Under bronsåldern swajpade man hällristningar

Forskning visar:

"[Men] with higher social standing had higher breeding rates."

Nääää! Jag skojar bara. Vi är ju inte djur! Forskningen visar egentligen att

"Bulls with higher social standing had higher breeding rates."

Det är amerikansk bison man forskat på: "Dominance Relations and Breeding Rate in Mature Male American Bison." Ett djur! Inte en människa.

Skillnaden mellan djur och människa är som bekant att vi har en själ.

***

Tydligen ökar andelen män i åldern 22-35 års ålder som är ogifta och som inte haft sex det senaste året. (I USA, antar jag, men eftersom allt vi tänker och tycker i Sverige är efterapningar av USA är det väl skitsamma var siffrorna kommer ifrån.) En fördubbling på tio år, i runda tal. Knappt 15 procent i åldersgruppen slipper tjänstgöring på lördagskvällen, men kan säkert blekas av solen på huvudfårans stränder.

***

Nämnda Bojs-bok (Min europeiska familj de senaste 54 000 åren) förtäljer om att ett fåtal män som levde omkring 5000 år sedan, är anfäder till mer än hälften av Europas befolkning. Bojs kopplar ihop detta med bronsålderns plötsligt ökande makt- och resurskoncentrationer, som hon menar uppkom i och med att de sällsynta tenngruvorna blev viktiga. (Brons är en legering av koppar och tenn.) Enligt Bojs gjorde bronset resurser individualiserade, då en dyrbar bronsyxa var något den enskilde kunde bära omkring på. Detta till skillnad från t.ex. jord, jaktmarker och boskap, som snarare måste vara gruppens. En ökande resurskoncentration och således ökande ojämlikhet kopplas samman med en motsvarande koncentration av the pussy resource (mina ord, inte Bojs...) och en ojämlikhet i knülla (Bojs ord, inte mina.... Nääää! Skoja' bara! Mina ord!)

Den folkvandring som ledde upp till bronsåldern, dvs. inflödet av oxkärror, indoeuropeiska språk, och domesticerade hästar, innebar kanske också en kulturell impuls mot färre, mäktiga män som monopoliserade liggandet. Vi kan ju bara jämföra andra klassiska herdekulturer och deras religiösa-ideologiska representationer iom. judendom, kristendom och islam Där har vi enskilda patriarker som håller sig mer ett flertal fruar, och som lägger grund för utbredda ätter. (Jag tänker ärligt talat främst på Abraham, hörrni. Abrahamitiska religioner heter det ju.)

Kanske, kanske kom polygamin med stäppfolken från Öster. Bojs nämner Marija Gimbutas, en tidig stäpphypotesförespråkare - men också sannolikt lite galen - lettisk arkeolog, som menade att Patriarkatet dundrade in till häst från den centralasiatiska stäppen, och gjorde processen kort med den befintliga, Grottbjörnens folk-styled, matriarkala, pacifistiska gudinnekulten som - tydligen - skulle ha dominera Europa. Gimbutas fick rätt på själva Stäpphypotesen, men fel på allt det där med pacifistiskt matriarkat, enligt rådande konsensus.

***

Antropofagi har tidigare ordat en del om sex ratio/könsratio, och könsobalans. Det börjar nog bli dags att ta sig ann begreppet female-to-male breeding rate. (Kanske är bryggan operational sex ratio, men det lämnar vi därhän for now.)

Enligt den här artikeln reproducerade sig 17 kvinnor för varje man, för 8000 år sedan. De gener vi ser idag kommer alltså från en man för varje 17 kvinnor. Håll i er för en hel del slappa citat i det kommande.

"Once upon a time, 4,000 to 8,000 years after humanity invented agriculture, something very strange happened to human reproduction. Across the globe, for every 17 women who were reproducing, passing on genes that are still around today—only one man did the same. 

'It wasn't like there was a mass death of males. They were there, so what were they doing?' asks Melissa Wilson Sayres, a computational biologist at Arizona State University, and a member of a group of scientists who uncovered this moment in prehistory by analyzing modern genes.

Another member of the research team, a biological anthropologist, hypothesizes that somehow, only a few men accumulated lots of wealth and power, leaving nothing for others. These men could then pass their wealth on to their sons, perpetuating this pattern of elitist reproductive success. Then, as more thousands of years passed, the numbers of men reproducing, compared to women, rose again. 'Maybe more and more people started being successful,' Wilson Sayres says. In more recent history, as a global average, about four or five women reproduced for every one man."

