torsdag 17 maj 2018

"Ibland måste man bara få dra en runk och äta glass"

Krister Sandelins bevingade ord (som jag parafraserar i titeln till detta blogginlägg) stämmer väl på allsköns aktiviteter som man ibland bara måste.

Jag säger alltså inte att det är bra att slösurfsöka sig fram till allsköns random genusdebattörers marginella dumheter, och jag säger inte att slapp kritik av dessa marginella dumheter säger något om något. Men, ibland måste man bara få dra en runk och äta glass!

***

Den här. En The Guardian-krönikör menar att "vi" är för artiga/snälla mot män. De borde få mer bannor för att de inte tar hand om barn och hushåll. Författaren avlutar:
"So yeah, maybe it’s time we weren’t so polite about this particular battle [, dvs. mäns ansvar för hemarbete och familj]. The kind of change that these problems require - lasting change, change that’s both systemic and personal - requires more than men’s 'support'. Women didn’t choose to make less money, bias does that. Women didn’t choose to be the default care giver, socialization does that. 
Women didn’t create this problem. Men did that."
Det finns några uppenbara faktafel här, eller i alla fall empiriska påståenden som inte är uppenbart sanna. "[S]ocialization does that" är ett rätt långtgående påstående, till exempel. Det har jag redan pratat en del om tidigare, men Pinker har självklart sagt allting mycket bättre.

"Women didn’t choose to make less money, bias does that", är ytterligare ett sådant empiriskt claim som kan diskuteras. Jag har pratat om det t.ex. här och här utifrån en svensk kontext, och nämnt en viss Petersson som gör en snarlik poäng (dvs. att löneskillnaderna i det stora hela inte är oförklarade, och inte heller nödvändigtvis är osakliga). Efterslängen "bias does that" är förmodligen också möjligt att problematisera utifrån ett teoretiskt perspektiv, dvs. replikationskrisen inom socialpsykologin, vederläggande av stereotype threat, och attacker på (halmgubbeversionen av?) Freud.

(Relaterat: Jag diskadelesbiska högre lönlöneskillnadsrantoinitierade gissningar om lön och könfeminismen vantolkadden vidunderliga historien om yrkesarbetande kvinnorälskling, zombieproblemet åt upp min vetenskapsfilosofinaturligt/ickenaturligtkrokodilgränserna för postmodernismen.)

"Women didn’t create this problem. Men did that." Tja, ja och nej, va? För, det är inte egentligen männens "fel" att kvinnor föder barn. Vilket är en rätt bra förklaring till varför könsrollerna tenderat att se ut på ett visst sätt genom historien. Benins amazonkrigare oaktat. Mythbuster Aleksijevitj oaktat. Vi kan förstå statistiska utsagor, eller hur?

Amazonerna i Dahomey, nuvarande Benin, var egentligen kungens livvakt. Man kunde mobilisera upp till 4000 kvinnliga krigare - alla fick visst inte plats på bilden. Checka Historiepodden, vettja.

(Parentes: Se även "Down so long: Why is it so hard to explain gender inequality?"


Det verkar som att förklaringen "patriarkatet" är en tom och/eller oöppnad ontologisk låda. Antropofagis uppfattning om vad denna låda innehåller är mestadels "biologi"/"könsdimorfism"/"reproduktionsstrategier"/"hormoner". Men minns Pinkers ord, eller för den delen Freuds insikt att kulturen vi vantrivs i ändock är ypperlig - vårt mål bör vara att höja oss över vad som är naturligt! Bara det att vi bör ha är:et ordentligt på plats, innan vi roddar med bör:et. Vi vill kunna känna till förutsättningarna innan vi agerar.)

Det är hur som helst sannolikt att de stora patriarkala problemen i stor utsträckning härrör från den manliga biologin - det är ingen slump att män begår nästan alla vålds- och sexualbrott. Idag såsom på vikingatiden:

Ett utdrag ur Bojs bok (tidigare nämnd här och här). På tal om migration och gruppvåldtäkter, liksom. Vi kan väl se det som en datapunkt i porrdebatten; vikingarnas porrlöshet verkar inte ha påverkat deras benägenhet att begå sexualbrott i någon uppenbart positiv riktning. Bojs tar upp att Ibn Falads redogörelse för vikingarnas våldsbrott av vissa forskare har ansetts varit överdriven. Hon landar dock i att Ibn Falad sannolikt beskriver verkligheten sanningsenligt. (Relaterat: Öppna dörrar; halkar vidare; heder del 2.)

"Män är jävligt sviniga!" är en mer eller mindre korrekt statistisk utsaga och en i vissa sammanhang nyttig stereotyp. Det är emellertid notervärt att "inte alla män"-tropen likaledes är korrekt. Även om det kan vara en godartat riskkalkyl att undvika skumma män ensam på natten, så är det fortfarande sant att de flesta män inte begår vålds- och/eller sexualbrott. Den manliga biologin ger oss en större sannolikhet för beteenden som vi numera inte vill ha pga. samhället, men det är på inget sätt en sannolikhet 1.

Att mäns biologi är bonkers är dock inte mer mäns fel, än det är kvinnors fel att de föder barn, ammar, och har en annan reproduktionsstrategi. Att vissa människor hamnar i suboptimala spelteoretiska situationer, såsom en svart narkotikaekonomi, är inte heller nödvändigtvis deras "fel". Vilket inte nödvändigtvis innebär att vi inte vill fördela ansvar som gör nytta.

