Fokus pokus

(Relaterat: Homo vetenskapiens.)

Vår evolutionära usp, som är det som gör oss till de mest generaliserande generalisterna (bäst på att bemästra flest olika miljöer), är vår förmåga att härma syfte. Istället för att pavlovianskt reagera på stimuli. Det gör det möjligt för oss att ackumulera kulturell kunskap samt innovera.

Evolutionen är en blind optimeringsprocess. Vi är seende optimeringsprocesser. Vi är inte just another animal - vi är nästa steg i Livets Evolution.

Människan kan optimera. Medvetet. Det ska vi tacka vår förmåga att härma syfte för - vår förmåga till abstrakt tänkande.

Liksom civilisationen har en marginell kostnad, beskriven av Freud, så har förmågan till abstrakt tänkande en marginell kostnad, beskriven av mig i det närmaste.

Den kostnaden är: Känna ångest över framtiden, och älta det förflutna.

Vi skulle kunna leva enbart i vårt experiencing self (Kahnemans andra grej, ni vet, vid sidan av mode 1/mode 2-distinktionen). Men, vi väljer att tjöta om det som varit och om det som komma skall. Motsatsen till vad Buddha vill uppnå - motsatsen till mindfulness.

Andra djur känner inte ångest. De känner obehag, inlärd rädsla, och smärtsamma sensationer. Men ångest! Det sitter i våra människospecifika, främre hjärnregioner, och handlar i någon mening om onödig smärta. Det handlar - ju - om fantasier om obehag, som i sig väcker obehag.

Samma sak med ältande som med ångest - du återupplever en plågsam situation, helt i onödan.

Motsatsen till mindfulness, helt enkelt. Motsatsen till att levs i nuet. Motsatsen till att enbart känna de sensoriska data som strömmar genom dig.

Och ack: Vi lär våra barn detta. Varje dag frågar vi dem: Hur har det varit på dagis? Vad fick ni till lunch?

De har fan ingen aning, och är inte intresserade - de pysslar ju med Nån Grej just nu! Men vi lär dem att minnas. Att älta.

Och vi frågar dem: Ska det bli kul att gå på Dåmpes & Dimpes kalas i morgon? Vet du att förmör kommer på besök i övertorsdag? Har du reflekterat över semestern som infaller om fem månader?

De fattar nada. De undrar om kalaset är att vi badar just nu - om förmör lurar inanför en kökslucka - om "semester" innebär kakor.

Men, vi lär dem. Att reflektera över det som komma skall.

På gött och önt bygger vi små ältande ångestrobotar. Som sen måste åka på retreat och meditationsläger och ta psykadeliska droger för att överhuvudtaget kunna hantera sina anxiety disorders.

Upp-sidan? Burj Dubai, sa jag ju.