Mänskligheten har fler morsor än farsor, tycker den häringa forsknignsbiten:

"Mothers outnumbered fathers throughout much of human history, a new DNA analysis of people around the world shows.

The genetic findings offer evidence for polygyny, when one man has many wives, and other reproductive customs, as people migrated out of Africa. 

'[Historically] more of the women were reproducing than the men,' study researcher Mark Stoneking, a professor of biological anthropology at the Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology in Leipzig, Germany, told Live Science in an email. 'This often happens in human societies, because not all men are able to afford wives, or sometimes a few men will have many wives.' 

These practices resulted in females making a larger genetic contribution to the global population than males did, the researchers found."

***

(Den här artikeln (fulltext-pdf) beskriver dock att en oerhört skev breeding rate inte verkar ha varit det gängse under historien:

"Was the past genetic contribution of women and men to the current human population equal? Was polygyny (excess of breeding women) present among hominid lineages? We addressed these questions by measuring the ratio of population recombination rates between the X chromosome and the autosomes, ρX/ρA. The X chromosome recombines only in female meiosis, whereas autosomes undergo crossovers in both sexes; thus, ρX/ρA reflects the female-to-male breeding ratio, β. We estimated β from ρX/ρA inferred from genomic diversity data and calibrated with recombination rates derived from pedigree data. For the HapMap populations, we obtained β of 1.4 in the Yoruba from West Africa, 1.3 in Europeans, and 1.1 in East Asian samples. These values are consistent with a high prevalence of monogamy and limited polygyny in human populations [...]"

Däremot ser vi att framförallt västafrikaner och européer verkar ha låtit fler kvinnor än män reproducera sig - ratio 1.4 respektive 1.3, jämfört med ostasiaternas nästan jämlika 1.1.

[Här tänkte jag lägga in en bild på en asiat som äter ost, men jag pallar inte.]

Jag fattar faktiskt inte alls om denna relativt jämna breeding rate motsäger eller motsägs av de andra resultat jag lyfter, eller över vilka tidsperioder vi pratar. Men jag tolkar det som att breeding rate i stort varit mellan 1.1 och 1.3, men att det under vissa perioder varit betydligt skevare ratios - t.ex. i samband med bronsåldern. Fattar inte heller om de jämna rejtsen isf. är en slags historiska genomsnitt, och att sjuka bronsåldersrates isf. drar upp ration. Och, att ration isf. snarare är 1 än 1.3 i Europa, allt som oftast, men att den vid vissa tidspunkter ploppat upp till typ 2. Eller nåt.

Den som verkligen förstår saker kan vara snäll att fylla i här. Kommentarsfältet gapar vidöppet. Antropofagi: I snitt 0,02 kommentarer per inlägg sedan februari 2014!)

***

Antropofagi citerade en gång en av de där eviga Weinsteinsen (inte den som anses våldta alla, gubevars) ur en Sam Harris-podd:

"I think what really happened if you think about it historically, is that we had this beautiful period of fairly reliable, high, evenly distributed, technologically laid growth after World War 2, up until say about 1970, and… We predicated all of our institutions on our expectation that this growth was some sort of normal thing that we could depend upon in the future. When it ran out, we were left with all of our institutions looking in some form or another like ponzi schemes. And… In order to keep running an institution that expected growth, in a steady state condition let’s say, you need to change the narrative to create some kind of ‘as if’ growth story. So you start stealing from the future, you start stealing from groups that are to weak to defend their own economic interests, so that certain slices can keep growing even if the pie … doesn’t grow so well. There are certain areas that kept growing, like communications and computation, so there was some real growth, maybe fracking… But in general, what we have is a bunch of institutions that used to be capable of honesty, that had to develop narratives. And the problem is we’ve had ‘as if’-growth, across the spectrum for most of our adult lives, and that story – which is a fiction – ran out.

[...] 

I think that we don’t realize that […] markets are this invisible fabric that holds us together, it’s really important that when growth stops, preceding at the levels that is expected, people can’t form families in real time, so fertility is threatened… People can’t plan for coupleing and a future. So I think it get’s right into the most intimate details of our lives, when the markets don’t materialize in the ways that we need them.”

(Eric Weinsteins ord, men Antropofagis ärofyllda fetstil. Ack så väl jag accentuerar mening!)

Så, resan tillbaka till Ragnarök och Medeltid verkar gå genom en malthusiansk tunnel av ökande ojämlikhet. När resurstillväxten avtar, så hinner den självamplifierande ojämlikheten (Matt 13:12) ifatt oss. Resurserna koncentreras hos vissa, och alla andra får kriga om smulor.

(Relaterat: Döda ödla; the pie; nollsummevänstern; Snyder syntetiserar allt; socialismen är kapitalismens räddning; mödolönen och poesin; evinnerlig utveckling; malthus; spret i förtret; rörlighet och jämlikhet; livegenskap är framtiden; slaveri; lönetaket under 1300-talet; gött stoff avseende livegenskap; den tredje glesbygdsranten; prediktioner del 2 samt uppföljning av prediktioner del 2 samt förtidig uppföljning; P&P-uppföljning; slutfikat; självskademysticism; gammal debatt.)

Eller så uppfinner vi äntligen fission och löser alla våra energiproblem samt slipper climate change och klimatkrig. Hoppas rätt mycket på det. Evinnerlig utveckling.

Men givet att fissionen skiter sig (typ att de jättestora magneterna attraherar alla världens kylskåp) så kommer vi behöva uthärda en del avtagande tillväxt, och som Weinstein påpekar påverkar detta människors möjligheter att bilda familj.

En ökande ekonomisk ojämlikhet verkar historiskt ha lett till en ojämlik fördelning av samlag och/eller befruktning.

Skillnaden mellan vår tid och bronsåldern är ändå att bronsåldern verkar ha varit en tid av tilltagande produktivitetsökning - dock i och med resurstillväxt som kontrollerades av ett fåtal individer. (Tenngruvorna!) Det var teknologisk utveckling - att kunna skapa legeringen brons av koppar och tenn - som drev på produktivitetsökningen, men en produktivitetsökning som verkar ha fördelats ojämlikt.

Den fossildrivna tillväxten sedan industrialismen - och framförallt mellan WW2 och Oljekrisen - verkar av politiska anledningar ha spritts desto jämnare. Den avtagande produktivitetsökning gör dock att sugerscapes toppar hinner växa höga relativt dalarna. Ojämlikheten växer snabbare än resurstillförseln till systemet. Detta är min hypotes.

Och då, ja då blir det monopolisering av the pussy resource ännu en gång.

***

För att crowdplease:a lite så känner jag att jag måste knyta tillbaka det här till #metoo.

Som Kellerman är inne på skrämmer #metoo-rörelsen attraktiva (=framgångsrika) män till avhållsamhet. Antropofagi har påpekat att hashtaggen ifråga kan ses som en "demokratisering av vaginaresursen" (åh så trevligt ordval!)

"[...] ett evolutionspsykologisk-sociologiskt perspektiv: Borde inte beta-hannarna välkomna att alfahannarna åter dit?

De riktiga rötäggen är - sannolikt pga. en kombination av 1) samvariation mellan framgång och svinighet och 2) kausalt samband mellan att ha makt och att ha erövrat institutionellt skydd - ju faktiskt, i sina respektive sammanhang, mäktiga män. (Timell är kanske inte Lord Voldemort liksom, men ni fattar.) Alla icke-mäktiga män borde glädjas åt att de mäktigas monopolsträvan avseende kvinnokönsresursen nu motverkas och försvåras.

Jag är givetvis inte hundra på hur det såg ut under jägar-samlar-tiden. En okej-rimlig gissning är att man levde i grupper där vissa män hade fler kvinnor och fler barn än vissa andra män. En annan okej-rimlig gissning är att människans "äktenskapsmönster" i ursprungstillståndet var mer demokratiska, dvs. i stil med dagens nordiska modell. En variation mellan grupper verkar sannolik, eftersom människan är höggradigt anpassningsbar. Förmodligen skaffade man i vissa grupper barn i tvåsamhet, och levde sedan i denna tvåsamhet under så många år som det var rimligt att man tillsammans ansvarade för barnet. I andra grupper kanske enskilda män hade mer haremlika grupper av kvinnor knutna till sig, och stod i mindre utsträckning för omsorgen av varje individuell avkomma.

I vilket fall finns det gott om samhällen i världen där månggifte tillämpas. Detta kan bero på männens högre dödlighet, dvs. att skev sex ratio skapar ett behov av polygami för att tillgodose samtliga kvinnors behov av man/prostata, men det kan också bero på en ojämlikhet i befruktningsmöjligheter där vissa män fick fler kvinnor och så småningom barn än vissa andra män.

(Hur många procent av världens befolkning var det nu igen som Djingis Khan är förfader till?)

(Kublai Khan ska i alla fall ha haft 3 000 konkubiner.)