Frågan är vad fan man menar med "[m]en did that" i det här sammanhanget. En vänlig tolkning är att skribenten ser att vi kan fördela nyttigt ansvar genom att blejma just gruppen män. Detta är rimligt, analogt med att vi vill ha ett effektivt rättssystem och förhållandevis tuffa sanktioner visavi vålds- och sexualbrott. Kommer män-blejming leda till godartade utfall, ja men kör då för fan. Men, det är verkligen det enda vettiga jag kan krama ut ur den äckliga lilla disktrasan "[m]en did that."

(Pallar inte ens börja prata om Strindbergs novell Ett dockhem, men läs den gärna och beakta gamle Palls analys. Relatera: Jämlikhet mellan könen; Greider Becker om Kvinnan. Pallar inte heller prata om att det ofta är kvinnor som enejblar dåliga beteenden, även hos män, och kvinnor som reproducerar "patriarkala" memes, såsom omskärelse. Pallar inte!)

***

Men oavsett vad en anser om dessa enskilda sakfrågor, så är även själva bör:et hyfsat problematiskt. Skribenten menar att vi inte ska vara så "polite about this particular battle". Lite som när Cissi Wallin i Penntrickets avsnitt om manshat menar att vi inte ska vara fega för att säga att vi faktiskt hatar män, och att det faktiskt är alla män vi hatar. Inte fega ur men nån half-assed "manströtthet" här inte.



För, frågan är om SJW:igt manshat, eller en mindre polite debatt, är precis det som skapar effekt i gruppen "män som inte tar ansvar för sina familjer". Är skribenten helt säker på att en mer offensiv, aggressiv ton gentemot män i allmänhet, är det som kommer att leda till upplysning och insikt? Är det alltid så att Dömande, Anklagande Bannor är det som leder till ett uppvaknande och en beteendeförändring?

Här kanske vi ska titta på tidigare Antropofagi-installationer såsom Hur man pratar med ateister och antirasister. Rekommendationerna (som kommer härifrån) lyder (inklusive min översättning till prata-med-antirasist-råd):
"Don't quote the Bible = Citera inte Avpixlat eller annan svenskvänlig journalistisk källa 
Don’t mention creationism or deny evolution = Nämn inte Eurabia och förneka inte vedertagna samhällsvetenskapliga discipliner såsom statsvetenskap och nationalekonomi 
Don’t pretend Christianity is morally superior = Uppträd inte som att extremhögerflanken representerar Godhet och Sanning och Västerlandets Räddning 
Don’t tell atheists what they think = Lägg inte orden i munnen på din motdebattör (hen kanske visst vet exakt hur många somalier som är analfabeter eller hur många utrikes födda som sitter i fängelse) 
Don’t use threats = Hota inte med att din motdebattör och/eller dennes dotter/syster/fru sannolikt kommer att våldtas av blattar 
Don’t psychologize = Förklara inte för motdebattören varför hen tycker som hen tycker (i termer av t.ex. jungle fever eller själv-ras-hat)

Don’t evade serious questions = Undvik inte seriösa frågor 
Don’t assert things you can’t defend = Hävda inte saker du inte kan försvara/backa upp"
Så, låt oss medelst intellektuell alkemism ta fram listan:

Hur ska feminister prata med dumma män?
Don't quote the Bible = Citera inte Valerie Solanas 
Don’t mention creationism or deny evolution = Nämn inte Patriarkatet och förneka inte vedertagna vetenskapliga discipliner såsom evolutionsbiologi och neurovetenskap
Don’t pretend Christianity is morally superior = Uppträd inte som att feminismen representerar Godhet och Sanning och Västerlandets Räddning
Don’t tell atheists what they think = Lägg inte orden i munnen på din motdebattör (hen kanske visst vet exakt hur många män respektive kvinnor som är våldsutsatta samt vad de oförklarade löneskillnaderna mellan könen faktiskt är) - men varför skulle jag göra det?
Don’t use threats = Hota inte med att din motdebattör och/eller dennes kompisar/bröder/söner sannolikt kommer att hängas ut av #metoo-justisen
Don’t psychologize = Förklara inte för motdebattören varför hen tycker som hen tycker (i termer av t.ex. Du är ju vit straight cisman och dina tankar i denna fråga är enbart symptom på din strukturella överordning) - men varför skulle någon göra det?

Don’t evade serious questions = Undvik inte seriösa frågor - men varför skulle nån göra det?
Don’t assert things you can’t defend = Hävda inte saker du inte kan försvara/backa upp - men varför skulle någon göra det?
Hm. Vi kan notera att The Guardian-krönikören missar några viktiga punkter här, i sin egen framställan. Men framförallt verkar den centrala rekommendationen - att vara mindre trevlig - innehålla aspekter som inte gifter sig väl med listan ovan. I alla fall är de strategier som listan vill negera, hyfsade exempel på en mindre polite hållning i sin Mission.

***

Ibland måste man bara [random-basha en trött The Guardian-krönika från 2015 som man snubblar över på Internetz]

Eller dra en runk och äta glass.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar