på Teknikprogrammet är könsfördelningen ojämn mellan inriktningarna (s 176). Det fjärde teknikåret är mansdominerat (s 180). 

Jag upplever att 'normhypotesen' har lite svårt att förklara varför kvinnor känner sig trygga att läsa högstatusprogram som högskoleförberedande NV-programmet, men inte t.ex. Anläggning och bygg. Dessutom, varför det är tryggare med vissa inriktningar än andra inom samma program. Det är en rätt komplex karta över normer som måste ritas för att förklara alla dessa skillnader, och varför vissa är större än andra. 

Vi kan även se på arbetslivet - tydligt könssegregerat, med kvinnorna i omsorgsyrken och män i tekniska yrken. SvD: 

'De fem branscherna som har den största skillnaden i fördelningen mellan män och kvinnor, var 2001 inom byggnads- och anläggning, maskin- och motorreparation, gjutare/svetsare/plåtslagare, samt driftmaskinister. Inom dessa yrken var inte mer än en eller två procent kvinnor. Tio år senare har andelen kvinnor ökat med någon enstaka procent. 2011 toppar maskin- och motorreparatörer listan över de med minst andel anställda kvinnor. 

[...] 

Yrken med ett övertag av kvinnlig arbetskraft var 2011 sekreterare, förskollärare, sjuksköterskor och barnmorskor. Inom vård och omsorg var 86 procent kvinnor och av sekreterarna var endast fyra procent av de anställda män. En jämförelse med år 2001 visar inte någon nämnbar skillnad. Faktum är att det är samma yrken i vilka kvinnor är överrepresenterade. Inom vård och omsorg är så mycket som 90 procent kvinnor, alltså en ökning på fyra procentenheter sedan 2001.' 

Den här bilden från JämO visar lite mer översiktligt: 

 

Vissa kategorier av yrken är starkt könssegregerade, medan andra har en jämn fördelning. Här tycker jag att "normförklaringen" misslyckas med att förklara varför så är fallet. Många högstatusyrken är ju kvinnodominerade - SCB:s sammanställning visar att flest psykologer är kvinnor (sid 43), i ökande takt flest jurister (sid 38), och definitivt flest veterinärer (sid 56), för att ta några exempel. 

Om vi antar att normer varierar över världen, är det dessutom intressant att notera att de flesta av världens sjuksköterskor och barnmorskor är kvinnor (även om Men in Nursing kanske vill ändra på detta), medan väldigt få kvinnor deltar i IT- och data-aktiviteter world wide."

Det är faktiskt väldigt viktigt att förstå varför män och kvinnor väljer olika, eftersom större delen av den förklarade löne-köns-skillnaden förklaras just av ojämn könsfördelning mellan branscher, i kombination med ojämlika löner mellan dessa branscher.

***

Antropofagi kan hur som helst skita ur sig en ynklig liten hypotes för att förklara varför jämställdheten verkar ha gjort nytta i vissa branscher och yrken, men inte andra. Låtom oss anta att normhypotesen är korrekt. I så fall kan vi involvera lite go' intersektionalitet, och utbrista: Klass!

En ögonbollning av exemplen ovan tyder på att det är lågstatusyrkena som fortatt vara könssegregerade. Dvs. vårdbiträde, gruvarbetare, etc. Det är inte så att alla dessa yrken är lågbetalda per se, men det sprutar inte direkt kulturellt kapital ur öronen på dem heller.

Men, en till ögonbollning får mig att förkasta denna tanke. I så fall skulle ju alla högstatusjobb ha blivit mer jämt könsfördelade, och så är ju icke fallet (jämför veterinär med kirurg).

Så, om det nu är finfördelade-normförklaringen som är sann, så måste grunden till att vissa yrken men inte andra sett en förändrad könssammansättning, vara något annat än bara steg på klasstrappan.

***

Okej, så vad med Timbro-hypotesen?

"Nima Sanandaji [menar] att denna skenbara paradox har en enkel förklaring: Nordiska välfärdsstater håller – oavsiktligt – tillbaka kvinnor från att nå toppen. Offentliga monopol och höga skattekilar begränsar kvinnors framsteg på arbetsmarknaden. Socialförsäkringarnas utformning minskar framför allt kvinnors benägenhet att satsa på eget företagande. Samtidigt har den statliga inblandningen i val av bolagsstyrelser i Norge inte på något meningsfullt sätt främjat kvinnors karriärer."

Jamen, såklart! Det är välfärdsstatens fel.

Hm. Vi har varit inne på det här förr. Det verkar vara en ganska dålig förklaring, eftersom välfärdsstaten (eller i alla fall transfereringssystemen och barnomsorgen) verkar bidra till ett rekordhögt kvinnligt arbetskraftsdeltagande. (Dessutom luktar Timbro alltid lite ödla.) (Bakgrund: Steijer på cykelsemester; Timbro cyklar vidare; Salongsfähig version av Timbro-diss.)

Antropofagi forsätter recycla:

"[Timbros] Steijer argumenterar i Aktuellt för att föräldraförsäkringen hämmar svenska kvinnors arbetskraftsdeltagande. Detta påstående tycks närmast absurt i kombination med den faktiska statistiken. Tittar vi på OECD-länder är det endast Island som har ett högre arbetskraftsdeltagande i den kvinnliga delen av befolkningen. Endast Litauen har en mindre skillnad i arbetskraftsdeltagande mellan män och kvinnor än vad Sverige har.

Kan det då vara så att svenska kvinnors arbetskraftsdeltagande hade varit ännu högre utan föräldraförsäkringen? Att svenska kvinnor genetiskt och kulturellt är unikt arbetsamma, och att detta visar sig i statistiken hindrande socialförsäkringssystem till trots?

Låt oss då se utrikes födda kvinnor som en slags kontrollgrupp. Visst är skillnaden mellan utrikesfödda män respektive kvinnor i Sverige större än motsvarande skillnad vad gäller inrikes födda. Men, skillnaden mellan utrikesfödda män respektive kvinnor är dock lägre i Sverige än i de flesta OECD-länder. 29 av 35 medlemsstater i OECD har större skillnad i arbetskraftsdeltagande mellan utrikesfödda män respektive kvinnor, än vad Sverige har. Island är ett av de länder som ändå slår oss på fingrarna, vilket beror på att landet företrädelsevis tar emot arbetskraftsinvandrare.

Allt tyder således på att de svenska systemen lyckas rekordbra med att inkludera utrikesfödda kvinnor i arbetskraften, trots att vi har 1) jämförelsevis generösa socialförsäkringssystem; 2) en jämförelsevis lågutbildad migrantgrupp och hög andel flykting- och anhöriginvandring; samt 3) den lägsta andelen lågkvalificerade jobb i OECD, vilket försvårar arbetsmarknadsintegration av lågutbildade individer."

Okej, så Timbro-hypotesen (det är välfärdens fel) är inte vattentät. Hoo wodda funk.

*** 

Vi förkastar klass-versionen-av-norm-hypotesen; välfärdshypotesen; samt konstaterar att the original norm-hypotesen har jättemycket variation att förklara.

Jag utnämner därmed den evolutionsbiologiska/-psykologiska förklaringen till Mest Sannolik Hypotes för att att förklara den Empiriskt Verkliga Jämställdhetsparadoxen.

Denna Nya Sanning höll. För den här gången.

Vad är nästa vidlyftiga antagande jag bör Granska?