(Abraham och Noa med flera bibliska patriarker var ju fäder till hela folkstammar, änna.)

Att vi i dag i Sverige tillämpar tvåsamhet är en fantastiskt demokratisk modell, där nästan alla män får möjlighet att föra sin DNA-molekyl vidare. Det är egentligen häpnadsväckande jämlikt.

Tvåsamhetsnormen har emellertid kringgåtts medels älskarinnor och annan promiskuitet. Här får en anta att kulturprofiler och liknande Mäktiga, har tagit en oproportionerligt stor del av kakan. Att alfahannarna nu får se sina möjligheter kringskurna kan således se som en ytterligare demokratisering av vagina-resursen.

Jämlikhet, broderskap, etcetera!"

Men, samtidigt har jag tyckt att #metoo-kampanjen är en naturlig fortsättning på Romantikens Död:

"Vi har konstaterat att det är a) förklarligt, och b) positivt, att det uppstår en samordningsmekanism för att motverka sexuella övergrepp - detta då ordningsmakten länge stått handfallen.

[Obs - jag har senare reviderat åsikt härvidlag.] 

Vi har också konstaterat att #metoo-uthängningarna omfattar ett stort antal olika fenomen - allt från brutala serievåldtäktsmän, till att Lasse Kronér raggat på en tjej som sen blev hans flickvän. (Källa: Hörsägen.) Antropofagi har spekulerat i om detta gör att vanliga akward sociala situationer, där lite vanlig mellanmänsklig interaktion havererar en smula, kommer att ses som kvalitativt likvärdiga med brutala övergrepp som t.ex. att droga och våldta.

Men, skulle det i så fall vara så himla dåligt? Den där osäkerheten i socialt samspel är ju helt vidrig, vet alla som överlevt sina tonår. Kanske ser vi nu ett slut på - nej en befrielse ifrån! - jobbiga, ambivalenta situationer. Allt blir rationellt och marknadsmässigt och flyttar in på Tinder eller motsvarande.

Det ska framgå svart på vitt om man vill knulla eller inte, och hur, och exakt hur rik och lång man är samt om man gillar handskräddade skinnskor och japanska bordsgrillar. Eller vad folk nu gillar nuförtiden.

Antropofagi har ju tidigare bashat Heberlein för att hon försöker ge konstgjord andning åt romantiken:

'Kärleksvurmandet är en smutsig rest från den nationalromantiska 1800-talets värsta mysticism. I dag leder kärleksvurmandet till att helt sunda människor identifierar sig som sexmissbrukare, att kvinnor underkastar sig patriarkatet och binder sig vid misshandlande män, att ensamma människor förblir ensamma pga. skev verklighetsuppfattning som pådyvlats dem via kärlekspropaganda i form av romantiska komedier.'

#metoo stabbar romantiken i magen med en custom made latexdildo, gjuten efter din favorit-Power Rangers private parts.

För, vad är romantik? Ja, det är väl motsatsen till svensk statsindividualism till att börja med. Det är ömsesidigt beroende. Det är familjens hierarki. Det är irrationalitetens bojor.

Det nya rationella relationsparadigmet är som när familjen mäklade ditt äktenskap - med den centrala skillnaden att du får mäkla det själv. Poängen då med jämförelse: Det mäklas. Det är inte plötsligt åtrå vid en skogstjärn: Det är kallt kvantifierade kroppsmått, kombatibilitetsuppmätta intresseområden, och ekonomiska kalkyler. Skilsmässojuristen är med redan vid altaret. Ingen har några illusioner om någonting. Och ingen äter skit, för vi är alla Dagny Taggart respektive Hank Rearden. Och jag säger detta enbart på gott.

Är det då nämnda statsindividualism som gör nya framsteg, i den privata sfären? Eller är det det den befintliga statsindividualismen som får genomslag? Är det kanske nyliberalismen som gör kapitalism av kurtisen?

Hur som helst är romantiken äntligen död. Vilket torde gynna inte minst alla aspiga pojk-killar som fått leva med att dubbel-shejmas för sin veka undfallenhet och kåta påflugenhet på en och samma gång."

Så, två motstridiga bud här vad gäller #metoo i förhållande till female-to-male breeding ratio. En synnerligen godtycklig datapunkt i sammanhanget är Anders, Tinder-kungen. DN intervjuar Nahid Persson om den dokumentär hon gjort om Anders-med-24-parallella-Tinderförhållanden.

En nutida Abraham? Djingis Khan? En patriark i vardande?

Ack preventivmedel. Den reelle sädesspridaren är ju läkaren som "missbrukade sin egen sperma", dvs. använde sin egen sperma för att göra omkring 60 kvinnor gravida. Tinder-Anders står sig slätt här. (Betänk också att de 60 barnen bär på genen som programmerar för att "missbruka sin egen sperma", och således förmodligen kommer arbeta på IVF-kliniker med den egna reproduktionen som ultimat drivkraft. Proximat drivkraft? "Känns bara gött när man trycker in den!")

Antropofagi kan dock göra sig skyldig till samtidsspaning - har hänt förr! - och konstatera att 90 procent av alla killar jag känner som inte har barn, multi-dejtar maniskt på Tinder. Så även vissa kvinnor, men alls icke lika många, och alls icke lika maniskt. Kvinnorna har också i allmänhet något sämre möjligheter att sprida sin säd, som den naturvetenskapligt skolade förmodligen redan känner till.

Kanske är Tinder ett steg bort från Hederskulturens Vaginakontrollerande Funktioner. Ännu ett steg i den utvecklingstrend som Heidenstam, Strindberg, Ellen Key, socialdemokraterna och Eva Moberg också bidragit till eller utgjort. Svensk statsindividualism + fri abort. Det skulle då kunna förstås som en slags jämlikhetssträvan - en marknadsmässig, liberalt rättvis-sett-till-möjlighet, teknologisk innovation som gör att alla män har samma möjlighet att reproducera sig.

Men vi vet ju att marknaden - bra som den är på att tolka efterfrågesignaler och manifestera folkets sanna preferenser (dvs. kakor och porr!) - ändå tenderar att genererar ekonomisk ojämlikhet. På samma sätt kan vi tänka oss att en välfungerande sex-marknad genererar en sexuell ojämlikhet.

***

Vad nu än "incels" är, så verkar det inte vara en 2000-tals-specifik företeelse. Under bronsåldern var det en jävla massa läckra hällristade killprofilbilder som swajpades vänster. Tenngruveägare verkar ha varit den tiden Kulturprofil - get paid, get laid, get fucket up (på mjöd).

***

Efterfrågas från forskarsamfundet:

En studie som belyser eventuella samband mellan breeding rate och ekonomisk o/jämlikhet. Pronto!

***

[Uppdatering/(ännu mera) kuriosa:

Det är lite kul att läsa om Moulay Ismail ibn Sharif, sultan av Marocco och enligt myten - och Guiness rekordbok - far till drygt 1000 barn. Forskarna Oberzaucher & Grammer visar att sultanens harem dock var onödigt stort - bara 65-110 kvinnor behövs för att optimera det reproduktiva utfallet, men sultanen hade 500 konkubiner utöver sina fyra fruar. Bloggposten om Moulay Ismail ibn Sharif (vad är efternamnet!?) anmärker att det ändå kan vara en bra strategi att ta bort kvinnor från populationen, för att hindra andra män att reproducera sig. Bogginlägget jag länkar noterar att sultatens harem minskade den totala fertiliteten dramatiskt:

"If anything, Moulay Ismael’s extreme polygyny put a huge dent in the overall fertility of his capital city. The average fertility rate for the women in his harem was much lower than it would have been had they been in much-less-polygynous mating relationships. Even more dramatically, in order to maintain a rolling harem of 500 women under 30 — when they were forced to ‘retire’ — some estimates suggest that he would have had to have amassed over four thousand wives and concubines over his lifetime. Given that it was a capital offense to have sex even with a former member of his harem, this puts his alleged fertility in a whole new light. Against this number — four thousand women — 1171 children is actually a staggeringly low rate of fertility, a measure of how inefficient a single man is at making use of the fecundity of a large number of women." (Antropofagis fetstil.)

Sultanen exemplifierar också den här teorin, dvs. att en manlig reproduktiv strategi kan skilja sig från en kvinlig dito på ett sätt som får oss att tro att mödrar vill investera mer i varje individuell avkomma än vad en man vill. Den viktigaste lärdomen här är väl att hiphop fan alltid förmedlar exakt den bokstavliga sanningen, hur mycket olika akademiska uttolkare än vill komplicera saker och ting.



Men också: Barnomsorg!

"When the conditions were right, our ancestors learned to offload some of the cost of reproduction from mothers to others. This untapped potential for fertility increased the pay-off for cooperation, technology, new foraging techniques and other human breakthroughs; all of these offered our ancestors direct gains, but also could boost their fertility."

Slut på - viktig! - uppdatering.]